Kanske okej att blicka bakåt

Kanske okej att blicka bakåt

Jan Björklund talar om katederundervisning, men den här bilden som delades på Twitter visar att det fanns vettiga tankar redan 1899. Förutom att det kanske inte är smidigt att kalla elever trögtänkta, så finns det en tanke om att lärare inte alls ska tala, utan lära sina elever att göra det. Helt enkelt lära elever att lära, inte trycka i dem kunskap som kanske går över huvudet på dem.

BkZq1uMIgAAqx3h

Läs också:

Bokrelaterat jobb

Bokrelaterat jobb

Jag jobbar lite fortfarande, men inte med mitt vanliga skoljobb. Istället läser jag kursplanen för svenska i år 9 med fokus på kunskapskraven för E och dessutom Svenska 1 för att ha lite bättre koll. Det handlar om ett nytt bokprojekt och på torsdag drar jag till Liber i Stockholm för att dra upp riktlinjerna lite bättre. Vi har spånat förut mina blivande redaktörer och jag, men nu är det på riktigt. Vägen från idé till finansierat projekt är lång, men nu blir det åka av. Eftersom jag faktiskt lyckades säga nej till en extra kurs i höst (ja, ni läste rätt, jag sa nej för kanske första gången i mitt lärarliv) inleder jag läsåret med att jobba 85%. Det kan plocka på lite, men i så fall med stödtimmar av något slag, ingen hel kurs.

Idag har jag också varvat mitt eget bokplanerande med att korrläsa några kapitel av en fantastiskt bra bok om läxor som kommer i höst. Den kommer att skapa debatt vill jag lova och själv blir jag enormt inspirerad till att dels minska de läxor jag ger ännu mer och dels till att skriva blogginlägg. Läs mer om boken Läxfritt – för en likvärdig skola av Pernilla Alm här.

Efter den här veckan blir det semester på typ heltid även för mig. Det där med att släppa bokskrivandet helt kommer dock inte att bli aktuellt, men jag mår bra över att gå och fundera över skrivande och därmed också över min egen undervisning. Läroboksskrivandet kan vara den absolut bästa fortbildningen jag fått någonsin.

Läs också:

Dubbla känslor

Dubbla känslor

Har varit på nygamla jobbet och avslutat mitt nuvarande. En dag som denna blir det så tydligt att vissa personer kommer vara svårt att skiljas från. Kollegor som verkligen gjort det här till ett bra år, trots sättet jag fick jobbet på och mina ibland dubbla känslor.

Det ska bli riktigt kul att få grotta ner mig i gymnasiets svenskkurser och förhoppningsvis behöver jag inte hoppa omkring så mycket mer. Nu har jag dessutom två arbetsplatser jag kan trivas på.

Men först en lång ledighet!

Läs också:

Hundratals kramar

Hundratals kramar

Det här är inte min skola. Tack gode gud för det. Även i en ganska så vanlig högstadieskola finns dock tendenserna, elever som är arga på allt och alla, de som skriker könsord, de som tycker sig kunna sätta sina egna regler, de som slutat lyssna och de som sitter fast vid sina mobiltelefoner. Men det finns nog ingen elev av alla de hundratals, kanske tusentals, jag mött som inte har någon glimt i ögat kvar, något att bygga på.

Idag har jag sagt hejdå till de fyra klasser jag delat vardagen med under året som gått. Fantastiska ungar allihopa, men med mer eller mindre goda förutsättningar att lyckas i skolan. Några grät för att jag ska sluta och menade att de nu aldrig skulle klara engelskan. Jag kramade dem och försökte övertyga dem om att det jobb de gjort under året handlade om dem själva, deras förmåga, inte min. Att allt skulle fortsätta att gå utmärkt. Någon drog en suck av lättnad och sa att nu när jag försvann skulle hen nå A i alla ämnen. Någon som fått ett F undrade vem hen skulle jävlas med under nästan år och var helt medveten om att betyget hen skulle få nästa år handlade helt om arbetsinsats, inte om läraren. De som kramade mig mest är kanske de som jag kämpat extra mycket med i år. De som jag gått några ronder mot, men som jag verkar ha vunnit. Några av dem har helt klart en särskild plats i mitt lärarhjärta.

Några stackars nior får stå ut med mig även nästa år. De verkade som tur är inte så väldigt upprörda, eller så är de bara osedvanligt väluppfostrade. Några ytterligare kommer gå på gymnasieskolan där jag åter ska jobba och jag har lovat att vara jourhavande extralärare om det behövs.

Mot nya äventyr ganska snart, men först en tripp till Frankrike i fyra dagar med arbetslaget, sedan lite skrivbordsröj och ett välförtjänt sommarlov. Jag har verkligen jobbat häcken av mig i år, men det har gett resultat och jag har lärt mig massor. Det finns mycket att säga om läraryrket, men långtråkigt är det aldrig. Att umgås med tonåringar under dagarna är inte alltid en dans på rosor, ibland långt ifrån, men samtidigt väldigt ofta en förmån. Det finns många helt fantastiska ungdomar och jag är glad att jag får jobba med dem.

Läs också:

100. Slutspurt

100. Slutspurt

Läsåret 13/14 är snart slut. Ett läsår jag såg fram emot med skräckblandad förtjusning, men som blivit riktigt bra. Jag har lärt känns en massa fina elever och många goda kollegor. Nu träffar jag eleverna i tre dagar till (förutom de tre som får stå ut med mig under nästa år också) och på torsdag åker vi i arbetslaget till en kollegas hus i Provence. Vi kommer åter på söndag och sedan handlar det mest om att städa och flytta för min del, innan det är dags för semester. En efterlängtad sådan.

Det är också slutspurt på #blogg100 och det här är det sista utmaningsinlägget. Jag kan lova att jag inte kommer att blogga varje dag de närmaste hundra dagarna. Nu går jag istället ner på sommartempo, för att förhoppningsvis komma åter med full energi i höst.

Läs också:

99. Bucket list

99. Bucket list

Mina elever har fått i uppgift att göra en bucket list. Niorna om tio saker de vill göra under sitt första år på gymnasiet och de andra om tio saker de vill göra i sommar.

Här kommer min lista på tio saker, små och stora,  jag vill göra under sommaren:

1. Sitta ensam på ett utecafé med en bok och en kopp kaffe som sällskap.

2. Dansa i regnet.

3. Göra något jag egentligen inte vågar.

4. Turista i min egen närmiljö.

5. Träffa någon jag inte sett på länge.

6. Läsa en bok av en författare jag länge tänkt läsa.

7. Göra ingenting.

8. Göra glass.

9. Maratontitta på en tv-serie.

10. Se en film jag länge tänkt se.

Läs också:

98. Dagens applåd

98. Dagens applåd

Screenshot 2014-06-06 12.02.56

Trots allt är jag ganska stolt över att vår integrationsminister väljer att skriva en debattartikel för öppenhet och mångfald och mot Sverigedemokraterna. Jag håller inte alltid Erik Ullenhag, men det här gör han bra. Läs hela artikeln här.

Läs också:

97. Nästa kapitel i min lärarkarriär

97. Nästa kapitel i min lärarkarriär

Jag började min lärarbana på låg- och mellanstadiet, men snart var det högstadiet som gällde. Då undervisade jag i svenska, SO och engelska. Från högstadiet till det som då hette IV, nuvarande IM och den del som har fått namnet Individuellt Initiativ. Några år blev det på Språkintroduktion. Jag startade upp programmet, som då hette IVIK, tillsammans med en kollega, pluggade svenska som andraspråk och det ämnet blev verkligen ett ämne jag brann och fortfarande brinner för.

Sedan gick varselvågen över gymnasiet och under detta läsår har jag vänt åter till högstadiet. Ett år som blivit bättre, roligare, men också tyngre, än vad jag trott. Det där att ägna en massa tid åt dsiciplin är inte riktigt min grej. Och så idag blev det klart att det blir gymnasiet för mig igen nästa läsår. För första gången ska jag bli ”riktig” gymnasielärare på ett högskoleförberedande program. Denna lagom knäppa fröken ska undervisa i svenska på Estetiska Programmet och det känns riktigt kul.

Nu ska sommaren ägnas åt att fundera på hur svenska 2 och 3 egentligen funkar. Jag har bara haft svenska 1, eller egentligen svenska A, förut. Alla tips mottages gärna!

Läs också:

96. En stor dag

96. En stor dag

Idag uppvaktade jag och några av mina gamla kollegor på Språkintro, en tidigare elev som tog studenten. Vi grät en skvätt allihop, inklusive denna fantastiska unga kvinna, som idag var klädd i vitt, med en studentmössa på huvudet. Den fantastiska resa hon gjort är så imponerande och jag kände mig lika stolt som vore hon min egen dotter. Det är något speciellt med elever som jag lärt känna bara några dagar efter de kom till Sverige. De jag följt från deras första, stapplande ord på svenska, till vuxenlivet. Många har jag kontakt med, vissa träffar jag till och med ibland, men långt ifrån alla. Det hade varit både roligt och spännande att träffa dem alla igen och få höra hur de minns sina år på Språkintro och hur de haft det sedan de lämnade.

Dagar som denna påminns jag om vilket fantastiskt yrke vi lärare har. Det är lätt att glömma det när allt är stressigt och tungt, men det är viktigt att få göra det. Tänk att få lära känna så många fantastiska, unga människor. Det är guld värt, trots alla konflikter som uppkommer i vardagen.

2040

Läs också: