Man behöver inte plugga, man bara gör det …

monsters_university_oozma_kappa

”Man behöver inte plugga skrämsel, man bara gör det”, säger Sullivan till Mike i Monsters University. Mike är den som pluggar och rent teoretiskt vet hur man skräms. Han vet också hur man kan göra det på många olika sätt. Sullivan bara kör, han har en skrämseltaktik och den räcker gott för honom. Han är bra, men saknar en repertoar för att bli bäst.

Det här får mig att tänka på flera saker. Dels på de elever jag mött som anser att det handlar om talang, inte om hårt arbete, men också på diskussionen om behöriga kontra obehöriga lärare (avskyr uttrycket för övrigt).

De som lägger ner tid, pluggar och övar blir bättre. Nu blev Mike ingen fantastisk skrämmare, teorin hjälpte honom en bit men inte hela vägen. Utan sitt driv hade han dock i skrämt någon alls. Sullivan är rätt bra från början, men blir inte bättre under filmens gång. Han hade med teoretisk kunskap kunnat bli fantastiskt bra. De monster vi träffar på Monsters University är inte lika bra, men de som tror sig veta allt är inte bäst.

Så vad vill jag säga? Att talang inte räcker, att utbildning är nödvändig. Detta gäller såväl våra elever, som de som arbetar som lärare utan formell utbildning. Kanske kan de skrämmas på ett sätt, men de riskerar att som Sullivan, misslyckas med att använda rätt skrämseltaktik vid rätt tillfälle vilket gör att det önskade resultatet uteblir. Däremot kan inte alla bli skrämmare. En sådan som Mike kanske ska välja en annan väg och hitta ett yrke som passar bättre.

Ungefär så.

Läs också:

Long time no see …

Våren var intensiv och jag hann inte med den här bloggen. För första gången hade jag endast gymnasiekurser, alla tre svenskkurserna och det tog en del tid. Alla klasserna var nya och jag investerade mycket tid till att lära känna sisådär 130 elever. Dessutom skrev jag en hel del på min bok inför svenska och sva 1, som kommer ut på Liber i höst. Just nu har jag skickat tillbaka första versionen av det formgivna manuset med en rad ändringar. Mycket är jag nöjd med, men det är svårt att hitta rätt nivå på ett läromedel som ska förbereda elever för att klara gymnasiet. Många av de böcker som finns på marknaden underskattar elevgruppen och erbjuder en allt för förenklad kurs, men det finns också böcker för högstadiet som är mycket svåra.

Min plan är att försöka skriva här i alla fall ibland under hösten. Jag ska dela min tid mellan introduktionsprogrammen och estetiska programmet, vara ledig en dag i veckan för att kunna skriva fler läromedel och kanske plugga något. Så himla lugnt blir det alltså inte nästa läsår heller, men det känns som om det kommer att bli ett roligt och givande år.

Anledningen till att jag skriver just nu är att jag sprang på en av eleverna på Språkintroduktion när jag var och handlade. Jag insåg då hur himla fina elever jag har och vilken tur jag har som får jobba med ungdomar av olika slag. Precis då försvann ångesten över att höstterminen snart drar igång och jag fick energi. Det kändes riktigt bra.

Den tionde har jag deadline på första kapitlet av ett nytt läromedelsprojekt. Sedan drar hösten igång på allvar.

Läs också: