43. Läspaus

Det här med att hoppa på #blogg100 under våren var kanske inte så himla smart. Nu stundar ledighet och jag vet inte om jag orkar publicera inlägg varje dag. Vi får se helt enkelt. Just nu har jag inlett läspausen jag längtat efter. När jag inte hinner läsa mår jag sämre och så har det varit i vår. Jag läser Sarah Dessen och tänker sedan lämna över min pocketbok till någon elev. Jag brukar göra så och det är alltid uppskattat. Jag hänger med i ny ungdomslitteratur och eleverna får nya böcker att låna. Sedan landar de i klassrummet till nästa elev.

Läs också:

35. Den viktiga högläsningen

I DN berättar Anne-Marie Körling om sin syn på högläsning. Hur viktig den är och att vi genom  högläsning kan förbereda våra barn och elever för den självständiga läsningen. Och hur tydligt det är att barn som mött litteraturen får ett bättre språk och därmed godare förutsättningar att klara de krav som skolan ställer.

Så här står det i artikeln:

När hon började arbeta som grundskollärare för tjugo år sedan, tyckte hon sig verkligen märka vilka som hade blivit lästa för hemma. De hade ett större ordförråd och en sorts skriftmedvetenhet, eller en nyfikenhet på vad det skrivna ordet kunde säga.

Jag läser för mina barn varannan kväll, de andra kvällarna läser deras pappa. För oss har det varit en självklarhet sedan de var riktigt små och vi tänker allt fortsätta många år till. Nu går grabbarna O i ettan och tvåan och vi har riktigt intressanta samtal och diskussioner kring det vi läser.  Precis som Körling säger är lässtunden en stund av närhet och lugn.Ett sätt att varva ner innan det är dags att sova.  Jag håller också med den förälder som säger att hen lärt känna sitt barn bättre genom deras högläsningsstunder. Just nu läser vi Ossians ovanliga nanny och har massor att prata om gällande hur föräldrar ska vara mot barn, hur barn ska vara mot varandra och hur coolt det skulle vara att ha en nanny som Petronella.

 

 

Läs också:

  • No Related Posts

En läsande klass

Var på föreläsning i måndags där Malin- lärare på Sätraskolan i Stockholm och Martin Widmark – känd barnboksförfattare pratade om läsförståelse. Enligt Pisa-undersökningen är det läsförståelse som de svenska eleverna blivit sämre på! Ofta lämnar vi barnen åt deras öde när deras fortsatt läsning sker i ”tystläsningsböcker”. Schemalagda textsamtal och att träna på läsförståelsestrategier. Detta gör vi på lågstadiet, men vi kan bli mycket bättre på det! Forskning visar också att föräldrars högläsning för barnen förändrats. För 10 år sedan läste 80% av föräldrarna högt för sina barn. Idag har siffran sjunkit till 30%! Även om barnen kan läsa själva så njuter de av att bli lästa för! Skolans ansvar ökar och vi måste träna barnen på att bli bättre på att förstå vad de läser! Vi måste helt enkelt läsa mer för våra elever och att då prata om texten.
Mitt nästa projekt i klassen startar på måndag! På biblioteket har jag lånat en klassuppsättning av boken Kalle Skavank. Vi ska läsa den tillsammans och använda oss av läsfixarna. Vi kommer att prata om våra fixare Spågumman, Detektiven, Reportern, Cowboyen och Konstnären! Ser fram emot detta! Lovar att rapportera hur arbetet går!

Läs också:

22. Paus

Det blir inte något jobb idag, väntar tills imorgon. Behövde en paus, men när en svensklärare tar paus kan det vara för att läsa lite om grammatik. Inte vilken grammatikbok som helst dock, utan den fantastiska Grejen med verb av Sara Lövestam, som är så roligt, så intressant och så fyndig att jag efter läsningen är sjukt imponerad. Det här är definitivt som bokens undertitel säger ”grammatik som du aldrig har sett den förut. Hjälp vad kul det kan vara med grammatik!

20140310-191409

Läs också:

Första bokcirkeln

Mina elever bokcirklar om tre olika böcker och idag hade de sitt första boksamtal. Jag körde ett Chambers-inspirerad upplägg där de fick i uppgift att diskutera vad de tyckte var bra i boken hittills, vad de tyckte var dåligt och vad de undrade över. Jag uppmanade dem att leta efter sidor i boken där de hittade exempel på bra och dåliga saker, så att samtalet inte skulle stanna av. Jag flyttade runt bland de tre grupperna för att handleda och stötta i samtalen. I en grupp hade en elev inte orkat läsa alls, då allt kändes för svårt. Där pratläste jag veckans kapitel för honom och de andra innan de fortsatte diskussionen. Under samtalen uppmuntrade jag dem att koppla till sig själv och sina erfarenheter och att faktiskt våga prata om vad man tror, inte bara det man vet.

Böckerna de läser är:

Nollan av Beth Goobie, där fokus låg mycket på pappans roll och hur någon kan misshandla sitt barn. De undrade också varför mamman inte gjorde något och tyckte att det var tur att huvudpersonen hade en bra vän.

Varning! Livsfara av Gunnar Åberg, där samtalet handlade om hur det kan kännas att bli jagad och varför huvudpersonen blev jagat. Då eleverna i den här gruppen tyckte att boken var svår, pratade vi också mycket om vad som egentligen hade hänt i boken hittills och vilka alla personer var.

Kär i New York av Callie Mac, där eleverna pratade om vem de skulle vilja bok hos om deras föräldrar åkte bort, om hundar och den konstiga hunden i boken, om de engelska namnen och om personerna var tjejer eller killar. Det faktum att boken utvecklas till en kärlekshistoria mellan två tjejer ställde till det lite.

Inga persfekta samtal kanske, men det gick ändå ganska så bra. Målet är att höja samtalet från ren läsförståelse till att en mer analytisk nivå. De är på gång helt klart!

Läs också:

Att läsa på arbetstid?

Jag skrev igår om Gunilla Molloys artikel om genus och läsning, en debatt som idag fortsatt på t.ex. Litteraturmagazinet, där Kåkå Olsens tankar kring pojkar och läsning. Hon presenterar sju tänkvärda punkter, där jag fastnar mest för tanken om att böcker inte bara är skönlitteratur.

Jag är svensklärare. Svensklärare ska läsa böcker. De ska inte bara läsa böcker de själva gillar på sin fritid, de ska också läsa aktuella böcker som passar de elever de undervisar. Det är min fasta övertygelse.

Alla behöver läsande förebilder för att själva bli läsande. Dessa kan finnas i hemmet, men det är långt ifrån säkert. Då måste vi lärare vara elevernas läsförebilder och då räcker det inte att vi presenterar dem för barn- och ungdomsböcker vi gillade förr, eller ens klassiker som vi tycker att eleverna borde läsa. Vi måste möta dem där de befinner sig, för att sedan kunna guida dem vidare.

Jag skulle önska att lärares läsning prioriterades så mycket att det fanns tid för svensklärare att läsa nya barn- och ungdomsböcker på arbetstid. Att hitta den perfekta boken till en elev, ett personligt boktips, kan få den mest ovilliga läsare att faktiskt ge läsningen en chans. Jag har ibland lyckats sälja in böcker jag läst med ett ”när jag läste den här boken tänkte jag att det skulle vara en perfekt bok för dig” och jag blir lika glad varje gång en elev faktiskt läser och gillar boken i fråga. Jag lånar ofta ut mina egna böcker och får faktiskt i princip alltid tillbaka dem. Att kunna dela en läsupplevelse gör läsningen roligare.

Idag hinner lärare knappt för- och efterarbeta sina lektioner. Hur ska då lärare i olika ämnen hinna uppdatera sig i ny litteratur eller ny forskning? Vill vi prioritera läsningen är det faktiskt så att lärare måste få tid till just läsning. Inte bara svensklärare som letar efter den perfekta skönlitterära boken till eleverna, utan även lärare i andra ämnen som kan bidra med tips om både facklitteratur och skönlitteratur som anknyter till de ämnen de undervisar i, eller som de helt enkelt tror passar en viss elev. Läsning på schemat både för lärare och elever, det vore något!

Läs också: