Category Archives: Läsning

Apr12

Första bokcirkeln

Posted on by
Första bokcirkeln

Mina elever bokcirklar om tre olika böcker och idag hade de sitt första boksamtal. Jag körde ett Chambers-inspirerad upplägg där de fick i uppgift att diskutera vad de tyckte var bra i boken hittills, vad de tyckte var dåligt och vad de undrade över. Jag uppmanade dem att leta efter sidor i boken där de hittade exempel på bra och dåliga saker, så att samtalet inte skulle stanna av. Jag flyttade runt bland de tre grupperna för att handleda och stötta i samtalen. I en grupp hade en elev inte orkat läsa alls, då allt kändes för svårt. Där pratläste jag veckans kapitel för honom och de andra innan de fortsatte diskussionen. Under samtalen uppmuntrade jag dem att koppla till sig själv och sina erfarenheter och att faktiskt våga prata om vad man tror, inte bara det man vet.

Böckerna de läser är:

Nollan av Beth Goobie, där fokus låg mycket på pappans roll och hur någon kan misshandla sitt barn. De undrade också varför mamman inte gjorde något och tyckte att det var tur att huvudpersonen hade en bra vän.

Varning! Livsfara av Gunnar Åberg, där samtalet handlade om hur det kan kännas att bli jagad och varför huvudpersonen blev jagat. Då eleverna i den här gruppen tyckte att boken var svår, pratade vi också mycket om vad som egentligen hade hänt i boken hittills och vilka alla personer var.

Kär i New York av Callie Mac, där eleverna pratade om vem de skulle vilja bok hos om deras föräldrar åkte bort, om hundar och den konstiga hunden i boken, om de engelska namnen och om personerna var tjejer eller killar. Det faktum att boken utvecklas till en kärlekshistoria mellan två tjejer ställde till det lite.

Inga persfekta samtal kanske, men det gick ändå ganska så bra. Målet är att höja samtalet från ren läsförståelse till att en mer analytisk nivå. De är på gång helt klart!

Läs också:

Apr10

Att läsa på arbetstid?

Posted on by
Att läsa på arbetstid?

Jag skrev igår om Gunilla Molloys artikel om genus och läsning, en debatt som idag fortsatt på t.ex. Litteraturmagazinet, där Kåkå Olsens tankar kring pojkar och läsning. Hon presenterar sju tänkvärda punkter, där jag fastnar mest för tanken om att böcker inte bara är skönlitteratur.

Jag är svensklärare. Svensklärare ska läsa böcker. De ska inte bara läsa böcker de själva gillar på sin fritid, de ska också läsa aktuella böcker som passar de elever de undervisar. Det är min fasta övertygelse.

Alla behöver läsande förebilder för att själva bli läsande. Dessa kan finnas i hemmet, men det är långt ifrån säkert. Då måste vi lärare vara elevernas läsförebilder och då räcker det inte att vi presenterar dem för barn- och ungdomsböcker vi gillade förr, eller ens klassiker som vi tycker att eleverna borde läsa. Vi måste möta dem där de befinner sig, för att sedan kunna guida dem vidare.

Jag skulle önska att lärares läsning prioriterades så mycket att det fanns tid för svensklärare att läsa nya barn- och ungdomsböcker på arbetstid. Att hitta den perfekta boken till en elev, ett personligt boktips, kan få den mest ovilliga läsare att faktiskt ge läsningen en chans. Jag har ibland lyckats sälja in böcker jag läst med ett ”när jag läste den här boken tänkte jag att det skulle vara en perfekt bok för dig” och jag blir lika glad varje gång en elev faktiskt läser och gillar boken i fråga. Jag lånar ofta ut mina egna böcker och får faktiskt i princip alltid tillbaka dem. Att kunna dela en läsupplevelse gör läsningen roligare.

Idag hinner lärare knappt för- och efterarbeta sina lektioner. Hur ska då lärare i olika ämnen hinna uppdatera sig i ny litteratur eller ny forskning? Vill vi prioritera läsningen är det faktiskt så att lärare måste få tid till just läsning. Inte bara svensklärare som letar efter den perfekta skönlitterära boken till eleverna, utan även lärare i andra ämnen som kan bidra med tips om både facklitteratur och skönlitteratur som anknyter till de ämnen de undervisar i, eller som de helt enkelt tror passar en viss elev. Läsning på schemat både för lärare och elever, det vore något!

Läs också:

Apr8

Om könsroller och läsning

Posted on by
Om könsroller och läsning

Min mamma läser skönlitteratur, men pappa gör det sällan. Istället är det tidningar som gäller för honom. Gärna om ekonomi eller resor. På semestern läser han kanske någon tegelsten av Tom Clancy eller Ed McBain. De har två döttrar, där en (jag) läser mycket mer än den andra. Den som inte läser så mycket skönlitteratur har dock en universitetsexamen och tjänar bra mycket mer än sin kära lärar-syster. För läsa, det kan hon.

Det handlar inte bara om att läsa skönlitteratur för att få en god läsförståelse, då krävs även strategier för att läsa facktexter av olika slag. Allt kan inte tränas i skolan, trots att läsningen självklart också måste prioriteras här. Skönlitterturen ger dock mer än bara läsförståelse eller ett bra språk. Det handlar också om att lära sig inlevelse och empati.

Flickor läser mer än pojkar. Pojkars läsförståelse är ofta sämre och det är när det kommer till skönlitteratur och inlevelsen av de personer som böckerna handlar om, som skillnaden blir riktigt stor. Gunilla Molloy har skrivit mycket om läsning av skönlitteratur och i dagens DN ger hon sig in i läsdebatten och hävdar att pojkar saknar läsande manliga förebilder, vilket leder till att de undviker läsning som ses som ”tjejigt” och därmed inte för dem.

Jag skulle vilja koppla detta till det faktum att endast 35% av dagens föräldrar läser högt för sina barn. Risken är alltså stor att barnen inte ens får några läsande förebilder genom högläsning. Jag tror nämligen att det räcker långt, att både mammor och pappor läser högt för sina barn, såväl pojkar som flickor självklart, så att läsning av skönlitteratur förknippas med något bra, mysigt och trevligt.

Sedan önskar jag självklart att alla skulle läsa böcker, men jag förstår definitivt om det inte prioriteras av alla. Att läsa med sina barn är dock väl investerad tid inför framtiden.

Läs också:

Apr7

Dags för bokcirkel

Posted on by
Dags för bokcirkel

Nu är påsklovet snart över och imorgon börjar verkligheten igen. Jag ska köra igång bokcirklar i grupp i min sva-grupp med de elever som inte är rena nybörjare. Då de befinner sig på så otroligt olika nivåer, från nästan nybörjare till en elev som läser gymnasiekursen svenska som andraspråk 1 blir det inte en gemensam bok i år, utan tre olika. Två lättlästa från Hegas och en ”vanlig” bok.

Imorgon är tanken att de ska välja böcker, utifrån några jag valt ut och sedan göra en läsplanering tillsammans. Varje fredag ska de mötas i ett boksamtal utifrån några frågeställningar och ett tema som jag förberett. Första veckan handlar det om att beskriva huvudpersonerna och ta ut ett bra citat att diskutera. Till böckerna från Hegas finns färdiga innehållsfrågor som stöd för läsningen och för den andra tänker jag göra egna. Fokus blir dock inte på att redovisa frågorna skriftligt för mig, utan på att samtalen kring böckerna ska bli bra. Därför har jag gjort mallar för samtalen som stöd.

Redovisningen om några veckor blir i form av en tv-show där en programledare ska intervjua några av karaktärerna i boken. Har gjort en liknande redovisning förr då vi jobbade med sagor och det blev riktigt bra. Annan grupp nu och andra förutsättningar, men jag hoppas att det ska funka.

Läs också:

Mar30

Om högläsning

Posted on by
Om högläsning

Idag skriver jag om högläsning på min bokblogg enligt O och som av en händelse hade Jesper Sundén på SvD samma tanke. Det är sorgligt om det stämmer att endast 35% av föräldrarna läser högt för sina barn. Vad har egentligen hänt de senaste åren som har fått högläsningen att minska så? Somnar barnen själv utan godnattsaga? Är det tv:n som står för den?

Jag håller med i Sundéns analys om att den minskade högläsningen och den försämrade läsförståelsen bland svenska elever. Barn behöver bli nyfikna på språket. De behöver föra språkliga och litterära samtal. Utan högläsningen blir tillfällena till detta mycket begränsade.

Just nu läser jag Fiskplåt och bajsdrakar av Torbjörn Flygt för mina ungar. Vi skrattar ikapp och har en riktigt mysig stund tillsammans om kvällarna. Vi delar en läsupplevelse som vi kan prata om under dagarna också. Just gemenskapen är en viktig del av högläsningen.

Vi kör en tvådelad kvällsläsning just nu. En gemensam som jag och maken turas om med och en enskild. Det betyder att jag har en bok på gång för Lillebror och en för Storebror också. Just nu har vi tema Astrid Lindgren och för Lillebror som är 6 läser jag novellerna i Nils Karlsson Pyssling, medan Storebror lyssnar på Rasmus på Luffen.

Har du tips på bra böcker att läsa högt?

Läs också:

Mar29

Att träffa en författare

Posted on by
Att träffa en författare

Verkligheten kom till skolan igår, då eleverna fick träffa författaren Ann-Helén Laestadius som skrivit boken vi just nu läser tillsammans. Alla elever utom en fanns på plats och med tanke på senaste tidens frånvaro var fantastiskt. De vågade inte ställa frågor inför alla andra, men efteråt gick ett par av tjejerna med mig fram och stammade fram några frågor.

Inför författarpratet hann jag och min kollega byta några ord med Ann-Helén och vi pratade om hur bra boken funkat med våra elever, trots att de egentligen är för gamla för att tillhöra målgruppen. Inget sex eller våld, varken alkohol eller droger. Istället två lillfingrar som möts i en scen som alla älskade. Det är romantik och pirr, precis vad våra elever vill ha. Dessutom en spännande historia kring ursprung, språk, identitet och andras reaktioner på vem man är och/eller bör vara.

Ann-Helén talade mycket om identitet och vem man är. Kan man vara halv eller till och med kvarts av någonting? Är det inte bättre att säga att man är dubbel? När blir man svensk är det vi diskuterat mest och hur ska eleverna göra med sina barn, vilka språk kommer de att tala med dem, vilka traditioner kommer de att föra vidare? Många intressanta saker att diskutera helt klart.

Mer om Ann-Heléns besök kan du läsa på min bokblogg enligt O.

Läs också:

Mar22

Att läsa en bok gemensamt

Posted on by
Att läsa en bok gemensamt

Det går sakta med säkert framåt med vår gemensamma läsning av Sms från Soppero av Ann-Helén Laestadius, som jag tidigare skrivit om här. Vi kommer inte att hinna läsa ut hela boken innan onsdag då författaren kommer på besök, men eleverna har ändå fått med sig en hel del redan, så det känns okej.

Den här veckan har vi valt att låta eleverna jobba ganska mycket själva, men de har också fått läsa högt en och en för oss lärare. Då har vi närläst texten och pratat om alla okända ord och uttryck. Att hinna ägna tid åt varje elev är värdefullt.

Idag har jag läst ett kapitel högt och vi har pratat om det utanförskap som Agnes känner då alla ungdomar i Soppero pratar samiska med varandra och hon inte förstår.

Vad är syftet med läsningen? För vissa elever blir det att svara rätt på våra frågor och jag försökte idag (igen) få dem att förstå att det är en väldigt liten del av läsningen. Att läsa handlar om att utöka sitt ordförråd och att uppleva en miljö som i detta fall är väldigt ny. Viktigt är att förstå och att kunna läsa mellan raderna. I avsnittet vi läste idag fick vi veta att de inte alltid åker helikopter till renarna i Norge, utan att de ibland tar sig dit landvägen med bil eller kanske moped. Nu när farfar åker med tar de dock helikoptern ändå fram.

Ingenstans står det att farfar har svårt att gå, eller att han inte kan åka moped. Vi kan bara dra slutsatsen av den information vi fått att han är gammal och troligen inte orkar med längre resor. Att lära sig läsa mellan raderna är viktigt och är man inte van vid det är det väldigt viktigt att få hjälp med strategier.

Läs också:

Mar19

Vikten av daglig läsning

Posted on by
Vikten av daglig läsning

I onsdags var jag och lyssnade till Johan Kant. Han talade om sin bok Yrke: Lärare som jag tidigare skrivit om här, här och här. Han talade, bland mycket annat, om vikten av att ha ett språk.

Dagen innan hade jag och min kollega en informationsträff kring möjligheter och svårigheter när man undervisar elever med ett annat modersmål. Vi talade mycket om skillnaderna mellan ett fungerande vardagsspråk och ett skolspråk. Båda måste finnas för att eleverna ska fixa skolan.

Vår speciallärare brukar säga att det tar 5000 timmar att bli en god läsare och att man där kan inkludera den tid som man blivit läst för som liten. Jag kan inte länka, bara tro på henne. Det låter mycket om man tänker på att mina elever läser skönlitteratur kanske 2-3 h varje vecka. Vi startar tis-fre med 20 minuters läsning och just nu när vi har ett litteraturprojekt läser de mycket mer. Förhoppningsvis också hemma. Om inte kommer det att dröja många år innan de blir goda läsare om de någonsin blir det.

Johan Kant gav alla sina elever läsläxor att göra tillsammans med sina föräldrar. Alla har inte föräldrar som fixar läxläsning, men tanken är god. Läsning behöver tränas och det behöver ske regelbunden, ja dagligen.

Johan Unenge skriver om lästräning i en krönika publicerad på LitteraturMagazinet.  Att lästräning är lika viktig som idrottsträning. Den som inte tränar på att läsa kommer efter dem som gör det. Det betyder inte bara att det går sämre med just läsandet i svenskan, utan ganska snart också i andra ämnen. Så här skriver Ungenge:

 

Idag är de flesta forskare överens om att det finns en tydlig koppling mellan läsförståelse och resultat i de allra flesta skolämnen. Det är helt enkelt så att många barn sitter och kliar sig i huvudet inte fattar vad de läser när Pär och Pål ska bygga ett staket runt ett hus som är fyra gånger fem meter. Det är inte matten som är problemet utan svenskan. Men det är ju inte så konstigt om man aldrig läser.

 

Att få elever som är 16 år och som i princip aldrig läst att bli läsare är en utmaning som heter duga. Att starta morgonen med läsning har gett en del gratis resultat. Lärarna läser tillsammans med eleven oavsett om hen ska undervisa i svenska, matte eller engelska därefter. För mig som älskar att läsa är det en guldstund och jag har fått börja tipsa kollegor om bra böcker att läsa under lässtunden. Eleverna då? Jo de läser. De läser inte snabbt och ibland kommer böcker bort, men de läser.

Inte sällan dyker det upp kommentarer från elever om att de har dyslexi och därför inte behöver läsa. De säger ”jag är en sån som inte läser”. Ibland är det verkligen dyslexi, men oftast handlar det om att de är otränade. De har inte läst böcker på hur många år som helst. Tro katten att det känns motigt när de väl gör det. Det går långsamt, kanske stakar de sig, troligen får de ont i ögonen och kanske i huvudet.

Om de inte brukar jogga skulle de knappast dra ut och springa en mil obehindrat. De skulle säkert bli andfådda, få ont i kroppen, troligen behöva börja gå redan efter någon kilometer. Nästa gång de springer blir de lite bättre, gången därpå lite bättre och efter månader av träning kan de troligen springa en mil.

Det gäller att inte ge upp. Eleverna ska inte börja med en tegelsten med superliten text. Då lär de dö av utmattning efter bara några sidor. Inte heller är det säkert att de klarar sig utan en PT. De behöver en coach som kan pusha de,. hjälpa den, kanske till och med springa bredvid dem ett tag.

Nu läser vi en bok gemensamt i gruppen. Den är ganska svår, svårare än några av dem skulle ha klarat på egen hand. Vi utmanar deras proximala utevcklingszon och stöttar dem så att de når längre än de skulle gjort på egen hand. Det är jobbigt. Ibland har de träningsvärk. Men det går framåt, de tränar och de blir bättre.

 

 

Läs också:

Mar6

Vi läser vidare gemensamt

Posted on by
Vi läser vidare gemensamt

Det här att läsa samma bok en hel grupp är himla kul. Visserligen blir det extremt lärarstyrt, men eleverna gillar en tydlig struktur och de gör sina uppgifter. Efter varje kapitel får de ett antal frågor och några ord. Frågorna kan handla om ren läs- eller ordförståelse eller vara av det mer analyserande slaget.

Ibland läser vi lärare ett kapitel högt för att vara säkra på att fånga in hela gruppen. Vårt tempo nu i början är väldigt lågt, bara två kapitel i veckan, men snart kör vi på i lite snabbare takt. Det absolut viktigaste för att en gemensam läsning ska fungera är att alla kommer med från början. Speciellt när boken är lite svårare än vad eleverna egentligen klarar av, vilket är fallet för oss.

Det som är så himla bra med Sms från Soppero är att det finns mycket att prata om. Beskrivningarna av vad som händer och vad personerna gör och tänker är tydliga och saker upprepas ibland något kapitel senare, vilket gör läsningen enklare. Förra veckan handlade våra samtal mycket om mobilens betydelse, både för Agnes i boken och för eleverna själva. Vi har också talat om vad ett eget språk betyder och huruvida de kommer att föra sitt modersmål vidare till sina barn, eller som Agnes mamma Anna-Sara ta avstånd från det.

Att samernas situation tyvärr inte är unik har vi också talat en del om. Kurderna är aktuella, då vi har både kurdiska och irakiska elever i gruppen. Romerna togs också upp av någon och vi har pratat om hur deras hemländer ser ut gällande olika folkgruppers situation.

Sedan har vi självklart pratat kärlek också. Vad betyder egentligen ordet flirta och hur känns det att få ett sting i hjärtat? Är det viktigt att den man är kär i talar samma språk och har samma ursprung? Hur är en person som är ouppnåelig eller kanske överlägsen? Ordkunskap satt i ett sammanhang är den klart bästa!

Det bästa av allt är att vi har ett mål med vår gemensamma läsning. I slutet av mars kommer nämligen Ann-Helén Laestadius på besök. Kanske kommer någon att fråga henne varför hon har ett dubbelnamn och då är det av intresse, inte för att vara otrevlig. Just fenomenet dubbelnamn kom vi in på idag. Agnes mamma heter ju Anna-Sara och eleverna kunde rabbla upp en hel del andra liknande namn. Varför sätter man ihop två namn så? Jag hade inget bättre svar än att det är fint. Har ni?

En annan sak vi pratat en del om är huruvida Ann-Helén är Agnes eller kanske Anna-Sara eller någon annan i boken. Vi tror mer på att hon är en blandning, men är nyfikna på att få ett svar.

Har du haft lyckade läsprojekt med eleverna? Berätta gärna!

Läs också: