Hundra inlägg i hundra dagar var meningen med #blogg100 och nu har det blivit 100 inlägg på lite drygt 100 dagar då jag missat några dagar. För bloggen har det inneburit en nystart och läsarna har börjat hitta hit. Det är jag glad för. Framöver kommer det kanske inte att bli ett inlägg varje dag, men fram till sommaren har jag tänkt att försöka skriva i alla fall nästan varje dag. Sedan tar vi nog sommarlov både jag och Ordklyverier.
Det kommer inte att hända så mycket alls här idag. Jag är nämligen på Bokresa och ägnar hela dagen åt boknörderi och läsning!
Hade varken tid eller råd att vabba idag och därför fick klassen två nya elever. Inte riktigt friska nog för att gå till skolan, men inte heller speciellt sjuka. Snart kommer deras pappa och hämtar dem!
Jag har blivit lite bättre på att blogga det här året. Visserligen uppdaterar jag enligt O minst en gång om dagen, så jag är ingen dålig bloggare, men stackars Ordklyverier får inte samma uppmärksamhet. Jag har därför bestämt mig för att hoppa på Bisonblogs utmaning #Blogg 100 – Andra sommaren, som går ut på att publicera ett inlägg om dagen i hundra dagar med start imorgon 23/1. Det betyder att inläggsutmaningen håller på tills i början av maj, därav namnet Andra sommaren.
Så här lyder reglerna:
Ett bra tillfälle att skaka liv i den här bloggen en gång för alla. För att jag ska ha någon som helst rimlig chans att fixa uppdraget behöver jag följa Bisonblogs råd:
Tips: Tänk lätt och snabbt, snarare än tungt och svårt. När du tvingas publicera många inlägg i följd kommer de längre texterna och analyserna att dyka upp automatiskt efter ett tag. Det är det som är vitsen med #blogg100.
Så ja, jag kör väl då. Inte för att jag egentligen behöver mer krav i mitt liv, men för att det känns onödigt att ha en blogg som aldrig riktigt kommer igång.
Hänger du på du också?
Det är lite synd om den här bloggen som alltid hamnar i skuggan av sitt mycket äldre och större syskon. Tanken är att jag ska ändra på det i år. Kanske inte uppdatera dagligen som jag gör på enligt O, men i alla fall ett par gånger i veckan. Första steget är att tillåta mig själv att leka lite och posta även kortare tankar och bilder från min vardag.
Vad skulle du vilja läsa om?
Jag är glad att just dessa ungdomar fyller korridorerna idag. Det är viktigt att våga stå upp och kämpa för demokrati och jämlikhet!
Ny vecka och en ganska vanlig sådan för min del. Det känns skönt!
Jag har haft trassel med sidan ett tag, men nu är Ordklyverier tillbaka med ny design och förhoppningsvis lite energi. Inte för att det spelar någon roll att den legat nere ett tag, läsarna är ändå få och jag känner mer engagemang gällande min bokblogg enligt O. Det är lite dubbelt det här med att skolblogga. Samtidigt som det är skitkul att vara en del i debatten kan jag ibland känna att jag vill glömma allt vad skolan heter när jag väl är ledig. Jag vet inte riktigt hur sunt det är för en person som jag att aldrig riktigt koppla bort jobbet.
Hur känner ni andra som bloggar om skolan och samtidigt tillbringar dagarna där? Hinner ni koppla av?
De sociala mediernas roll för lärare och elever har diskuterats det senaste. Hur man ska dra gränsen mellan det det yrkesmässiga och det privata. Ibland tycker jag att det är svårare att göra det när jag fortsätter att tänka så mycket på skolan när jag kommer hem. Inte på mitt jobb märk väl, men på möjligheter och svårigheter med det jobb jag valt.
Jag fortsätter ett tag till i alla fall. Lite lagom mycket. Kika gärna in!
När jag är mitt i skolan, mitt i höstterminen och energin inte riktigt finns, känner jag inte för att blogga om skolan. Ibland hittar jag dock en intressant länk som jag gärna vill dela och som inlägg blir det lite futtigt. Ordklyverier har därför fått en faceboksida som du hittar här.
Gå gärna in och gilla!
Jag har inte riktigt lyckats uppbåda samma energi här som i min bokblogg och kände att jag behövde lite nytt blod. Jag vill därför introducera en ny skribent på Ordklyverier, en erfaren och engagerad lärare som också råkar vara min mamma.
Hon har skrivit en kort presentation:
Jag heter Britt-Marie – mamma till Linda. Jag har jobbat 39 år som lärare i åk 1 – 3 och jag tycker fortfarande att det är världens bästa jobb! Detta trots att vårt arbete förändrats så enormt under dessa åren. Hur lyckas man då hålla entusiasmen levande??? Ja, det är ganska enkelt om man är fortsatt nyfiken och vågar ta till sig nya rön – att ständigt söka kunskap är också viktigt! Drivkraften får man från de fantastiska elever och föräldrar som man mött under årens lopp. Till hösten börjar jag om igen och möter min 13:de omgång med förstaklassare, det blir min sista omgångoch jag ska njuta!!!! Att få vara med i Lindas Blogg blir ytterligare ett lyft! Hoppas jag kan bistå med något som kan kan vara till glädje!