Lärartycket går ut på att lyfta fram det bästa med vårt yrke. Efter att ha läst det här inlägget kanske du tror att mitt jobb är endast elände. Absolut inte. Tvärtom är det både roligt och givande. I bakgrunden finns det jobbiga, men här och nu finns glädjen.
Det var bland annat glädjen som Anne-Marie Körling sökte, men främst kanske den professionelles röst. Inifråntankar, inte spekulationer och tyckande av dem som står utanför. Hundra röster från lärare i yrket. Mer än 100 till och med.
Camilla Lindskoug är den som organiserar hela härligheten. Hon har valt att inte fokusera på det som är jobbigt eller det som media lyfter fram. Det är inte bara elände. Istället listar hon saker hon tycker är roliga. Saker hon tycker om.
Min lista liknar hennes på många sätt.
Jag tycker om att få en kram av elever efter lov, på morgonen, eller helt spontant bara för att.
Jag tycker om när de första svenska orden formas av den som nyss har kommit.
Jag tycker om att se hur eleverna hjälper varandra och hur översättningarna går från språk till språk tills alla har förstått.
Jag tycker om att se i elevers ögon när de har förstått. Hur lättade och glada de är.
Jag tycker om att lära mina elever att lära. Att tillsammans med dem finna strategier för utveckling.
Jag tycker om friheten i mitt jobb. Att jag faktiskt har fått ansvaret att forma en undervisning jag tror på, tillsammans med kollegor och ibland tillsammans med eleverna.
Jag tycker om att planera arbetsområden som passar alla elever där de är just nu. Texter de alla kan lära av. Uppgifter de alla kan göra. Det är en utmaning.
Jag tycker om blandning av rutin och nyheter i min vardag.
Jag tycker om att jag lär mig nya saker varje dag, att jag aldrig någonsin blir fullärd.
