Att lära sig att plugga

För några veckor sedan twittrade en kollega i det utvidgade kollegiet om sin frustration över att hennes elever inte läste på sina läxor. Hon undervisade nyanlända och jag frågade henne om deras skolbakgrund och huruvida hon var säker på att de visste hur de skulle göra. Jag har undervisat nyanlända elever i snart tio år och det går egentligen inte att generalisera över grupper som sådan. Klart är dock att skolvana har betydelse för hur mycket de vet om hur man studerar. Ganska naturligt egentligen. Just nu undervisar jag främst på Estetiska programmet, men jag har också en nybörjargrupp i engelska på Språkintroduktion, som efter en dryg termin inte längre är nybörjare, samt en sva-grupp på IM, där betyg för år 9 är nästa mål.

Det är främst i engelskgruppen som jag har fått kämpa med studietekniken. Det är lätt att glömma att kunskapen om hur man studerar inte är något alla har. De som inte gått i skolan tidigare behöver inte bara öka sina kunskaper i de olika skolämnen de studerar, utan även sina kunskaper om hur man studerar. Hur enkelt är det att läsa läxor om man inte vet hur man ska göra?

En ständigt återkommande diskussion är när man egentligen kan ett ord. Det krävs mer än att man kan det ganska bra. Om du stavar blue ”blo”, så kan du inte ordet, även om du kan uttala det. På samma sätt räcker det inte att kunna stava ett ord, om du inte kan använda det i en mening. Struktur är, som så ofta, nyckelordet.

Med hjälp av glosprogram tränar mina elever på enstaka ord. Orden ska de kunna stava, förklara på engelska och använda korrekt i olika meningar. Grammatiken övas för sig och de olika meningar som bildar en text tränas också. Det känns ibland som att jag är en papegoja som upprepar ord, stödmeningar och grammatiska strukturer om och om igen.

Kanske är det därför jag blev så himla glad i veckan, då jag rättade mina elevers prov på English from the Beginning 1, det första av fyra nybörjarhäften jag skrivit för Liber. Efter en massa gemensamt tragglande och väldigt mycket egen träning i bokens webbapp hade kunskaperna verkligen fastnat. Jag rättade prov efter prov och i princip varje bokstav var rätt. Undantaget var ett par elever som tycker att de kan så mycket att de inte behöver plugga. Det är så tydligt att övning ger färdighet.

Nu jobbar vi vidare i English from the Beginning 2 och jag vill inte att något jobbar vidare utan att vara helt säker på det som tagits upp. Det är så himla lätt att det blir fort och fel och då får eleverna inte den grund som de så väl behöver för att kunna bygga vidare. Jag inser att det kan verka konservativt, men jag är helt säker på att jag inte håller mina elever tillbaka. Däremot vill jag inte att de bara gör utan att reflektera över vad de gör och vad de ska använda de nya orden till. Studieteknik är grunden till allt, kanske mer i språkundervisning än i någon annan undervisning. Det är mycket som ska tragglas och det kan vara tråkigt, men jag är helt övertygad om att det är nödvändigt för en god språkutveckling.

 

Läs också:

Jag har ett förslag

Vi vet alla att svenska ungdomars läsförmåga och läsförståelse försämras. Vi vet att många läser väldigt lite, eller inte alls. Vi vet att deras språk inte sällan lämnar mycket att önska. Universitet och högskolor skriker om den låga språkliga nivå eleverna har när de lämnar gymnasiet och går vidare i utbildningssystemet.

Vad göra? I kursplanerna i Svenska 1, 2 och 3 enligt gy-.11 står det helt klart vad som är lösningen. Vi drillar eleverna i vetenskapligt skrivande, så ska de nog klara högre studier utmärkt. Att litteraturläsning och utveckling av elevernas vardagliga och ”egna” språk får stå tillbaka är tydligen inga problem. Bara vi trycker in alla elever i den vetenskapliga fyrkanten och låter dem skriva PM efter PM är saken biff.

Jag hamnade i en diskussion om läsning på Twitter idag. Den startade i ett konstaterande att många elever möter fler utdrag än hela böcker under sin gymnasietid då fokus läggs på språkvetenskap och vetenskapligt skrivande. Frågan är vad det gör med deras språk?

Nu är mina egna gymnasiestudier inget att längta tillbaka till. Vi läste i princip bara utdrag och hade jag inte läst på fritiden hade mitt litteraturintresse dött helt. Faktum är att det nästan gjorde det. Vi skrev däremot inga vetenskapliga texter, använde inte källhänvisningar, gick inte igenom varken Harvard- eller Oxfordsystemet. Inte ens i gymnasiearbetet krävdes citat- och referatteknik. Konstigt nog lärde jag mig det ganska snabbt på universitetet. Jag hade nämligen ett språk och jag var bra på att följa instruktioner. Det där med instruktioner har jag ingen lösning på, men när det gäller språkutveckling har jag ett konkret förslag.

Satsa på litteraturen. Låt ungdomarna läsa. Byt ut den obligatoriska Svenska 1 100 poäng mot Litteratur 100 poäng. Så här ser det centrala innehållet för kursen ut:

Centrala skönlitterära verk författade av såväl kvinnor som män och tongivande författare från olika epoker, från olika kulturer och från olika delar av världen.
Sambandet mellan skönlitteraturen och andra konstarter, dvs. hur författare och verk har påverkats av sitt samhälle, sin kultur och av rådande estetiska ideal samt hur författare och verk har påverkat den samhälleliga och estetiska utvecklingen. Den konstnärliga friheten i relation till etik, upphovsrätt och censur.
Litteraturvetenskapliga begrepp som behövs för att på ett metodiskt och strukturerat sätt tala om och analysera skönlitteratur.
Skönlitterära texters betydelsebärande skikt, innehållsmässiga såväl som formmässiga: tematik, motiv, metaforik, symbolik, rytm, meter och andra litterära verkningsmedel och sätt att gestalta. Analys och tolkning av roman, novell, lyrik och dramatik.
Jämförande analys av hur olika teman, till exempel familjen, döden, krig och naturen, har skildrats på olika sätt till exempel i skönlitterära verk från olika tider och kulturer eller i olika genrer.
Olika grunder för tolkning och värdering av skönlitteratur, dvs. vilka perspektiv man intar, vilka frågor man ställer och hur man kan argumentera dels för olika tolkningar, dels för värdering av skönlitteratur.
Fördjupad tolkning av skönlitterära verk med utgångspunkt i ett perspektiv som eleverna väljer, till exempel postkolonialt, feministiskt eller komparativt perspektiv.

_________________________

Med denna kurs skulle eleverna lära sig om etik och upphovsrätt, få förståelse för andra människor och därmed troligen bli mer empatiska, de skulle få historiska kunskaper liksom kunskaper om samhället de lever i och som om det inte vore nog skulle de dessutom bli bättre läsare, utveckla sitt språk och troligen också bli mer kritiskt tänkande medborgare. Vi skulle troligen se en effekt även på andra skolämnen, men också i samhället i övrigt. Vetenskapligt skrivande och språkvetenskap kan vänta till senare. En elev utan ett eget språk kan inte ta till sig det ändå. Grunden måste byggas innan skorstenen.

När kör vi?

 

Läs också:

27. Filmtajm

I sexan tittade vi på filmen I am eleven och under några veckor har de skrivit manus och sedan har vi filmat deras svar på frågor från filmen, t.ex. Who are you? What makes you angry? How do you want to change the the word?

Och så favoritfrågan ”What makes you happy?” när alla dansade loss i klassrummet till den här låten.

 

Många timmars filmande gav 13 minuters film med titeln ”We are 12 and 13”. Det blir filmpremiär på måndag och filmvisning på föräldramötet senare på kvällen.

Det bästa har varit att göra något tillsammans. Eleverna har verkligen hjälpt och pushat varandra. Jag vill också rekommendera appen Youtube Capture, som gör det enkelt att sätta ihop olika klipp till en film. Jag har sedan laddat upp klippet olistat på Youtube, vilket betyder att man behöver en länk till det för att kunna se det.

Nu blir det fokus på texter ett tag, efter skriv- och pratprojekt. Och muntliga nationella prov visserligen …

 

 

Läs också:

Nu ska det bli skärpning!

När Linda frågade mig om jag ville dela skolblogg med henne så svarade jag direkt JA! Det är nämligen så som jag oftast gör – jag känner att jag vill och att det är en utmaning som lockar mig! Detta lockade mig! Sedan så kommer den där tanken – vem i hela världen vill läsa det jag skriver??? Jante slår till och allt dalar ut! Men nu….. nu vill jag, nu ska jag och framför allt nu KAN jag! Under det senaste året har jag varit runt på olika platser och pratat om hur jag i min klass arbetar med IKT. Det startade när barnen gick i ettan med att skriva sig till läsning och idag använder barnen sina datorer dagligen i sitt arbete. De går nu i trean och de är helt fantastiska på alla sätt och vis!! De läser, skriver, reflekterar och utvärderar sitt arbete. De gör fantastiska PowerPoint-presentationer om det de lärt sig, de håller lektioner för sina klasskamrater och de lär sig själva, sina klasskompisar och även sina föräldrar. I klassen använder vi Presstationen och jobbar med de uppdrag som presenteras där. I fredags avslutade vi temat ”Ett gott liv”  med  att barnen fick redovisa för varandra om vad de lärt sig. De områdena som vi jobbat med denna perioden var bl.a. vad vi behöver för att få ett gott liv. Vi pratade om vikten av att röra sig, vikten av att äta bra mat och vikten av att få njuta av vår fina miljö. Vi har också pratat om OS och utsett våra OS-hjältar! Oscar och William hade lektion i skogen i torsdags där de berättade om allemansrätten. Presstationen vänder sig till åk 3 – 6. Intresserad?? Kolla in på www.presstationen.se  Här ser ni också lite smakprov på barnens arbeten.

brödbildbild 2Fullkornsfloppen   Detta var kul!!! Vi hittar våra fakta på nätet och i tidningen – vi får en GP varje dag till klassen! Nästa tema börjar på måndag och nu heter temat Håll koll! Mer info kommer här i bloggen eftersom!

Läs också:

Mitt kanonbidrag

Egentligen är jag kluven till det där med litteraturkanon, eller kulturkanon med för den delen. På ett sätt tycker jag att en lista med bra och viktiga böcker fyller en funktion, men att svenskundervisningen i skolan skulle begränsas till titlar på en sådan tycker jag inte om. Varje klass består av unika individer och lärarens uppgift är att väcka deras läsglädje. Att böcker i en litteraturkanon då är allt som finns att tillgå är inte nog.

Jag har i alla fall med nyfikenhet följt Kajsa Kallios inlägg om en litteraturkanon och igår bidrog jag med tre böcker som jag tycker är läsvärda. En ungdomsbok finns med, för det är ungdomarnas fokus jag tycker att en kanon för skolan ska ha.

Läs inlägget här. Och läs sedan mer boktips från mer eller mindre kända personer på bloggen Kallios koll.

Läs också:

Jag leker expert för ett ögonblick

Jag måste ju fundera lite kring reformpaketet som presenterades igår och skissa på min egen lösning.

Nyanlända elevers kunskaper ska kartläggas

  • Prov och bedömning vid ankomst. Idag placeras nyanlända elever i allmänhet i den årskurs de åldersmässigt tillhör, även om elevens kunskapsnivå är betydligt lägre. Regeringen ger Skolverket i uppdrag att föreslå hur nyanlända elevers kunskaper ska kartläggas för att kunna ligga till grund för placering i lägre årskurser.
  • Kunskapsutvecklingen i svenska de första åren ska mätas.

Skolverket får i uppdrag att utforma dessa system.

 

Proven måste finnas på elevernas modersmål och/eller genomföras av någon som talar modersmålet. Vi har alltid ett samtal med eleven, eventuella föräldrar och en tolk för att utreda hur mycket utbildning eleven har i sitt hemland. Följdfrågor i detta samtal är A och O. En elev kanske säger att hen gått i skola i sju år. Det låter ändå ganska bra. Det gäller dock att få fram mer om skolgången.

Vilken sorts skola rör det sig om? I många fall handlar det om rena koranskolor och ämneskunskaperna i andra ämnen torde därför vara begränsade. Inte sällan har skolterminerna haft uppehåll då stridigheterna  i hemlandet varit som mest intensiva. Vissa har kanske varit borta från skolan i långa perioder, eller stora delar av dagarna, för att de arbetat med annat. Jag har elever som hjälp föräldrar i affärer eller restauranger, någon som vallat getter, några som knappt kunnat gå utomhus för att städerna de bott i varit riktigt farliga. Jag har också elever som gått många år i skolan, läst alla tänkbara ämnen och därför har riktigt bra förkunskaper. Några har till exempel haft all undervisning på engelska. Coolast är den elev som gått tre år i skolan, men sedan pluggat hemma med hjälp av sin äldre bror och  efter ett år på språkintroduktion började läsa på naturvetenskapligt program.

Har eleverna studerat engelska är det lättare att testa just dessa kunskaper. Slutsatsen är att antal år även här spelar väldigt liten roll då kvaliteten på undervisningen varierar enormt.

Att placera eleverna i lägre årskurser för att de ska komma ikapp kunskapsmässigt torde vara ett sätt att säkerställa att de får den skoltid de har rätt till. Betänk dock de sociala konsekvenserna. Att som 18-åring läsa med 14-åringar i år 7 eller 8 är inte alltid bra. Jag har ett tydligt exempel på detta i min närhet. Ett år kan funka, men sällan fler. Betänk också att elever från t.ex. Afghanistan inte alltid har fått rätt födelseår i sina papper. Någon som är 16 på pappret kan vara både yngre och äldre. Bedöm därför från elev till elev och placera inte någon i en lägre årskurs slentrianmässigt, vilket sker i den kommun jag arbetar i.

Sedan är det intressant det här med hur kunskap ska mätas. Den europeiska språkportfolion fungerar ganska bra, men strävar inte riktigt mot de mål som eleverna ska nå för att få betyg G för år 9, vilket krävs för att kunna studera vidare på gymnasiet, eller komvux. Jag har tidigare spånat kring behovet av nationella styrdokument för nybörjare i svenska indelat i steg, där steg 1 är en kurs som kanske motsvara nivå A1 i ESP. Därefter bör en styrning mot de kriterier som redan finns för svenska som andraspråk ske. De behöver då brytas ner och nivåanpassas.

En första tanke, men det kommer mera…

Läs också:

Det här med gympa

Ann-Charlotte Marteus skriver om vikten av att eleverna i vår skolor har idrott på schemat varje dag. Jag håller med om att rörelse är viktigt. Att hälsa bör sättas i centrum. Jag gläds åt att elevers resultat visar sig bli bättre av detta. Jag är alltså säker på att Bunkefloprojektet har en poäng.

Jag hoppas dock att skolan idrottsundervisning har förändrats sedan jag gick i den. Jag hoppas att idrottlektionerna inte innebär tvång och därmed ångest. Jag håller med om att det är riktigt viktigt att ungarna rör sig i skolan. Att de uppmuntras att leva ett liv som inte är stilasittande.  Men hjälp vardag hatade idrottlektionerna i skolan. Så mycket att jag skolkade mig igenom gymnasiet.  Hade säkert gjort det tidigare också om jag bara vågat. Jag kunde ha ångest i dagar inför idrottlektionerna. Hade vi haft idrott på samma sätt varjeslag i skolan vet i katten om jag vågat mig dit.

Hälsan måste stå i centrum. Att eleverna ska må bra, inte att de ska prestera. Liksom det nu finns olika obligatoriska kurser på gymnasiet borde idrotten kunna bytas ut mot hälsa. Att lära sig få hälsosamma vanor. Inte nödvändigtvis lära sig spela fotboll, eller slå volter, utan göra något som kroppen mår bra av. Kanske finns den möjligheten redan, jag må ha fel när jag tror att idrottsämnet ofta handlar om att alla ska göra samma sak. Jag hoppas att jag har fel.

Själv fick jag till slut en förstående idrottslärare. En som inte hängde upp sig på att jag  var värdelös på friidrott, inte gärna var med och spelade fotboll och var livrädd för redskapsgymnastik. Hon såg istället att jag simmade flera gånger i veckan och gillade att röra mig. På mina villkor. Då vågade jag mig tillbaka till idrottslektionerna också och fick faktiskt en trea i betyg till slut.

På samma sätt som jag försöker individualisera min undervisning genom att t.ex. erbjuda eleverna texter av olika svårighetsgrad, eller böcker som knyte an till deras intressen, hoppas jag att idrott på schemat varje dag kan betyda olika saker för olika elever.

Kanske behöver rörelsen inte ens ske på en idrottslektion. När jag undervisade på högstadiet testade jag pratpromenader i både svenska och so. Eleverna fick några frågor att diskutera och kom efter en promenad tillbaka för att redovisa sina svar i klassrummet. Det funkade bra.

Hur står det egentligen till med idrottsämnet idag? Jag är väldigt nyfiken!

 

Läs också:

  • No Related Posts

Konsten att våga läsa

Just nu handlar arbetet i vår klass mycket om att våga skriva, att våga läsa och att sedan prata om det som vi/de läser och skriver.  Vi koncentrerar oss på noveller. Vi har haft en del högläsning för att eleverna ska få gemensamma exempel att återknyta till, men de har också läst lite själva. Den egna novellen har de än så länge planerat, de har beskrivit huvupersonen, miljön, huvudkonflikten och annat viktigt för sina kompisar och de har lärt sig att prata som författare. Det är deras novell, de har makten och många av dem har vuxit rejält. Någon är fortfarande rädd för att berätta för andra, någon annan har inte kommit i gång med sin egen, men hjälp andra. Hittills har i alla fall allt gått klart över förväntan.

Tjugo minuters läsning varje morgon har återinförts, helt i linje med vad Aidan Chambers förespråkar.  Många elever läser mer, men alla läser något. Vi har burit böcker, köpt billigt på biblioteket, köpt dyrare och nyare böcker och så har jag skänkt en del. Detta betyder att det finns en knökfull bokhylla i klassrummet med allt från lätta barnböcker med några få ord, till böcker som vänder sig till unga vuxna. En och annan klassiker har letat sig in, bland annat den tecknade versionen av Mary Shelleys Frankenstein.

Aidan Chambers böcker om boksamtal har nyöversatts och bearbetats och i somras kom de ut i en volym kallad Böcker inom och omkring oss.  Den senaste veckan har jag läst om den för att vara redo för onsdagens möte med Aidan Chambers och Katarina Kuick på Stadsbiblioteket.

Igår prövade jag att ha ett boksamtal helt utifrån den mall som prestenterades av Aidan Chambers, som går ut på att eleverna ska ta fram det de tycker om, inte tycker om, saker de undrar och mönster, upprepningar eller ledtrådar.

Jag läste en enkel novell från Mango högt, ritade sedan en smiley på tavlan och släppte ordet fritt bara genom att säga ”Så, nu vill jag veta vad ni tyckte om i den här novellen?”. Någon muttrade att den var helt meningslös och jag bad henne hålla kvar den tanken så att vi kunde återkomma till det senare. Andra började dock hitta saker de gillade, stora och små. Faktum är att de var aktiva, kändes säkrare och vågade mer än vanligt. Då har vi ändå ett avslappnat klassrumsklimat där ordet verkligen är fritt och eleverna ofta är väldigt frispråkiga.

Roligast var att fundera kring det vi inte visste. Vad huvudpersonens mamma var till exempel och hur en förälder för och ska vara mot sina barn. En elev hade reagerat på att hon sett föräldrar ta hårt i sina barn i Sverige, trots att lagen säger att man inte får slå sina barn. Vad är egentligen att slå?

Om du inte resan läst Böcker inom och omkring oss rekommenderar jag verkligen att du gör det. Många av exemplen är visserligen om yngre barn, men modellen funkade utmärkt även på mina elever som nästan alla är över 18. Vill du läsa mer om boken kan du göra det här.

Läs också:

Verklig engelska

För mig som skriver lärobok i just engelska är Skolinspektionens granskning av 22 skolors engelskundervisning spännande. Nu är en bok en bok och kan inte fungera på det sätt som granskningen påbjuder, men kanske kan den i alla fall fånga intresset hos eleverna då vi satsat mycket på ämnen och texter som vi tror ska funka. Klart vi tror det förresten. Det tror och hoppas väl alla som skriver en lärobok.

Film, dataspel och datorer använder eleverna för att träna engelska hemma. Då skulle man kunna se det på två sätt. Antingen att vi i skolan ska bygga vidare på detta, eller att vi ska bjuda på något helt annat för att bredda deras kunskaper.

Som vanligt är väl en gyllene medelväg det bästa. Att inte använda datorer i engelska är direkt dumt då det finns så himla mycket kul saker att använda i undervisningen. Film är en självklarhet, men det gäller att göra något med den. Sist såg vi Bend it like Beckham och kunde diskutera allt möjligt. Tills på torsdag ska eleverna skriva om sin egen Passion in life. Jag har sett delar av texterna och de är riktigt roliga att läsa.

Viktigast är att ta tillvara det eleverna kan och bygga vidare på det. Som i alla ämnen. Inte sällan isolerar sig skolan mot omvärlden. Det är synd.

Hur varierar du din engelskundervisning? Har du bra tips på program, sidor eller filmer som funkar bra?

Läs också: