En intensiv början

Nu har eleverna kommit på plats, de flesta i alla fall, och vi har börjat planera så smått för hösten. Många mentorssamtal där vi pratat om fokus och mål. Var befinner sig eleven och vart är han eller hon på väg. Vad vill han eller hon ha åstadkommit när terminen och/eller skolåret är slut?

Vi filar på studieplaner och individuella utvecklingsplaner. Vi gör individuella planeringar för svenskan, försöker hitta infärgningar från andra ämnen som gör att eleverna lär sig saker de behöver och får läsa sådant som intresserar dem, samtidigt som de utvecklar sitt språk.

Jag har läst, vridit och vänt på den nya kursplanen i svenska som andraspråk och de mål som eleverna ska ha nått innan de lämnar oss. Funderat på hur det bästa kan lockas fram ur varje elev.

Måste också snegla på kursplanerna i svenska som andraspråk 1 och 2 för gymnasiet för att se vad som väntar eleverna senare. Hur kan de förberedas på bästa sätt? Vad kan de utveckla själva och vad behöver de hjälp med?

Många gånger är läraren en detektiv som ska de ledtrådar som tillsammans bildar det pussel som är elevernas kunskap och kompetens. Det gäller att ta hänsyn till hur de mår, vad de kan, vad de vill, vad de drömmer om och vad de hoppas. Visst är det spännande?

Läs också:

För att få lite koll

I klassrummet har vi alltid en almanacka med alla religioners högtider markerade. Min favorit är den Mångkulturella Almanackan, där det finns en hel del kuriosa, men även Sensus multireligiösa almanacka är bra. Varje dag finns det något att fira!

I den Mångkulturella almanackan finns också alternativa namnsdagar och det brukar vara kul att faktiskt kunna hitta namn som är bekanta.

Snart är det dags för Eid och många av mina elever är lediga. Så här i slutet av fastan är de väldigt trötta och de ser fram emot en trevlig helg med familjen. Nästan alla. Några tycker att det är tråkigt att vara hemma nu när skolan äntligen startat.

Läs också:

  • No Related Posts

Så kom de då äntligen…

En skola är ingen skola utan elever. Idag kom de med all den energi de för med sig. I vår grupp finns nu tolv gamla, erfarna elever som under året ska få pröva sina vingar mer och mer, samt två nya, som snart kommer att vara en del av denna härliga grupp. Två elever kommer också att komma in från sina nationella program för att studera svenska som andraspråk några timmar. En av dem började på Barn- och fritid idag. Hon satt bredvid mig i aulan och darrade, men kom sedan någon timme senare med ett leende på läpparna. Det blir bra!

De nya då, en som varit i Sverige i några månader, bor i svensk familj och klarar sig bra muntligt. En som kom hit för en månad sedan och endast kan några få ord, men som har en hyfsad engelska. En timmes tolk med henne idag och imorgon är det svenska som gäller. Det är alltid lika spännande och brukar, fascinerande nog, fungera riktigt bra.

Vi hade ju tänkt fira med tårta idag, men då alla elever utom tre fastar var det inte någon direkt bra idé. Det får bli efter Eid istället. De flesta, om inte alla, var i alla fall väldigt glada över att skolan hade börjat igen. Våra elever saknar skolan mycket när de inte är här.

Nu är alla lappar ifyllda. Imorgon kör vi igång rejält. Det känns gött!

Läs också:

Lättläst och spännande

Robert Swindells är en produktiv författare som jag läst ganska många böcker av. De senaste har varit lättlästa titlar för Barrington Stoke som också getts ut på svenska av Argasso. Den senaste i raden är Eldlekar som handlar om Josh som värvas till ett gäng som bland annat har som hobby att sätta eld på bilar, skolor och skjul för att sedan gömma sig och kasta sten på de poliser som dyker upp vid platsen.

Äntligen känner Josh att han räknas. Han är inte längre en nolla eller reserv. Han är en del av ett gäng och trots att han mår dåligt av det, kan han inte låta bli att tycka att det är spännande och nästan lite roligt. Han börjar planera en egen brasa och det är sin välanpassade syster han vill åt. Detta trots att han faktiskt älskar henne.

Det är enkelt och mycket lättläst, men riktigt pännande. För ovana läsare är det troligen en utmärkt bok att komma igång med. Det är lite synd att Argassos böcker ofta är väldigt stereotypa, men den här gången är karaktären i alla fall inte endimensionell. Det gäller att komma ihåg att boken vänder sig till dem som har svårt att ta sig igenom en bok och då räcker den här korta, enkla, men också läskiga historien bra.

Läs också:

Vem lär våra elever kulturell kompetens?

Kanske kostar kultur. I en krympande budget kanske det som kostar inte får plats. I en skola som fokuserar på mätbar kunskap och resultat får den definitivt inte plats. I alla fall inte på gymnasiet där estetisk verksamhet tas bort som gymnasiegemensamt ämne. Alla elever kommer alltså inte att få en kulturell kompetens, utan endast de som redan funnit och lärt sig älska kulturen i flera eller i alla fall någon form.

Idag stod kulturen i fokus på vår gymnasieskola. Vi fick uppleva musik från tre kontrabasister från Göteborgs symfoniker, poesi i ett rasande tempo från Oskar Hanska, Olivia Bergdahl och Matiss Silins och dans av regionteater västs kommande föreställningen Move 3. Så himla kul.

Tänk att få bjuda våra elever på kultur som de sällan möter. Själv är jag väldigt ovan vid just dans och jag hade glömt hur mycket jag faktiskt älskar klassisk musik live. Jag hade också nästan glömt hur coolt det är med poesi när den är som bäst. Hur inlevelsefullt och drabbande.

Det är ganska lätt att tänka att våra elever på språkintroduktion inte får så mycket ut av kulturella händelser då de inte behärskar språket. Jag tänker att det är tvärtom. Vi har lyssnat på Oskar Hanska tidigare, varit på Backateatern och självklart har vi sett film, varit på museer och försökt bjuda på upplevelser.

Nu skulle jag vilja testa spoken word med dem. Det behöver inte nödvändigtvis ske på svenska tänker jag. Det spelar kanske inte så stor roll om inte just jag förstår. Viktigast är att eleverna vågar släppa loss och förmedla en känsla. Det är så lätt att glömma att de faktiskt behärskar ett, två, tre eller till och med fler språk förutom svenskan. Vad häftigt det hade varit att använda dem mer. Bra hade det då varit att jag skulle slippa hoppa och vifta som vanligt, utan att någon annan faktiskt gör det. Jag tror att de kan gilla Matiss Silins. Han verkade lagom snäll. Oskar Hanska är grym, men kan skrämma vem som helst. På ett bra sätt. Jag vet dock inte om mina elever är redo för det. Eller jag för den delen.

Hur arbetar ni med kultur i skolan? Har du arbetat med spoken word?

Och det viktigaste av allt, varför har det inte protesterats mer då de flesta eleverna på våra gymnasieskolor riskerar att blir kulturella analfabeter? Hur ska man kunna uppnå den kreativitet som läroplanen talar om utan kultur?

 

Läs också:

Om flickor och pojkar

 

I min bokblogg enligt O skriver jag självklart om böcker. Tanken är dock att jag ska skriva även här om böcker som jag tror kan användas i undervisningen.

Idag har jag läst Pojkarna av Jessica Shiefauer och min recension kan du läsa här.

Boken handlar om de tre vännerna Momo, Kim och Bella som är 14 år. De håller sig mycket för sig själva och uppfattas nog som udda av många. De är helt enkelt inte tillräckligt coola. De vill fortfarande vara barn och leker maskerad halva nätterna iklädda den ena fantasifulla kreationen efter den andra.

Hur får man vara? När är man barn och när blir man vuxen? Får/kan tonåringar leka? Vilka förväntningar har vi på tjejer och killar? Vilka stereotyper och könsroller finns? Under läsningen kan vi fundera kring hur dessa flickor är och hur de bemöts av skolans killar. Här tycker jag att även Schiefauers text är lite väl styrd av stereotypa föreställningar kring kön, men det hindrar inte att boksamtalen kring texten kan bli spännande.

Bellas passion är växter och en dag får hon en låda med frön och växter som hon beställt till sitt växthus. Bland dem finns en helt okänd blomma och det är den som är själva förutsättningen för historien. När flickorna smakar av blommans nektar blir de pojkar. Många nätter lever de därefter som pojkar, medan de på dagarna är tillbaka i sina flickkroppar.

Det finns mycket att diskutera kring kön, sexualitet och huruvida vår kropp alltid är den rätta för oss. Speciellt Kim njuter av sin starka, hårda pojkkropp och känner sig mer hemma i den än i sin ”vanliga” kropp. Som pojke vågar hon dessutom bryta gränser och tabun som hon aldrig vågat göra tidigare.

Genom att göra inbrott och stjäla bilar får Kim kickar som hon kommer att älska. Man skulle kunna säga att hon blir beroende både av att vara pojke, men också av att leva farligt.

Varför blir hon så annorlunda som pojke? Det är knappast så att alla killar röker, super, snor bilar och begår andra brott? Vad är det som gör att just den här rollen som lockar Kim?

Vänskapen mellan Kim och Tony är intressant. Eller är det kärlek? En flicka i en pojkes kropp som älskar en kille. Vad gör det henne till? Och killen som kramar sin kompis länge, länge, vad gör det honom till?

Vänskapen mellan Momo, Bella och Kim förändras när nätternas maskerader blir verklighet istället för fantasi. Medan Kim älskar sitt liv som kille är de andra mer tveksamma.

Hur kan en vänskap fortsätta när vännerna förändras så här mycket? Hur skulle du reagera om en kompis berättar att han eller hon vill förändra sin kropp som Kim? Hur viktig är egentligen kroppen och hur viktig är det inre för hur en person uppfattas?

Boken handlar om 14-åringar, men få jämngamla klarar troligen att läsa boken med behållning då den är väldigt komplex. Ingen bok man låter en hel klass läsa om det inte rör sig om en duktig niondeklass. På gymnasiet tror jag dock att den skulle kunna passa riktigt bra, men kanske att den tilltalar tjejer mer än killar. Det är lite svårt för mig att avgöra, då jag inte haft tillgång till blommans nektar, men jag kan tänka mig att det är så.

Pojkarna är en annorlunda och långt ifrån okontroversiell bok som jag tror kan vara spännande att läsa och diskutera, men den kräver en modig och fördomsfri lärare som bokcirkelsledare. Och läs boken själv först. Eller förresten lär den oavsett om du har tänkt att använda den i undervisningen eller inte. Det är en bra och tänkvärd bok.

Läs också:

En bra bok att diskutera

Bokförlaget Atlas har gett ut Bortom mammas gata av Alexandra Pascalidou i en nyutgåva med nyskrivet efterord av författaren. En längre recension av boken hittar du i min bokblogg.

Det här är en bok som jag tror att många av mina elever skulle uppskatta. Det finns många avsnitt om hur det är att växa upp med två kulturer och hur svårt det kan vara att forma en ny identitet. Det handlar också om att forma drömmar och att våga kämpa för dem. Att uppleva och försöka lära sig att hantera vardagsrasism och diskriminering.

Läs den själv också, den berör verkligen!

Läs också:

  • No Related Posts

En ny kompis och kollega

Idag var det då dags att ta sig till den stora gymnasieskolan igen. Visserligen har jag jobbat en del på biblioteket i sommar och det ligger ju i samma lokal, men trots detta har jag verkligen kopplat bort jobbet.

200 personer i en teater och faktum är att det trots alla glada tillrop var lugnare än jag fruktade. Huvudet och öronen brukar annars protestera rätt snabbt. Morgonen inleddes med att all pedagogisk personal fick kvittera ut en bärbar dator. I början av september får alla ettor en dator också och därmed drar vårt en-till-en-projekt igång. Som jag ser fram emot det.

Min nya kompis och kanske den som ska hjälpa mig att organisera mitt liv. Just att organisera resultat, uppgifter, utvecklingsplaner, planeringar och alla andra papper som väller in är något jag brottats med sedan jag började att arbeta som lärare 1999. Nu känns förutsättningarna bättre än någonsin.

Imorgon ska vi dessutom ägna hela dagen åt vår nya lärplattform Vklass som förhoppningsvis ska underlätta mitt liv ytterligare. Det jag sett verkar bra, förutom alla löjliga beskrivningar som eleverna kan skapa sin profil utifrån. Den gillas absolut inte. Vi behöver inte uppmuntra dem att sätta etiketter varken på sig själva eller andra.

Återkommer med mer tankar om Vklass när jag undersökt mer. Nu ska jag slänga mig i säng efter en intensiv, men riktigt trevlig första arbetsdag. Har till och med hunnit röja i arbetsrummet. Något som jag sket i innan sommaren. Nu är det fint och redo för nystart.

Läs också: