Två svenskämnen- varför så lika?

Föreläsning med Anna Österlund & Lena Sjöqvist om de två svenskämnena. Spontant känner jag att alla våra elever på IM skulle behöva svenska på det sätt som vi undervisar i svenska som andraspråk. Mer språkinriktat, mer språkligt laborativt och i mitt tycke mer kreativt och definitivt mer forskningsbaserat.  Ännu mer känner jag så efter en dryg dag på Symposium 2012, då det blir tydligt att det snarare handlar om ett annat sätt att se på svenska, språkinlärning och språkutveckling än om ett separat ämne. Den kompetens man får genom att studera svenska som andraspråk borde fler lärare helt klart ha.

Vad är det för ställningstagande som vår nya kursplan utgår ifrån?

Svenska som andraspråk blir ett eget ämne 1995, men det fanns egentligen med redan i lgr 80, men då helt oreglerat. Lärarna var nästan aldrig utbildade för ämnet. Det var inte ovanligt att lärare som hade några timmar över fick ta dessa elever, de kunde ju ändå svenska. Inte konstigt att det inte fanns utbildade lärare, då ämnet inte fanns som en del av lärarutbildning förrän på 80-talet.

Svantestet gjordes på elever för att se om eleverna var dåliga och behövde svenska 2, eller om de var duktiga nog att att klara ”vanlig”svenska. Så blev ämnet ett stödämne med låg status och det är troligen därför jag rycker till lite varje gång någon kallas mitt ämne för svenska 2. Nu när svenska 2 dessutom är gamla svenska B för gymnasiet är det väl definitivt dags att skrota uttrycket.

impleminteringen  av svenska som andraspråk 1995 och framåt gick minst sagt sådär. Klart blev att man skulle läsa antingen svenska eller svenska som andraspråk. Att svenska som andraspråk blir ett stödämne som komplement till svenskundervisning är inte okej enligt skollagen. De som har ett annat modersmål en svenska ska erbjudas svenska som andraspråk. Tillägget blir att det ska erbjudas av skolan ”om det behövs” och det är där det blir ett problem. Anna Österlund menar att vi behöver erbjuda ämnet för alla elever som ännu inte klarar sig språkligt i alla ämnen. Det handlar alltså inte om hur bra man pratar, utan hur man kan används språket för att lära.

Det ska tas fram ett kartläggningsmaterial för att kartlägga andraspråkselevers kunskaper, inte bara i språket utan också i andra ämnen där språket behövs. Egentligen ska en värdering göras för varje elev, för att på så sätt komma fram till vilket svenskämne som gynnar eleven mest. Det är rektor som ska avgöra vem som ska läsa vad, men visst är det lärare med rätt kompetens som ska avgöra.

Får man ha svenska och svenska som andraspråk samtidigt i samma klassrum? Ja, om man vet att det är det bästa för eleverna. Viktigt också att både eleven och föräldrar vet vem som läser vad och varför.

Hur länge ska en elev följa kursplanen i svenska som andraspråk? Då det inte ska ses som ett stödämne är det inte så att man ska byta när man blir tillräckligt bra. Frågan är dock om elever som är födda i Sverige ska läsa svenska som andraspråk hela sin skoltid. Svaret är självklart  ”det beror på”. Men vad som ofta händer är att när eleverna kommer till år 4 och abstraktionsnivån höjs helt plötsligt får börja läsa svenska som andraspråk, för att skolspråket inte håller. Då blir svenska som andraspråk ett straff för att man är för dålig. Iställer borde man börja från början med svenska som andraspråk för att redan tidigt arbeta språkutvecklande och därmed hjälpa eleverna att utveckla sitt språk så att det fungerar även att lära på.

Revideringen som gjordes av kursplanerna i svenska och svenska som andraspråk är egentligen inte så stora, men en hel del har flyttats från kursplaner till läroplanens gemensamma text.

Vad är egentligen skillnaden mellan de två svenskämnena? Mer skillnad inom grupperna än mellan kanske? I arbetet med kursplanerna blev det tydligt att behoven för de olika grupperna på många sätt är väldigt lika.

Antagandet i kursplanen är att ämnet ska finnas med i alla år från förskolan till år 9 och att eleverna sedan ska vara mogna för gymnasiet. Det ska då kunna läsa svenska, då de bör ha nått samma nivå som de som läst svenska. Så ser det inte ut, då många kommer senare och därmed kommer att ha en hel del att jobba med.

Viktigt att lyfta fram är de skillnader som finns, t.ex. att inte tidigt ställa krav på språkriktighet. Svenska som andraspråk är inte ett lättare ämne, men ett ämne med ett lite annat fokus. Språkhistoria är t.ex. en av de saker som finns med i kursplanen för svenska, men inte i svenska som andraspråk.

Gällande förmågor så behöver man väldigt liknande förmågor för att klara vidare studier. I det  senare ämnet lyfts dock vikten av språkliga strategier fram. Vad gör jag om mitt språk inte riktigt räcker till? Just strategier är något av ett mantra för mig i höst. Det är verkligen grymt viktigt, men kognitivt svårt att diskutera.

Kursplanens syfte, centralt innehåll och kunskapskrav, varför ser det ut så? Blir det inte en risk att det centrala innehållet bara bockar av och att det blir papegojkunskaper av allt. Det är inte tanken. Istället behöver man bära med sig tanken om att didaktiken tagits bort, men genom att läsa läroplanens första och andra del får du mycket tankar om hur undervisningen kan se ut.

Tänk tvärt om, dvs hur eleverna kan nå förmågorna genom det centrala innehållet. Hur du undervisar kring det centrala innehållet för att eleverna ska nå förmågorna bestämmer du helt själv. I kunskapskraven visas det tydligt att det är syfte och kunskapskrav som hör ihop. Det centrala innehållet är verktyg.

Svagheten för ämnet svenska som andraspråk är att det finns få utbildade lärare och väldigt många som har kompetensen har läst in det på sin fritid utöver sin lärarexamen. De har jag också gjort och det är vanligt.

Kan vi stärka svenska som andraspråkslärarens status på skolan? Vi måste få mandat från skolledningen att fungera som  handledare  åt arbetslag. Andra lärare måste arbeta med språket i sina ämnen. Vi som är lärare i svenska som andraspråk kan inte finnas överallt. Språkfokus måste genomsyra undervisningen av våra elever. Så ser det inte ut just nu tyvärr. Jag kan se två ytterligheter, de lärare som tycker de elever som inte hänger med får skylla sig själva. Kanske är de till och med att ses som lata när de inte klarar uppgifterna. På andra sidan finns de som vränger sig ut och in för att underlätta genom att förenkla och därmed kanske når vissa resultat, men också exkluderar eleverna från det skolspråk som de behöver för att klara vidare studier.

Som många har påpekat har måste det få ta 1 timme att läsa en sida i en lärobok tillsammans med eleverna. Att närläsa tar tid, men det är väldigt viktigt. Det räcker inte att ta upp och förklara de specifika termerna, utan också många andra  ord som faktiskt kan ställa till ännu större problem. Ett ord kan förstås, men kanske inte i det här sammanhanget. León Rosales pratade igår om ord som källa och område, som kan missuppfattas om man tolkar orden bokstavligt. Då blir källan en vattenkälla.

Kan en kvalitativ andraspråksundervisning vara en exkludering, eller är det en möjlighet att inte bli exkluderad i andra ämnen! I vårt ämne dissikerar vi språket och lär eleverna hur de ska förhålla sig till komplicerade konstruktioner som nominaliseringar. I böcker för SO och NO kryllar det av sådana begrepp och de måste läras i ett sammanhang. Allt kommer knappast att hinna med på lektionerna i svenska som andraspråk. Däremot kan eleverna få strategier för att klara sig bättre. Hur läser man till exempel lärobokstexter på ett bra sätt? Hur använder man bilder och underrubriker? Hur vet man vad som är viktigt?

Kompetensutveckling för andra lärare och en chef som driver frågan är viktig för en bra situation för andraspråkselever. Det krävs en massa samtal för att insikten om att alla lärare ska vara språklärare i de nya kursplanerna, verkligen landar hos varje person. Skolspråket kan man bara lära i det ämnet där språket används. Enstaka utbildningsinsatser är dock  inte nog.  Kompetensutvecklingsinsatser måste både prioriteras och följas upp.

Uppgiften för mig är kanske att sprida forskning och att sammanfatta de här två dagarna kan kanske vara ett första steg. Vad som är viktigt att komma ihåg är att det inte riktigt går att förstå vad skillnaden mellan svenska och svenska som andraspråk om man inte har läst svenska som andraspråk. Kursplanerna är till synes väldigt lika, men sättet att fokusera och angripa uppgifterna är det stor skillnad på. Hur konkretiserar vi det?

Slutligen blir jag lite trött på att lärare som läst svenska och undervisar i år 1-3 automatiskt blir behöriga att undervisa i svenska som andraspråk i samma årskurser. Hur tänker Skolverket då? Blir inte risken för en krock mellan elevens vardagsspråk och dess skolspråk ännu större då.

Det här är något att fundera vidare på helt klart.  Men nu, lunch!

 

 

Läs också:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *