Category Archives: Boktips

Vem provocerar dig?

Vem provocerar dig?

Cilla-Naumann

Jag hoppas att ni upptäckt Novellix, små, vackra böcker som innehåller en novell. Till några av novellerna finns lärarhandledning.

Jag har laddat ner fler Novellix-noveller på min telefon och de passar utmärkt att läsa när en till exempel åker buss eller väntar på någon. Igår läste jag Cilla Naumanns novell Lära sig som utspelar sig i en grundskola. Huvudpersonen är läraren Ulf som får en ny elev, Ingrid, en elev som av någon anledning provocerar honom otroligt mycket. Egentligen gör Ingrid ingenting speciellt, men hela hennes uppenbarelse irriterar Ulf. Mest är han irriterad på hennes jäkla väska som hon alltid rotar i när lektionen ska börja. I stället för att ta fram det hon behöver när hon faktiskt sitter och väntar på att lektionen ska börja.

Det är en intressant novell som väcker frågor om hur en lärare egentligen får känna för en elev och hur hen kan och får agera. Det är ytterst sällan det dyker upp en elev som jag inte kan finna någonting att tycka om hos. Det finns alltid något. Att börja nysta i detta något och hitta gemensamma beröringspunkter brukar vara en bra väg att gå för att, förhoppningsvis, få en bättre relation till eleven.

För Ulf kommer samtalen inte naturligt. Han försöker förbereda sig inför de dagar då han har vakt i matsalen och tvingas sitta ner med eleverna och äta. Då gäller det att ha något att prata om. Det tycker Ulf är väldigt jobbigt. För mig är dessa samtalen något av det bästa med läraryrket. Visserligen blir dagarna väldigt kompakta då en äter med eleverna, men det är ofta trevliga stunder.

Men tillbaka till elever som provocerar. Jag kommer (tyvärr) faktiskt på en elev som jag hade otroligt svårt för. Jag kunde inte hitta någonting hos hen som jag kunde tycka om. En fruktansvärd känsla. Det var många år sedan, men jag tänker fortfarande på det ibland och mår fortfarande dåligt. Jag förstod elevens agerande, men kanske inte hens föräldrars. Föräldrar som medvetet och aktivt vänder sitt barn mot skolan ställer verkligen till det. Den här eleven hade en synnerligen jobbig skoltid, från första början. Mycket kunde skyllas på skolan, men inte allt. När eleven så dök upp i sjuan började det faktiskt hyfsat bra, men sedan gick det snabbt utför.

Det är en elev. En av tusentals jag undervisat. Fortfarande är det inte okej. Fortfarande tycker jag att jag borde kunnat ändra mina känslor. Jag dolde dem. Oftast. Men fortfarande var och är det ett misslyckande. Att jag inte var ensam gör knappast saken bättre.

Läs gärna Naumanns novell du också och dela gärna dina tankar kring elever som provocerar och hur vi som lärare ska agera.

Läs också:

All In so far

All In so far

Jag insåg idag att min familj faktiskt inte fått klämma på min bok All In. Jag fick alltså rota i garderoben och letat fram några böcker. Mamma skulle ta en bok till lärarna som undervisar på högstadiet på hennes grannskola. Mormor tog med sig ett exemplar hem och var mäkta stolt.

Själv har jag nästan hunnit jobba igenom det första kapitlet i boken med min klass. Me and You heter första avsnittet och jag ät grymt glad att jag tagit det lugnt i arbetet med boken. Vi har inte ens jobbat igenom första kapitlet under de här månaderna, då det finns så himla mycket att jobba vidare med. Vi håller på med tv-serier då låten I’ll be there for you från Friends är med i boken och efter text C som handlar om The boy in the striped pajamas kommer vi att se filmen i fråga.

Jag är stolt över vår bok och extra glad över att vi satsade extra på lärarhandledningen. Där finns till exempel enklare versioner av vissa texter, vilket gör det ännu enklare att arbeta med boken i heterogena grupper.

Vill ni veta mer om All In får ni gärna höra av er till mig. Jag inser, medan jag arbetar med boken, att det finns en hel del material inkluderat i bok och lärarhandledning och boken skulle lätt räcka två läsår, t.ex. som läromedel för språkval år 8-9 eller för klasser på IM där eleverna går mer än ett år.

 

Läs också:

Två böcker om studier och betyg.

Två böcker om studier och betyg.

Alla vill ha bra betyg. I alla fall alla elever jag har mött under mina snart 14 år som lärare. Alla tror sig inte kunna få betygen de drömmer om, alla orkar eller kan inte lägga ner den tid de behöver för att nå dit de vill, men alla vill lyckas bra. Det här inlägget publicerades ursprungligen i min bokblogg enligt O, men passar bra här också.

Jag har läst två böcker som båda handlar om att få högsta betyg i alla ämnen. En heter A i alla ämnen och är skriven av Raman Mehrzad. Den andra heter En lat jävels guide till MVG i alla ämnen och är skriven av Douglas Berglund. Tyvärr har jag inte senaste upplaganEn lat jävels guide till A i alla ämnen, men jag ska ändå försöka mig på en jämförelse mellan de två böckerna.

Det nya betygssystemet skiljer sig från det gamla, något som Raman Mehrzad tar upp i den nya upplagan av sin bok. Om Douglas Berglund gör detsamma kan jag alltså tyvärr inte svara på, men jag utgår ifrån att han i alla fall påpekar det grundläggande att alla moment är viktigare nu. Förr kunde man få MVG trots att något mål inte nådde MVG-nivå, men nu ska du nå A på alla kunskapskrav.

Raman Merzads bok är mer omfattande och går tydligt igenom vad som behövs för att lyckas i skolan. Grundidén är att du måste vara motiverad, ha ett tydligt mål som du bryter ner i delmål, planera dina studier väl och dessutom lägga en hel del tid på skolarbete. Budskapet är att alla kan få A i alla ämnen, men det kommer att krävas tid.

Douglas Berglund satsar på effektivitet. Kvalitet snarare än kvantitet. Han har en del smarta tips, men jag kan ändå inte låta bli att tänka att den här boken är främst för dem som har det lätt för sig i skolan. För den som behöver konkret studiehjälp är Raman Merzads bok ett bättre val. Samtidigt är Berglunds bok ett nätt liten sak, som är lätt att läsa, vilket gör att fler troligen orkar igenom den. Det är helt klart en fördel.

Lat eller effektiv? Gränsen är hårfin menar Berglund. Själv har han inte haft mycket tid till skolan och har därför varit tvungen att vara effektiv. ”Effektivitet är nyckeln till en avslappnad skolgång”, skriver han, medan Mehrzad trycker på hur viktigt det är att dela upp stora uppgifter i små moment och att börja i tid. Jag skulle säga att även Merzads metod bidrar till effektivitet och man skulle kunna säga att båda ge samma råd, men på olika sätt. Berglunds effektiva pluggande sker dock i sista stund, då planering inte är hans grej. Istället taggas han av en deadline.

Jag fungerar som Berglund. Ofta går jag och småfunderar på en uppgift länge, länge, för att sedan göra den väldigt snabbt, inte sällan i sista stund. Det funkar för mig, men så har jag aldrig haft speciellt svårt att lära mig heller. För dem som inte är lika studievana skulle jag inte rekommendera att skjuta upp saker. Risken är att uppgiften då blir övermäktig.

Tänk att du fått i uppgift att skriva en uppsats. Den ska vara fem sidor lång och du har två veckor på dig. Mehrzad säger att du ska göra en plan för vad du ska göra varje dag, så att du inte behöver jobba mer än en liten stund i taget. Berglund säger att du lika gärna kan skriva uppsatsen under ett par timmar sista natten.

Återigen vänder sig den senare till de elever som vet exakt vad de ska göra, som är studievana och självständiga. För dem som behöver mer stöd är det mycket troligt att uppsatsen blir riktigt dålig. Om ämnet var svenska skulle dessutom en tvåtimmaruppsats inte vara en färdig produkt, då det i den nya kursplanen fokuserar mycket på respons och bearbetning av texter. Det är processen lika mycket som produkten som ska bedömas. Formativ bedömning kallas det också. Det är möjligt att Berglund tar upp detta i den reviderade upplagan.

Däremot har Berglund en bra poäng då han påpekar att engagemang och delaktighet på lektionerna är lika viktig som resultaten. Även Mehrzad skriver om vikten av närvaro. Genom att lyssna och delta aktivt på lektioner lär du dig dessutom mer och slipper lägga lika mycket tid på studier hemma.

Språket är nyckeln, skriver Berglund och påpekar att det är enkelt att få ett korrekt språk. Inte för alla. Även här vänder han sig till dem som redan fixar det mesta med lätthet. Anteckna inte, lyssna istället är ett råd som kan funka för de som är auditiva inlärare. För mig hade det inte fungerat alls. Jag kan inte lyssna utan att skriva (eller möjligen rita små blommor).

Att inställningen är viktig är de båda författarna eniga om. Tänk att du ska bli bäst och agera därefter. Hur du ska agera tycker de dock olika om.

Jag skulle säga att En lat jävels guide till MVG i alla ämnen är en ganska underhållande bok, som innehåller en del konkreta tips på hur du kan strukturera ditt skolarbete. Vill du ha mer matnyttiga råd och tips tycker jag dock att du ska läsa A i alla ämnen istället. Lite torrare, lite tråkigare, men fylld av bra tips.

Fundera på vem du är och välj den bok du tror kan hjälpa dig bäst. Oavsett vilken du väljer måste du göra jobbet i skolan själv.

Jag skulle ge dig tipset att fundera på vilka mål du har, hur du lär dig bäst och inte minst, se till att vara i skolan så mycket som möjligt. Det är väl investerad tid. Jag håller också med Berglund om att språket är nyckeln. För att kunna plugga effektivt måste du få upp din läshastighet. Hur ska du bära dig åt för att göra det?

Du ska lästräna på samma sätt som du tränar på att t.ex. springa. Är målet att springa en mil på 45 minuter? Har du aldrig sprungit så långt förut? Då börjar du säkert inte med att försöka springa en mil så snabbt du kan. Det är dömt att misslyckas. Om du ens orkar en mil kommer du troligen att ha vansinnig träningsvärk dagen efter och du är säkert inte sugen på att springa en mil till samma kväll.

Ska du bli en bra läsare kan du inte börja med världens tjockaste bok. Välj istället något enklare, men läs varje dag. Räkna hur många sidor du hinner på t.ex. 20 minuter och försök att slå ditt rekord nästa dag. Välj svårare och svårare böcker och fortsätt läsa varje dag. Jag lovar att du kommer att bli en bättre läsare och då blir också skolarbetet tusen gånger enklare. Att läsa 30 sidor i en historiebok fixar du på ett kick. Jobbar du sedan också med studieteknik kommer det att bli mycket enklare att lyckas på t.ex. prov.

Snart är höstterminen igång på riktigt. Stort lycka till önskar jag alla elever. Gör som Raman Mehrzad eller Douglas Berglund, men gör det som passar dig bäst.

 

Läs också:

Världens tjockaste lärarhandledning

Världens tjockaste lärarhandledning

Vi jobbar och jobbar och jobbar med lärarhandledningen till All In som kommer att bli grym. Just ju sitter jag med planerings- och utvärderingsblad och deadline för det sista är påsk. Tanken är att det ska vara före påsk så att jag faktiskt kan vara lite ledig. Heltidsjobb och läromedelsförfattande blir lite mer än heltid kan man säga.

Nu finns All InLiber.se. Ni kan läsa mer och titta på ett smakprov ur boken. Snart är det lilla provkapitlet från 2010 en riktig bok. Ska bli grymt häftigt att få klämma på den.

Läs också:

Nu bränns det lite

Nu bränns det lite

Nu finns Libers katalog där den bok jag och en kollega skrivit. Den har fått namnet All In och vänder sig till elever som ännu inte nått målen för engelska steg 4 och behöver förberedas för steg 5. Främst kan den användas på Introduktionsprogrammen, men också på andra gymnasieprogram eller i den senare delen av grundskolan.

Än så länge finns den inte i fysisk form, men den ska komma ut i maj. Ikväll finns jag på Bergakungen i Göteborg och jag och/eller en redaktör kommer att säga några ord om boken. Det finns också möjlighet att ställa frågor och alla närvarande får ett utdrag ur boken med sig hem.

Vad är nu så bra med All in?

För mig är det boken jag saknat. Att undervisa i engelska på introduktionsprogrammen är lurigt. Grupperna är enormt heterogena, även bland dem som saknar betyg skiljer sig kunskaperna åt väldigt mycket. Ofta betyder det att eleverna arbetar med olika böcker och att jag som lärare får ägna massor av tid till att leta material. De böcker som vänder sig till introduktionsprogrammen har ofta texter och uppgifter för en tänkt medelelev, inte tillräckligt lätt för dem som behöver riktigt basala kunskaper och inte tillräckligt utmanande för dem som behöver det.

Vi har valt att börja varje unit i det väldigt enkla och sedan följer en progression inom varje kapitel. Vissa elever kanske bara är med precis i början, men kan då arbeta med de extra uppgifterna i lärarhandlingen som vänder sig till dem. Andra kanske kan arbeta med hela kapitlet. Många lektioner går att göra gemensamt, medan andra blir individualiserade. Fördelen är dock att alla i klassen arbetar med samma arbetsområde, men på olika nivå och kanske med olika material från boken eller lärarhandledningen.

Övningar till texterna finns i boken som är en allt-i-ett-bok. Både skriv- och taluppgifter är gjorda så att alla ska kunna göra dem på sin nivå och väldigt ofta finns stödfraser som de som behöver får stöd i sin skriftliga och muntliga produktion.

Mest glad är jag över att de skönlitterära texterna är så himla bra.  Det finns texter av favoritförfattare som Sonya Sones,  Sarah Dessen och Mark Haddon. Bra texter från relativt nyutkomna böcker.

Sedan finns det både populärvetenskapliga texter, artiklar, reportage och många dialoger. En bra blandning av texttyper skulle jag säga.

Självklart meddelar jag här när boken finns på riktigt!

Ses vi ikväll kanske?

 

 

Läs också:

Dags för gemensam läsning

Dags för gemensam läsning

Idag har vi startat upp ett läsprojekt kring boken Sms från Soppero av Ann-Helén Laestadius. Anledningen är dels att det är en väldigt bra bok, men också att författaren kommer till vår skola i slutet av mars. Tyvärr fanns inte alla de 15 böcker som vi köpt in kvar när vi skulle dela ut dem till eleverna. Några verkade ha fått fötter och knallat iväg. Lite surt. Ännu surare är det att boken verkar vara slut överallt och idag har jag mailat alla möjliga och omöjliga som kan tänkas sitta på ett lager. Till och med Ann-Helén själv. Vi får se hur det går.

Dagen började med att min kollega presenterade en power-point för eleverna om samerna. Vi tittade också på en kort film för att de skulle få lite inre bilder av den miljö som de sedan kommer att möta under läsningen. Vi pratade om vikten av ett land och ett språk och jämförde med t.ex. kurderna och romerna. Just kring Kurdistan råder delade meningar i gruppen, då några är från Kurdistan och självklart menar att det är ett land, medan alla irakier inte håller med. Eleverna från östra Europa exemplifierade istället med romernas situation i deras länder. Ett mycket intressant samtal.

Lektion 2 berättade jag lite mer om Sms från Soppero och därefter läste jag och min kollega första kapitlet högt. Alla fick sak som de tyckte var viktigt och tillsammans fick vi en ganska bra bild av vad som hände. Vi kör back to basic under just detta projekt och eleverna kommer att få frågor till varje kapitel att besvara för hand i en skrivbok.  Detta för att google översättningen gjort lite väl mycket av jobbet den senaste tiden, men också för att träna på att skriva för hand. Har du t.ex. arabiska som modersmål är det inte direkt busenkelt att skriva i linjerade böcker.

Mycket av diskussionen kring kapitlet kom att handla om mobiltelefoner och hur viktiga de egentligen är. Att vissa elever skickar runt 100 sms under ett dygn känns helt galet för mig och lika galet var det för dem när jag sa att jag kanske får runt 5 sms i veckan och skickar ungefär lika många.

 

Läs också:

Filmad bokredovisning

Filmad bokredovisning

Idag ska mina elever redovisa de böcker de läst den senaste tiden. Några kommer att ha fullt upp i natt om de ska bli klara, men några har filmat idag.

Ofta är det bra att få ett tydligt exempel på hur redovisningen ska se ut och därför spelade jag själv in en film som eleverna fått se. En väldigt enkel film gjord med en iPad och det enda som syns i bild är bokens framsida. Uppgiften är att berätta om bokens titel och författare. Lite om handlingen och huvudpersonerna. Eleverna ska också berätta om en viktig händelse i boken och avsluta med att berätta vad de tycker om den och vilken målgrupp den har.

Jag hoppas att få se många bra bokfilmer om en liten, liten stund!

Här kan du se filmen som vänder sig till mina elever, inte någon större publik. Ni får lov att tjuvkika dock.

Läs också:

Om alla elevers rätt till kunskap

Om alla elevers rätt till kunskap

Rubriken är också undertiteln till Johan Kants bok Yrke: Lärare som jag redan skrivit en del om under läsandets gång, men nu läst färdigt.  Det är en bok som spretar en hel del, men som ändå (eller just därför) har mycket att säga.

Johan Kant var tidigare SO-lärare på Jordbromalmsskolan och det är där historien börjar.  Trots att det var i SO som Johan Kant var behörig i, undervisade han också i svenska. Det stod väldigt snart klart för honom att det var elevernas språk som behövde förbättras först. Läroböcker är luriga och många elever hade svårt att hänga med.  Jag är glad att Kant insåg det och jag hoppas att andra obehöriga svensklärare drar samma slutsats. Det är allt för vanligt att lärare undervisar i ämnen de inte är behöriga i och handlar det om just svenska blir jag extra bekymrad.

Nu verkar Kant ha koll och jag uppskattar hans genomgång av Läsutvecklingsschemat LUS där det tydligt går att se vad eleverna kan och vad de behöver kunna för att klara skolarbetet. Språket är viktigt för kunskapsinhämtningen i alla ämnen och att eleverna blir goda läsare är A och O. Kant rekommenderar daglig läsning av skönlitteratur och jag kan inte annat än hålla med. Våra elever läser varje dag och jag tror att det är en viktig del i deras språkutveckling.

Jag har alltid levt med Lpo-94 och måste erkänna att jag inte hade klart för mig riktigt hur stor skillnaden mellan den och föregångaren Lgr-80 var. Ett helt nytt sätt att tänka och en sådan förändring går inte över en natt. Jag tog examen vid jul 1998, ungefär samtidigt som Johan Kant och fick en chock när min syn på elever och undervisning krockade med den som fanns i ”verkligheten”. Många krockar hade sin förklaring i att jag var formad av en läroplan som fyra år senare inte hade slagit igenom.

Johan Kant kallar sin undervisningsmetod för seminarieundervisning och jag känner igen mycket av den i det sätt jag undervisat elever med bristande studievana och/eller språkkunskaper. Det hjälper inte att hela tiden leta enklare texter. Lärobokens språk måste erövras och då behöver eleverna en lärares stöd. Det tar en jäkla tid att läsa, diskutera och analysera lärobokstexten tillsammans, men det är väl investerad tid. Att lämna eleverna till att läsa själva är dömt att misslyckas.

Seminarieundervisningen är väldigt fyrkantig och på sina ställen väldigt konservativ på så sätt att stoffet handlar om en bok och lite annat. Jag tror som Kant att det måste vara grunden för att eleverna ska kunna studera vidare. Annat material och friare uppgifter behövs också, men inte förrän eleverna har en tydlig  rutin för hur de lär sig. Vi brukade säga att vi ”garanterade” en G-nivå, alltså en gemensam undervisning där alla tog sig minst till G. Förutsatt att de var närvarande och dessutom var beredda att lägga ner den tid som krävdes. Tydlighet är viktigt för att så många som möjligt ska nå målen.

Johan Kants bok är intressant på många sätt. Jag håller inte med honom i allt, men i mycket. Jag tror att boken kan fungera bra att läsa tillsammans i ett arbetslag för att sedan diskutera t.ex. kunskap, elevsyn, krav, undervisning, lärarroll och ansvar.

Läs också: