Nu drar vi!

Imorgon kl 07.45 ska jag träffa elever och kollegor vid tågstationen nära skolan. Vi åker sedan tåget till Alingsås för att sedan kliva på x2000 till Stockholm. Under två intensiva dagar ska vi sedan göra huvudstaden. Vi börjar med en promenad i de centrala delarna, sedan väntar ett besök på TV4, Rikdagsbesök och en tur till Cosmonova.  Möjligen byts det sistnämnda ut mot en tur till Skansen om det skulle bli så varmt och soligt som väderleksrapporten lovar.

Det blir libanesisk middag och förhoppningsvis en trevlig kväll tillsammans. Vi bor på vandrarhem där det ska vara tyst 23.00 och det hade varit kul om det blev så även för eleverna. Att resa med elever som är vuxna känns spännande. Det är dessutom få av dem som varit i Stockholm tidigare.

Ser fram emot två intensiva och roliga dagar.

 

Läs också:

  • No Related Posts

Vad är ett extra år?

Jag arbetar på programmet som skrämmer många. Straffet för dem som misslyckats i skolan. Ett misslyckande inte bara för eleven märk väl, utan även för skolan och för Sverige. Alla ska gå ut nian med fullständiga betyg och vara behöriga att börja gymnasiet hösten därefter. Tittar man på söksiffrorna i årets gymnasieval inser man också att studieförberedande program är bäst och efter tre år där ska alla elever självklart ta studenten med fullständiga betyg och en gymnasieexamen.

Ibland tror jag att det här är definitionen av en skola för alla. En skola där alla gör samma sak. För att avvika från det här är tydligen hemskt för både eleven och dess föräldrar, att inte sätta ett G ett misslyckande för läraren och dessutom för skolans rykte.

Låt mig säga att jag håller med och samtidigt inte.

Alla elever kommer inte att nå målen för G i år 9 i alla ämnen. Alla blir inte behöriga på gymnasiet. Det kan bero på att skolan inte satt in adekvata resurser och då är det hemskt. Det kan också bero på att eleven i fråga faktiskt behöver ett extra år att befästa sina kunskaper och därefter kunna lyckas bättre på gymnasiet. Det kan också hända att eleven behöver mer än ett år extra, men kanske bestämmer sig för att inte gå gymnasiet alls. Det finns andra alternativ som Folkhögsskolor.

År efter år lämnar elever grundskolan med G i ämnen där de kanske inte alls nått målen. De kallas ibland ”snäll-G” men jag skulle vilja säga att ett betyg som egentligen satts för att eleven försökt och kämpat, inte för att målen är uppnådda är ett svek. Kanske går det hyfsat, eller till och med bra för elever med dessa betyg, men troligen hade det gått ännu bättre med ett års extra studier på Individuella Programmet.

I höst startar fem introduktionsprogram, men alla fokuserar på att göra eleverna till säkrare och mer kompetenta människor. Vissa kanske befäster sina kunskaper och säker ett nationellt program året efter, andra kanske får en praktikplats som de trivs på som sedan kan leda till en yrkesintroduktion och på sikt ett jobb.

Efter årets överlämnande av elever från grundskolan till gymnasiet i vår kommun är det klart att de elever som ”ligger på gränsen” men ändå får ett G är väldigt, väldigt många. Jag har funderat mycket på om vi verkligen gör eleverna en tjänst när de får betyg som de bara nästan förtjänat. Jag kan säga att många lärare på gymnasiet är oroade över de bristfälliga kunskaper många elever har med sig trots betyg.

Jag har arbetat i grundskolan i åtta år och vet själv hur gärna man vill godkänna elever och hur stor pressen är både från föräldrar och inte sällan arbetsgivaren att ”hellre fria än fälla”. Det är ingen lätt situation.

Vad tänker du?

Läs också:

Verklig engelska

För mig som skriver lärobok i just engelska är Skolinspektionens granskning av 22 skolors engelskundervisning spännande. Nu är en bok en bok och kan inte fungera på det sätt som granskningen påbjuder, men kanske kan den i alla fall fånga intresset hos eleverna då vi satsat mycket på ämnen och texter som vi tror ska funka. Klart vi tror det förresten. Det tror och hoppas väl alla som skriver en lärobok.

Film, dataspel och datorer använder eleverna för att träna engelska hemma. Då skulle man kunna se det på två sätt. Antingen att vi i skolan ska bygga vidare på detta, eller att vi ska bjuda på något helt annat för att bredda deras kunskaper.

Som vanligt är väl en gyllene medelväg det bästa. Att inte använda datorer i engelska är direkt dumt då det finns så himla mycket kul saker att använda i undervisningen. Film är en självklarhet, men det gäller att göra något med den. Sist såg vi Bend it like Beckham och kunde diskutera allt möjligt. Tills på torsdag ska eleverna skriva om sin egen Passion in life. Jag har sett delar av texterna och de är riktigt roliga att läsa.

Viktigast är att ta tillvara det eleverna kan och bygga vidare på det. Som i alla ämnen. Inte sällan isolerar sig skolan mot omvärlden. Det är synd.

Hur varierar du din engelskundervisning? Har du bra tips på program, sidor eller filmer som funkar bra?

Läs också:

Men lär dem svenska då

När jag träffar mina elever första gången har de sällan några kunskaper alls i svenska. Vi börjar från början med att eleverna lär sig berätta om sig själva för att sedan steg för steg bygga upp ett ordförråd på sitt nya språk.

För vissa går det galet snabbt att få ett fungerande vardagsspråk, för andra tar det flera år.

Samtidigt som de studerar svenska ska de också lära sig ett skolspråk. De läser matte och so på svenska och det räcker en bit. Jag skulle dock önska att det även på gymnasiet gick att få ut elever i svenska klasser i alla fall vissa kurser så att de får höra svenska pratas ”på riktigt” och inte ha en lärare som förenklar och förtydligar hela tiden.

Reaktionen blir då ofta dessa tre:

1. Läraren blir stressad över att ha en elev som inte kan svenska och menar att det är omöjligt att undervisa någon som inte kan svenska. Eleven får itne den hjälp som behövs och hoppar av kursen.

2. Läraren vänder ut och in på sig själv för att eleverna ska lära sig ämnet, men har inte kunskap om hur undervisningen kan bli mer språkutvecklande. Både elev och lärare sliter sitt hår, men lär sig båda en del.

3. Lärarens undervisning hjälper eleven att utveckla både språk och kunskaper. Då eleven klarar kursen så bra höjs röster om att han eller hon kan läsa ”vanlig” svenska istället för svenska som andraspråk.

 

Låter jag pessimistisk? Kanske, men det här är de scenarion jag varit med om. Många tycker om att eleverna måste lära sig svenska innan de kommer till gymnasiet, vi på IVIK ska göra det vilket är näst intill en omöjlig uppgift. I alla fall en onödigt  tidskrävande.

Det är inte ovanligt att lärare tycker att eleverna själva har totalt ansvar för sina studier och därför inte hjälper de elever som behöver språkstöd. Inte heller är det ovanligt att vetskapen om det språkliga ansvaret i alla ämnen inte finns.

När kunskapen inte finns kan den bästa av lärare ha svårt att hjälpa elever med annat modersmål än svenska. Undervisningen riskerar att bli mer obegriplig än den borde vara då elevernas förkunskaper inte tas tillvara.

Och slutligen, svenska som andraspråk är inget stödämne som man läser tills man lärt sig språket och kan ha ”vanlig” svenska. Det här diskuterar vi en hel del inför hösten då vi ska göra grupper i vår nya organisation.

Jag har själv varit svenskläraren som inte förstått skillnaden mellan svenska och svenska som andraspråk, men nu när jag läst till behörighet i ämnet har jag insett vilken pedagogisk skillnad det finns mellan ämnena. Det här borde varje lärare bli medveten om. Själv känner jag mig mest som en gnällig språkkärring när jag påpekar det.

Läs Anna Kayas eminenta inlägg om andraspråksutveckling här.

Här skriver hon om språk- och kunskapsutvecklande arbete.

Läs också:

Här ska bloggas!

Idag var jag och några kollegor på Folkets Hus i Göteborg och lyssnade på Liza Greczanik som föreläste om hur man kan använda bloggar i undervisningen. Jag har använt bloggar med min grupp i ungefär ett år, med varierande resultat ska sägas. Något jag insåg idag var att det måste få ta tid. Jag vill gärna att allt ska bli så himla bra med en gång, men att få med alla elever på tåget är svårt.

Förra projektet med en bokcirkelblogg blev ändå bättre än de tidigare och nästa år då! Det blir stor skillnad nu när min närmaste kollega är helt med på tåget. Vi funderar på att sno idén med Fakebook som Liza presentera om att skapa karaktärer att skriva om. Nu blir vårt projekt på svenska, inte engelska och syftet kommer både vara att gå igenom grunderna i att blogga igen. Göra eleverna hemmastadda vid sin dator nu när de får varsin, samt testa lite olika redovisningssätt med bild, foto och ljud.

Det finns väl en massa ord för metoden att låta en karaktär tala och agera. Lite Sims möter Storyline tänker jag. Möjligheterna är oändliga och svårigheten kan bli att faktiskt ta en sak i taget och kanske också sluta när vi är på topp. En blogg som självdör är ingen höjdare.

Väldigt kul också att Liza visade blogger, som  jag inte prövat. Jag gillar verkligen WordPress, men eleverna har tyckt att det är lite krångligt. Dessutom är det en utmaning för mig att faktiskt lära mig ett nytt bloggverktyg.

Jag pratade lite med Liza innan kursen och hon undrade om jag inte redan kunde det här. Vi har följt varandras bloggar i flera år nu.  Svaret var ja och nej. Jag är en van bloggare, men det är alltid skönt att få påfyllning av idéer från andra. Kul att gå med en kollega också. Ännu roligare att även hon tände på idén att försöka använda bloggar på olika sätt nästa år.

Jag tror på projektbloggar, kanske också en informationsblogg där vi lärare skriver, men det funkar rätt bra med vår facebook-grupp. Bra i alla fall med en lärarblogg där uppgifter och exempel på hur uppgifterna kan lösas. Att vi visar och eleverna ”härmar”  är inte fy skam till att börja med.

Vår grupp kommer att bli om möjligt ännu spretigare än i år och det är riktigt lätt att individualisera undervisningen på en blogg. Jag är lite sugen på att testa wikis också. Det har jag aldrig gjort.

En bra föreläsning som arrangeras av Metod och Fakta. Bra, informativ och tydlig. Det kliar i fingrarna på mig. Kanske ska jag börja leka lite med Blogger redan idag. Spontant vill jag börja med allting samtidigt, men det fungerar självklart inte i praktiken.

Läs också:

Hur blir det 2015?

Enligt Jan Björklunds reform måste svenska lärare från den 1 juli 2015 ha en av Skolverket utfärdad legitimation för att få rätt att sätta betyg. Det är mest formalia för lärare som har examen och redan nu undervisar i exakt de ämnen och den årskurs de är behöriga för. Men som vi vet ser skolan inte ut så i dag. Det finns mängder av lärare som kanske inte har full behörighet. Som har läst kurser som inte längre existerar, mixat olika utbildningar eller arbetat upp gediget kunnande genom undervisning.

Jag är en hobbypluggare. I min lärarexamen finns bara svenska och historia med. I svenska har jag läst 3 terminer, vilket ger behörighet för grundskolan, i historia lika mycket, vilket ger behörighet på gymnasiet, men min examen är för år 4-9.

Inga problem då jag endast undervisar i grundskolekurser, trots att jag befinner mig på gymnasiet. Individuella programmet har en hemvist och ett annat innehåll. Från och mer i höst ska dock eleverna erbjudas gymnasiekurser i de ämnen de är behöriga, trots att de läser på ett introduktionsprogram.

Förutom min lärarexamen har jag läst en hel del fristående kurser vilket gör mig behörig i både engelska, religion och svenska som andraspråk också för grundskolan ska tilläggas. Kommer de att finnas med i en lärarlegitimation? Svenska som andraspråk är troligen inget problem då kurserna vänder sig till just lärare, men de andra ämnena?

Då har jag ändå ganska små problem mot många andra. I dagens DN skriver Åsa Beckman om att duktiga lärare kan slarvas bort i den här reformen och skyller en hel del på skolledare som inte alltid är kompetenta. Om det finns en lärarexamen och ett examensbevis borde väl rimligtvis fristående kurser på universitetsnivå räknas, eller? Erfarenhet borde väl också kunna väga upp en viss brist på poäng?

Missförstå mig rätt, jag tycker att det är grymt viktigt att lärare är utbildade och har kompetens för det jobb de ska göra, men visa gränser som i det fall Beckman beskriver, borde kunna tänjas. Det handlar inte om någon som plockats in från gatan, utan lärare med både utbildning och erfarenhet, som dessutom är omtyckt av eleverna.

Hur tänker du om det hela?

 

Läs också:

Den här veckan

Efter fredagens urladdning behöver jag sitta ner med eleven som blev utkörd. Vi behöver också lösa de sista detaljerna inför resan till Stockholm 30-31 maj. Det har trasslat sig med tre elever som tydligen inte får följa med. Vi har försökt lösa, men det uppkommer bara nya problem. Frustrerande,

Måndag idag. Det betyder engelska för mig. Nybörjargruppen ska gå på restaurang. Vi har arbetat med mattord och restaurangord ett bra tag nu och provet blir att göra dialoger och spela upp. Allt utifrån det de lärt sig och en meny de får av mig.

I eftermiddag är det klasskonferens och husmöte. Bra att få gå igenom eleverna med kurator och skolsköterska för att kunna lämna över vissa frågor.

Imorgon blir det en massa vokalträning och novelläsning. Jag behöver också sitta ner lite extra med de tre elever som bör nå betyg i vår, de behöver bara göra ett sista ryck med den uppgift som går ut på att läsa en bok, se filmatiseringen av densamma och sedan jämföra.

På eftermiddagen ska jag och min kollega på utbildning i Folkets Hus. Liza Greczanik ska tala om hur bloggen kan användas i undervisningen utifrån sin bok Bloggen möter undervisningen. Jag har läst den, men bara lyssnat på Liza under en kort diskussion på Bokmässan. För att klassbloggandet ska ta ny fart i höst då skolan satsar på en-till-en tar jag nu med min kollega på kurs. Ska bli grymt trevligt.

Onsdag betyder kort dag för mig. Då blir det morgonsim, en liten futtig lektion och på eftermiddagen bokjobb med min skrivarpartner. Sista kapitlen börjar ta form och vi har deadline vid midsommar. Sedan är det ”bara” lärarhandledning och allt annat kringmaterial kvar.

Torsdag betyder lång undervisningsdag, men just den här veckan kör vi en Stockholmsdag inför resan. Vad ska vi se? Vad vill de se? Vad behöver vi förbereda?

Dagen avslutas med handledning och det känns som om det behövs. Det finns mycket att prata om. Vi har en idé om att vi på språkintroduktion ska samarbete med med IA och YI för att vi inte ska bli så ensamma i vårt arbete. Vi har många roliga idéer och det kan bli hur kul som helst.

På fredag är jag föräldraledig och åker med grabbarna O på familjeutflykt med förskolans barn, föräldrar och personal. Vi drar till Lödose och muséet där. Ska bli riktigt trevligt.

Nästa vecka är jag i Stockholm mån-tis. Förhoppningsvis med alla elever. Wish me luck.

Läs också:

  • No Related Posts

Hur greppar man språket

Jag är glad att jag studerat svenska som andraspråk. Faktum är att jag också är glad att jag hade arbetat några år innan jag gjorde det. Jag hade hunnit fundera en hel del över perspektiv på undervisning och jag hade en ganska klar bild av mina brister och mina kunskaper.

Den didaktik som står i centrum i de andraspråksinlärning som mina elever befinner sig mitt i är också bra för många andra. Det handlar om att vidga sitt språk och att förbättra sin läsförståelse. Att bli medveten om hur språket utvecklas och vad som behövs för att undervisningsmiljön ska bli så bra som det bara är möjligt.

På Skolverkets hemsida kan du nu beställa eller ladda ner Greppa språket som handlar om just detta. En skrift som alla lärare borde läsa. Inte bara de som undervisar i svenska som andraspråk, utan alla som har någon elev som har ett annat modersmål än svenska.

All undervisning bygger på detta skulle jag vilja påstå:

  • Vem eller vilka är det som ska lära sig och vad kan de?
  • Vad ska de lära sig och varför?
  • Hur utmanas eleverna språkligt?
  • Hur ska undervisningen läggas upp så att alla elever kan nå de fyra F:en, fakta, förståelse, färdigheter samt förtrogenhet. Då måste stoffet bearbetas och då gäller det självklart att läraren är helt säker på vad som är det viktigaste nya för eleverna.

Risken är att vi försöker förenkla så mycket att stoffet blir urvattnat och därmed ointressant och dessutom inte sällan svårt att ta sig. Jag föredrar att behålla en svårare text och ”pratläsa” den tillsammans med eleverna. Förenkla, men låta det svåra finnas kvar. I ett samtal kan mycket hända, det märkte jag i fredags då jag hjälpte några elever som skulle ha ett historieprov. Läraren hade vänt sig ut och in för att förenkla, men ändå blev det lilla pappret de skulle läsa riktigt, riktigt svårt. Sydamerika är USA:s bakgård kunde alla säga, men ingen fattade vad det betydde.

Vi samtalade kring den fakta de hade fått om koloniernas frigörelse och jag tvingade dem att svara med egna ord. För mig är det helt ointressant om de kan rabbla rader utantill, jag vill vara säker på att de förstår. Att lära sig utantill kan kanske vara bra, men det säger mer om elevernas minne än om deras historiekunskaper.

Jag kommer att återkomma till den här skriften i en serie inlägg. Nu ska jag fortsätta läsa.

Läs också:

Himmel och helvete

Igår hade jag en helt suverän dag på jobbet. Eleverna jobbade hur bra som helst, jag hann gå runt och faktiskt prata ordentligt med alla vilket innebar en hel del intressanta språksamtal. Vi träffade de turkiska elever som besökt skolan i veckan och det var ett både roligt och intressant. Spännande dessutom hur flera av våra blyga och tysta elever levde upp totalt när de fick prata turkiska. En av de turkiska eleverna visade sig dessutom kunna ryska, så vår ryska tjej som ofta känner sig ensam blev hur glad som helst. Härligt med sådana möten.

Efter lunch bjöd esteteleverna på en föreställning av The Wall, en förkortad version, men den längre har de spelat i Dergårdsteatern under några kvällar den här veckan. Grymt imponerande show måste jag säga. Jag är definitivt inget fan av Pink Floyd, men det var ändå riktigt mäktigt.

Dagen avslutades med ännu en trevlig lektion där alla tränade svenska, några i sina böcker, andra med datorernas hjälp och ytterligare några spelade spel. Några av tjejerna satt kvar en liten stund efter lektionen och vi pratade och skrattade så mycket att jag nästan fick ont i magen. En av dem har helt galet rolig humor och det går inte att sluta skratta när hon drar igång.

Efter sådana dagar känner jag verkligen att jag har världens bästa jobb. Vilken lyx det är att få träffa ungdomar hela dagarna och dessutom ungdomar som har helt andra erfarenheter än vad jag har. Vi lär oss massor av varandra.

Och så kom fredagen. Allt var inte hemskt, absolut inte, men det har varit en riktigt jobbig och konfliktfylld dag. Det började med en gång på morgonen då många kom sent och det var svårt att komma igång med lektionen. Det blev stökigt och det är alltid irriterande när några stör resten av gruppen. Okej om man kommer sent, men då är det inte jättesmart att fortsätta snacka och störa.

Andra lektionen delade vi gruppen och jag hjälpte några elever med ett historieprov. Riktigt intressant att hinna sitta ner med dem och diskutera. Vi pratade om koloniernas frigörelse och vilka problem som följde med det i Afrika, Sydamerika och Indien. Mycket kom vi att tala om kolonisalism i allmänhet och vad det har betytt för dagens situation. Två elever kommer från östeuropa och vi kom därför in på Sovjetunionen och hur de kanske inte var en kolonialmakt, men hur både de och USA påverkat en hel del länder och varit delaktiga i många konflikter. Så mycket de kan trots sin lite knackiga svenska.

Efter lunch blev det dock tjafsigt igen. Kanske för att de senaste dagarna inte varit så fyrkantig som vissa behöver. Det är då lätt att det blir lite extra rörigt. De flesta elever tar en tillsägning, kanske behöver de påminnas en gång till, men det är sällan jag behöver höja rösten. Det ska inte heller behövas när eleverna är så gamla som mina är.

Idag behövde jag dock bli riktigt arg för första gången på flera år. Jag kan bli irriterad och jag kan låta arg, men att bli så arg att jag påverkas känslomässigt av det händer i princip aldrig. Nu sa jag till en elev vid ett flertal tillfällen då resten av klassen stördes. Ingen reaktion trots att jag upprepade det. Jag fick bara höra ett ”lägg av”. Då började jag bli lite smått förbannad. Så mycket att jag varnade eleven för att fortsätta provocera för att jag höll på att bli förbannad. Det brukar definitivt vara nog, men inte denna gång. Istället fick jag höra att jag skulle hålla käft och då jäklar var det långt ifrån okej. Jag bad eleven gå ut, ”gå ut själv” blev svaret och visst borde jag då kommit ihåg det jag läst, att ovanliga elever inte kan bemötas med vanliga tillsägelser och att bli arg i det tillfället är galet dumt. Nu blev jag det, eleven gick tillslut ut och en kollega tog över samtalet med vederbörande, medan jag fortsatte lektionen efter att ha bett klassen om ursäkt för att jag tappade humöret.

Ingen himmelsk dag alltså. Vilket inte betyder att jag har världens bästa jobb, för det hör jag. Ibland blir det bara för mycket.

Läs också: