Sitter och lyssnar på Steve Wicks korta filmer om MI som du hittar här.

Det är mycket han säger som är värt att fundera kring. Som att just nu kan ändras. Vad är en person motiverad till just nu. Motivation är ingen egenskap och det finns inga omotiverade personer. Trots detta har många av våra elever omotiverad stämplad i pannan och tanken är att vår fortbildning i år ska handla om MI, motiverande intervju, eller kanske hellre motiverande samtal.

Det handlar om att hitta var personen, eller elev i vårt fall, befinner sig just nu. Alla är motiverade att göra någonting, men vad det är och den perfekta tidpunkten för det varierar. Att mina elever skulle vara motiverade att jobba med svenska just på mina svensklektioner är kanske inte så självklart och att de förväntas vara motiverade att göra det jag säger till dem är definitivt inte alls självklart.

Jag vill att mina elever ska fundera kring sin inlärning och vad som motiverar dem att lära sig mer svenska. Vad är deras mål och hur ska de nå dit?

Steve Wicks talar om att alla inte är medvetna om sitt problembeteende och därför inte ser sin egen roll i sammanhanget.  Jag kan bli rätt trött på att det snackas mycket och görs lite, men istället för att bli förbannad på att eleverna inte jobbar med det jag säger till dem, vid ust det tillfälle jag ber dem att göra det, försöker jag få dem medvetna om att det de uttrycker med ord och det de uttrycker med sina handlingar och sitt beteende inte riktigt hänger ihop.

Det går till exempel inte att få betyg i svenska som andraspråk om man väljer att sova första lektionen varje dag och därefter jobba med engelska. Eller går kanske det gör, men förutsättningarna är ganska mycket sämre än de skulle kunna vara.

Hur motiverar vi våra elever att ta tag i det som är jobbigt och känns motigt?

Det gäller att bita sig i tungan ibland och inte servera förslag på lösningar. Det är meningslöst och förslaget inte kommer från den som ska göra förändringen. Stötta ska vi göra, men inte göra jobbet. Så svårt, så svårt. Jag var inne på det redan igår.

Vad är det för beteende som ska förändras? Vilket stöd behöver eleven? Hur ska förändringen bibehållas och inkluderas i det gamla livet? Vilka strategier behöver eleverna utveckla?

Viktigt också att inte döma om det nya nu visar sig hålla under några dagar, men att de gamla, mindre bra, vanorna kommer tillbaka. Vad fungerade bra? Vad gick snett? Hur går vi vidare?

Nu ska jag gå och ha mentorssamtal med mina elever om just detta.

Kategorier: Lärartankar

2 kommentarer

Helena von Schantz · september 11, 2011 kl. 2:58 e m

Motivation tycker jag det pratas för litet om. Bedömning och nytta – ja. Lust, vinst och triumf – nej.

Ibland kan vi motivera våra elever, men jag tror också att man behöver prata med dem om hur man motiverar sig själv. Hur man både kan hitta lusten och stärka den.

    Linda O · september 17, 2011 kl. 3:00 e m

    Håller med om att vi måste ge eleverna verktyg för att hitta sin egna motor. Ofta vill vi att de ska göra det vi säger, men vi låter dem sällan fundera över varför det är vettigt för dem att göra så.

Kommentarer är stängda.