Idag har vi startat upp ett läsprojekt kring boken Sms från Soppero av Ann-Helén Laestadius. Anledningen är dels att det är en väldigt bra bok, men också att författaren kommer till vår skola i slutet av mars. Tyvärr fanns inte alla de 15 böcker som vi köpt in kvar när vi skulle dela ut dem till eleverna. Några verkade ha fått fötter och knallat iväg. Lite surt. Ännu surare är det att boken verkar vara slut överallt och idag har jag mailat alla möjliga och omöjliga som kan tänkas sitta på ett lager. Till och med Ann-Helén själv. Vi får se hur det går.
Dagen började med att min kollega presenterade en power-point för eleverna om samerna. Vi tittade också på en kort film för att de skulle få lite inre bilder av den miljö som de sedan kommer att möta under läsningen. Vi pratade om vikten av ett land och ett språk och jämförde med t.ex. kurderna och romerna. Just kring Kurdistan råder delade meningar i gruppen, då några är från Kurdistan och självklart menar att det är ett land, medan alla irakier inte håller med. Eleverna från östra Europa exemplifierade istället med romernas situation i deras länder. Ett mycket intressant samtal.
Lektion 2 berättade jag lite mer om Sms från Soppero och därefter läste jag och min kollega första kapitlet högt. Alla fick sak som de tyckte var viktigt och tillsammans fick vi en ganska bra bild av vad som hände. Vi kör back to basic under just detta projekt och eleverna kommer att få frågor till varje kapitel att besvara för hand i en skrivbok. Detta för att google översättningen gjort lite väl mycket av jobbet den senaste tiden, men också för att träna på att skriva för hand. Har du t.ex. arabiska som modersmål är det inte direkt busenkelt att skriva i linjerade böcker.
Mycket av diskussionen kring kapitlet kom att handla om mobiltelefoner och hur viktiga de egentligen är. Att vissa elever skickar runt 100 sms under ett dygn känns helt galet för mig och lika galet var det för dem när jag sa att jag kanske får runt 5 sms i veckan och skickar ungefär lika många.
Pingback: » Att läsa en bok gemensamt Ordklyverier