Mycket snack och lite verkstad

Det är trevligt att läsa texter som den av Peter Wolodarski som trycker på vikten av att satsa på lärarna. Jag håller dock inte med honom om att formell behörighet inte skulle vara viktigt, trots att just det fall han beskriver låter lite halvknäppt. Vi får inte tumma på behörigheten och ställa obehöriga och begåvade lärare mot behöriga som har 0.1 på högskoleprovet. Riktigt så svart-vitt är det knappast. Om det funnits en lärarlegitimation just nu hade jag till exempel kunnat hävda behörighet som skäl för att inte varslas, istället för att kollegor med lärarexamen, men behörighet i andra ämnen, ska ta över mina elever.

Det som också är sorgligt är att min arbetsplats blir av med de flesta lärare under 40 om alla de som varslats faktiskt får gå. Att skolan inte är bättre än det senaste årets budget. Att det inte finns en stabilare satsning på skolan än så. Som det ser ut på det program där jag arbetar får vi fler elever, men två lärare ska ändå bort. Då talar vi om de elever som behöver mest stöd. Vi behöver göra grupperna större. En kortsiktig ”lösning”.

Som Wolodarski skriver måste partierna enas över blockgränserna och verkligen fundera över vilken skola vi ska ha i Sverige. Och då vill jag gärna att de faktiskt diskuterar riktiga saker, som lärarnas och elevernas arbetsmiljö, inte huruvida det ska vara betyg i sexan, fyran eller trean. Problemet med skolpolitiken de senaste åren är att det genomförs en massa ogenomtänkta reformer utan att någon verkar ha koll på helheten. Nu jobbar lärare mer, eleverna mår sämre och lär sig mindre och det sparas i skolan istället för att satsas.

Det som gör mig ledsen är att det pratas så mycket om satsningar på skolan och lärarna och sedan handlar verkligheten bara om att skolorna utgör så stor del av den kommunala budgeten att det är där det sparas. Det behöver styras med hela handen från statligt håll och då menar jag inte Björklunds tafatta försök, utan ett stabil överenskommelse som vi kan bygga framtidens skola utifrån.

Läs också:

Om högläsning

Idag skriver jag om högläsning på min bokblogg enligt O och som av en händelse hade Jesper Sundén på SvD samma tanke. Det är sorgligt om det stämmer att endast 35% av föräldrarna läser högt för sina barn. Vad har egentligen hänt de senaste åren som har fått högläsningen att minska så? Somnar barnen själv utan godnattsaga? Är det tv:n som står för den?

Jag håller med i Sundéns analys om att den minskade högläsningen och den försämrade läsförståelsen bland svenska elever. Barn behöver bli nyfikna på språket. De behöver föra språkliga och litterära samtal. Utan högläsningen blir tillfällena till detta mycket begränsade.

Just nu läser jag Fiskplåt och bajsdrakar av Torbjörn Flygt för mina ungar. Vi skrattar ikapp och har en riktigt mysig stund tillsammans om kvällarna. Vi delar en läsupplevelse som vi kan prata om under dagarna också. Just gemenskapen är en viktig del av högläsningen.

Vi kör en tvådelad kvällsläsning just nu. En gemensam som jag och maken turas om med och en enskild. Det betyder att jag har en bok på gång för Lillebror och en för Storebror också. Just nu har vi tema Astrid Lindgren och för Lillebror som är 6 läser jag novellerna i Nils Karlsson Pyssling, medan Storebror lyssnar på Rasmus på Luffen.

Har du tips på bra böcker att läsa högt?

Läs också:

Läs en mer genomtänkt blogg

Det här att jag ska ha två bloggar undrar jag över ibland. Att den här dessutom handlar om mitt jobb gör att det inte alltid blir så himla tjohoigt. Min kreativitet lägger jag på bokbloggen, men jobet vill jag påfallande ofta lämna just på jobbet.

En som är mycket mer genomtänkt och ungefär tusen gånger roligare än jag är Ketchupmamman, som faktiskt råkar vara lärare. Hennes inlägg om lärares arbetssituation är så himla bra. Speciellt det här fråga-svar-inlägget.

Själv brukar jag inte få höra så mycket längre att jag jobbar lite. Kanske för att jag mest umgås med sådana över 35, ja förutom mina elever då. Och mina barn.

Så här avslutar Ketchupmamman sitt inlägg, men jag tycker absolut att du ska klicka dig in och läsa hela.

 

Jag tycker det är viktigt att komma ihåg att de flesta yrken innehåller delar som inte syns. Skillnaden mellan läraryrket och en massa andra yrken är att de flesta ändå tror sig veta. De har ju själva gått i skolan, och kanske har de barn som går i skolan, och därför har de koll. De har upplevt lärare som inte såg det de borde sett, och de strider för att deras barn inte får den hjälp de behöver. Jag älskar det faktum att skolan engagerar folk. Det är bra att man har åsikter och engagerar sig, och kräver saker av skolan och lärare. Det ska man göra. Sluta aldrig bry er.

Men det är skillnad på att ha åsikter om hur skolan och lärare ska vara, och att tro att man har bättre koll än lärarna själva på vad de faktiskt gör. Det sistnämnda är faktiskt förolämpande.

Men visst, när jag var barn trodde jag faktiskt att lärarna fikade hela tiden. Och så slapp de plugga till proven, plus att ingen tvingade dem att gå ut och njuta av den friska luften. Jävla lyxlirare, tänkte tioåriga jag.

35-åriga jag vet bättre. 35-åriga jag går inte heller förbi kassörskor och säger ”jaha här sitter du och latar dig hela dagen, vissa av oss måste minsann stå”, och 35-åriga jag hojtar inte till Usain Bolt att ”9,58 sekunder, det var en jävligt kort arbetsdag!

Läs också:

Hur ska det här vändas?

Nästan vem som helst kan komma in på lärarutbildningen. Att det går att komma in på någon utbildning med 0,1 på Högskoleprovet är en katastrof i sig, men att dessa personer ska undervisa andra är inte lyckat. Att det går att kryssa lite som man känner på ett högskoleprov och komma in på en universitetsutbildning urholkar hela utbildningssystemet. Visst kan det finnas fantastiska lärarstudenter även i denna grupp, men många studenter klarar inte utbildningen. Hur kommer vår skola att se ut när lärarna inte har de kunskaper som krävs?

Vem vill bli lärare om det går att jobba med annat? Långa arbetsdagar och dålig lön. Ingenting som lockar toppstudenter. När kommunerna dessutom sparar sönder skolan lär även de lärare som idag jobbar inom yrket fundera över att byta yrke. Jag har gjort det mycket den senaste tiden. Kanske är det bra att vem som helst kommer in på lärarutbildningen, för det finns få som vill jobba inom skolan.

Läraryrket är ett låglöneyrke och ett yrke med kvinnodominans, speciellt i de lägre årskurserna. Kraven på lärare ökar hela tiden. Kvinnor är mer sjukskrivna än män. Sambandet?

Skärmavbild 2013-03-27 kl. 09.44.49

 

Bild från Aftonbladets nätupplaga.

Läs också:

Budget, budget, budget

bild-26

Att hålla budget är viktigt. Så viktigt att rektorer i Lerums kommun, där jag arbetar, hotas med sänkta löner om budgeten inte hålls. Självklart ska skolans ledare inte slösa pengar i onödan, men när endast 5 av 20 enheter i kommunen klarar att hålla budget kanske kommunens företrädare ska fundera över huruvida det verkligen är rektorerna det är fel på, eller måhända den budget de tilldelats. Tyvärr finns artikeln om Lerum inte i den digitala upplagan av GP, utan endast i pappersversionen.

bild-25

Förra veckan fick vi en genomgång av kommunens budget och utbildningen står för ungefär 55% av kostnaderna. Klart att det är där det måste skäras. I en statlig budget hade skolan varit en mycket mindre del och troligen hade vissa kostnader kunnat täckas lättare. Jag tror inte att det handlar om slarv eller inkompetens hos rektorerna för 15 av 20 skolor i Lerum, utan om att utbildning kostar. Att vissa skolor i kommunen är nybyggda och ännu överdimensionerade spelar också in. När det gäller gymnasiet beror en del av underskottet på att elevunderlaget minskar, men det förklarar inte hela underskottet.

Vår kommun har låg lärartäthet jämfört med andra kommuner och antalet sjukskrivna lärare är jämförelsevis högt. Jag citerar min gamle chef Lars-Åke Rosenqvist: – Självklart ska man hålla budget. Men hur mycket som satsas på skolan är en politisk fråga.

I dagens GP finns en mycket välskriven debattartikel som två elever på Hvitfeldska gymnasiet i Göteborg har skrivit. Hvitfeldska är, liksom den gymnasieskola jag arbetar på, en skola med förhållandevis högt söktryck, som ändå tvingas till stora nedskärningar. En sak som skribenterna lyfter fram är hur låg elevpengen är i Västra Götaland jämfört med Stockholm och Malmö.

Låt oss göra ett räkneexempel. På min arbetsplats finns, lågt räknat 1300 elever. Lägg till blygsamma 6000 per elev (då har VG ändå en lägre elevpeng än Stockholm och Malmö) och vips försvinner 3/4 av vårt underskott. Då hade situationen varit en helt annan.

Allt handlar självklart inte om pengar. Att bara pumpa in pengar i en skola utan att fundera över hur de ska användas leder troligen inte till speciellt mycket bra. Samtidigt måste politikerna vara medvetna om att man inte kan spara sönder den kommunala skolan. Då får man snart den skola man betalar för och inte den skola man vill ha.

Läs också:

Varför studera retorik?

Jag skriver uppsats idag. Ämnet är retorik och dess plats i dagens skola. I början av kursen var jag skeptisk till alla antika termer och tyckte nog att mycket kändes lite mossigt. Nu inser jag att kunskaper om den retoriska processen kan hjälpa våra elever mycket i alla ämnen. Att veta hur planeringen av ett muntligt anförande eller en text ska se ut. Kombinerat med genrepedagogik kan språkutvecklingen verkligen stå i centrum och den måste stå i centrum i fler ämnen än svenska.

Retorik och språk är en självklar koppling. Att veta vilket språk som passar sig i vilket sammanhang. Att anpassa sitt språk efter mottagaren. Att göra sig förstådd. Det behöver du kunna nästan oavsett yrke. Såväl en bilmekaniker som en läkare har ett yrkesspråk, men när de talar med sina kunder eller patienter måste de konkretisera detta språk för att nå fram.

Retorik och demokrati hör också ihop. I historien har människor kämpat för rätten att höja sina röster, men det gäller att höja dem utan att skrika en massa hatiska kommentarer. Att höja rösten utan att skrika, för att bli tagen på allvar och inte sedd som en okunnig idiot.

Det handlar också om etik. Att i en demokrati inte säga vad som helst, utan bara nästan vad som helst. Det gäller att bli medveten om att det som skrivs på Facebook eller Twitter kan läsas av väldigt många. Något som många SD-politiker fått erfara, Det håller inte att säga att man inte står för något som skrivs på Twitter, som Avpixlats Mats Dagerlind försökte med.

Det är många som förlorat sin position eller sitt jobb för att de publicerat bilder eller gjort uttalanden som inte är etiskt korrekta. Det är en viktig lärdom för våra elever.

Sist med inte minst handlar det om det personliga självförtroendet. Att kunna tala inför andra ger självförtroende och att inte våga skapar en risk att livet begränsas. Jag tänker på UR:s serie Helt Blackout, där deltagarna insett att de missat möjligheter i livet för att de inte vågat tala inför andra.

Det är några av de argument för undervisning av retorik som jag tar upp i min uppsats. Har du fler argument?

Läs också:

Segt, segt, segt…

Som det ser ut nu blir jag uppsagd inom de närmaste veckorna. Därefter har jag en uppsägningstid på 6 månader, då jag har arbetsplikt. Alltså ska jag vara kvar på mitt jobb minst till och med september. Eller så dyker något annat fast jobb upp som jag blir erbjuden. Efter de 6 månanderna vet jag inte vad som händer. Just nu är jag varken sugen på att leta jobb eller att planera tjänstefördelning här inför en termin som jag inte ens vet om jag är delaktig i. Jag säger som eleverna: orka!

Läs också: