Bye, bye Björklund

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag har inte riktigt vågat ropa hej, innan det varit helt klart vem som ska ta över efter Jan Björklund. Har fler än en natt drömt mardrömmar om att han lyckats krångla sig in i regeringen och tvingat sig till posten som utbildningsminister. Men se, nu är han borta. Äntligen. Istället är det Gustav Fridolin som blir utbildningsminister och vi får en helt ny minister, en gymnasie- och kunskapslyftsminister, Aida Hadzialic, som ska ansvara för bland annat gymnasiet och sfi. När jag presenterade ministrarna för mina elever idag, påpekade jag att hon är ung och att det säkert är bra, då hon ganska nyss gick på gymnasiet själv. Varvid en elev utbrister ”men det är ju mer än sju år sedan!”, som om det var en halv evighet. Och ja, sju år är en lång tid, speciellt för unga.

Hur som helst kan det bara bli bättre och om Fridolin kan genomföra ens en bråkdel av det han säger sig vilja göra, kommer det helt klart att bli ett lyft för svensk skola. Visserligen är jag mycket tveksam till att det är rätt väg att göra gymnasiet obligatoriskt, då jag är rädd att det kommer att lägga skulden för ett misslyckande på eleven i ännu större utsträckning än nu. I princip alla påbörjar en gymnasieutbildning, men färre slutför den. Vi måste ta reda på varför och erbjuda utbildningar som passar även de som idag hoppar av. Det kan handla om att ha valt ”fel” program, att man inte får tillräckligt med hjälp och stöd, att man vill ha en mer praktiskt inriktad utbildning eller att studiemiljön är dålig. Det kan också beror på mobbing och social ohälsa. För att fler ska kunna slutföra sina gymnasiestudier krävs inte tvång och hårdare krav, utan förändrade förutsättningar för såväl lärare och elever. Fler vuxna i skolan, inte bara lärare, utan inom andra viktiga yrkesgrupper inom skolan som t.ex. kuratorer, studievägledare och skolbibliotekarier.

Något som jag gillar är återinförandet av minst ett estetiskt ämne på varje gymnasieprogram. Att ge en minister titeln kultur- och demokratiminister visar tydligt att vår nya regering värdesätter kulturen och det är bra. Kanske är det läge att ta fram lite bubbel och skåla för våra nya ministrar och fira att den gamla är ett minne blott. Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är över det.

Läs också:

Bra om vikten av att vidga perspektivet

Det är inte skolan som har problem, det är hela samhället. Och innan vi inser det kommer inte skolan att bli bättre.

 

Läs Lotta Olssons text i DN om att de politiska partierna borde göra annat än att försöka hitta snabba och enkla lösningar på problem i skolan som är så mycket mer komplicerade. Själv är jag otroligt trött på ogenomtänkta förslag och till och med reformer, som inte ger någon som helst effekt. Betyg, eller ett omdöme som skickas med betygen, som handlar om elevens ordning och uppförande är ett sådant.

Läs också:

91. Reform utan betydelse?

”Nollan” ska bli obligatorisk och därmed får Sverige en tioårig obligatorisk skola. Inget fel i den reformen, men hur mycket skillnad gör det i praktiken? Hur många sexåringar hoppar över förskoleklassen egentligen?

Till artikeln i Skolvärlden finns också en uträkning av hur många timmar svenska elever tillbringar i ”skolbänken”. Där räknas 9 år, men visst är det så att de flesta går 12 år i skolan numera. Hur många procent är det som går gymnasiet?

Inget fel på varken reformer eller statistik, men lite av ett slag i luften är det allt.

Läs också:

79. #skolresan

SvD har startat #skolresan där Maria Sundén Jelmini och Malin Hoelstad ger sig ut på jakt efter skolor som lyckats med sina elever. Jag är glad åt att goda exempel lyfts och hoppas att de hittas på olika platser och i olika miljöer. Vi behöver se att allt inte är nattsvart och fundera över hur vi kan få det bra på fler ställen.

Läs också:

66. Big mistake, huge!

Tittade på Partiledardebatten på Svt Agenda igår och ångrade mig snart. Inga direkta svar på någonting, utan mest en tävling om vem som oftast fick chans att tala illa om motståndaren. Vid ett tillfälle liknade det hela sandlådan och ”du är dum”, ”nej, du är dum” var inte långt borta.

Stadsvetaren Malena Rosén Sundström säger i SvD att skoldebatten var mest intressant, men jag har svårt att hålla med. Intressant på så sätt att den hettade till, men meningslös då det verkar vara helt omöjligt att få Björklund att erkänna att han kanske inte är på rätt väg. Visserligen erkänner han storsint att Alliansen bär viss del av skulden till att vår administration ökat så lavinartat, men han verkar inte fatta att de tidigare betygen och det ökade antalet nationella prov bär stor skuld till detta. Istället ler han lite självgott och menar att förändringar måste få ta tid. Det gör mig helt galen.

Men så är det väl ingen hemlighet att Björklund inte är min största favorit, men tyvärr har oppositionen få konkreta egna förslag. Risken är stor att det fortsätter att gå utför med svenska skolan om ingen plockar bollen och gör något konkret, genomtänkt och forskningsbaserat. Dessutom gärna något som får kosta lite.

Moderaterna föreslår lämplighetstest för lärare och det är inget dumt förslag, problemet är bara att så otroligt få vill bli lärare att det inte finns många att gallra bland. Det är där det måste satsas och då hjälper det inte att ändra lärarutbildningen var och vartannat år. Vi måste få en vettig arbetssituation och en lön som kan locka många in i yrket. Det är viktigare än att satsa pengar på att göra ett urval när urvalet från början är så magert och lärarutbildningen blivit en utbildning som alla kan komma in på i brist på annat.

 

Läs också:

Tillbaka på banan!

Varit lite joxigt! Opererade mitt vänstra öga för grå starr i tisdags – inte mycket till skoltankar då! Mina kollegor på skolan ägnade dagen åt att diskutera hur vi skulle utforma de skriftliga omdömena i vår. Eftersom nästan ingen gav några omdömen i höstas så ska det ske i vår! Med en trea och väntande nationella prov så blev det i min klass elevledda utvecklingssamtal samt ny bedömning även i höstas. Att skriva en IUP med framåtsiktande mål kändes också ganska nödvändigt! Eftersom allt gjordes i Unikum var det inte särskilt betungande!!
Eftersom operationen av ögat tog 45 minuter istället för beräknade 10 så var nog läkarna lite oroliga! De ville se mig igen på återbesök redan dagen efter – ingen skola för mig då! Lite snopet, men kanske välbehövligt – jag borde nog vila!

Idag äntligen har jag åter träffat mina skolbarn! Iförd solglasögon så undrade en del om jag blivit hemlig agent!!??
Agent eller inte så har vi i alla fall startat vårt nya Kurre-tema i Presstationen! Det heter Håll Koll och handlar om att vara vaksam på vad som står i tidningarna. Vem skriver? Hur har de fått reda på det de skriver om? Källkritik med andra ord! Började med att diskutera reklam idag! Spännande!

Halvklasstimmar innan lunch! Fritidspedagogen Sofia gjorde NO-experiment och i klassrummet vägde vi! Konstaterade att en liter mjölk väger ca 1 kg – Förpackningen väger ju också så vi hällde ut lite av mjölken så att allt vägde exakt 1000 gram. Barnen fick i uppgift att känna på mjölkpaketet och sedan ta så många böcker så att de kom så nära 1 kg som möjligt! Inte alls så lätt! De fick inte hålla båda samtidigt och väga. De diskuterade och bytte böcker tills de var överens om att det bokhögen vägde 1 kg. De dokumenterade sin uppgift i en Powerpoint och vägde till sist bokhögen för att se hur nära de kom! De skrev upp vikten och räknade ut skillnaden. Den grupp som kom närmast hade en bokhög med 3 böcker som tillsammans vägde 1020 gram! Inte dåligt!

Lunch med mat som ungarna älskade och vi vuxna tyckte sådär om – köttbullar med brun sås och makaroner!

Efter lunchen gjorde vi ett test på nationella provens läsförståelse. det var ett prov från 2010. Det är viktigt att barnen får en känsla av hur proven kommer att gå till och att de också upptäcker att det inte alls är så svårt! Resultatet blev som väntat – mycket bra!! Barnen var glada och de tyckte att det var roligt! Eftersom vårt motto just nu är ”Utan spaning – ingen aning” så var alla rörande överens om att det kändes bra att få pröva! Nu vet vi – det är lätt och kul!! Nästa vecka blir det mer allvar men fortfarande lika roligt eller roligare!

Läs också:

4,5. Utvecklingssamtal med Fridolin och Tobé

Då ungarna lade sig tittade jag på webb-tv från Lärarförbundet som du hittar här.

Gustav Fridolin först, som tycker att skolutvecklingen gått åt fel håll de senaste 8 åren, så klart. Intressant kommentar om att lita på lärare, istället för att peta i småsaker. Han jämför med att ingen lägger sig vilka verktyg kirurger använder. Just bristen på respekt för vår profession är det som stör mig mest.

Fler anställda och högre löner, självklart. Det snackar alla om, men lite händer. Jag håller med om att det måste ske och ser gärna att skatt för dem som tjänar mest läggs på skolan. Öronmärkt behöver det bli.

Jag vill också lyfta de viktiga skolfrågorna, om t.ex. arbetsmiljön och arbetssituationen för såväl lärare och elever. Inte ägna tid åt att diskutera att eleverna ska få betyg tidigare eller att förskoleklass ska bli mer av en skola, där håller jag med Fridolin. Föga överraskande kanske. Jag efterlyser också tid. Jag vill hinna vara den kreativa lärare som Fridolin talar om.

Lönen måste upp, inte bara i korta satsningar eller examensbonusar, utan för alla. Det är lärarkris då många lämnar yrket och få väljer det från början. Några quickfix finns inte.

Elevernas lust, estetiska ämnen och skolbibliotek. Fridolin talar för mina öron. Fridolin talar som en lärare. Som någon som vet något om skolan. Där skiljer han sig markant från vår skolminister. Han talar också om att fokusera på det som är viktigt. Även här skiljer han sig markant från vår skolminister. Är det inte rätt tragiskt ändå?!

Utvecklingsplan, de viktigaste målen (lärarnas status, arbetsmiljö och lön, elevernas lust och kreativitet och att minska skillnaderna och klyftorna i skolan) skrivs ner och den 15e september ska den utvärderas. Intressant. Jag ser gärna Fridolin som skolminister efter valet. Mycket hellre än Ibrahim Baylan. Precis som finansministern ska vara ekonom, måste skolministern har skolbakgrund.

Och så Tomas Tobé. Lite nervös tydligen. Han menar att det finns ett stort intresse för vad Moderaterna vill göra med svensk skola. Han upplever ett starkt stöd nu när de börjar tala om högre löner och att skickliga lärare ska få mer tid till eleverna. Här vill jag påminna om mitt bildbevis på att detta inte ska innebära mer undervisningstid för den enskilde.

Tobés viktigaste mål är att alla elever ska få stöd tidigt, mer undervisningstid av skickliga lärare som får bättre betalt och mindre av pappersarbete. Alla tre behövs. Får han stöd för att klara av de här prioriteringarna? Det menar han och påstår att finansministern är med honom i att stötta skolan mer ekonomiskt.

Svensk skola skulle må bra av mer samsyn, trots valrörelse och jag skulle också önska att det fanns gemensamma reformer. Jag undrar verkligen om han har med Björklund i det här?

Innan valet hoppas han hinna med att förankra sina förslag, att de i skolan känner igen sig. Så är det inte nu och det håller jag med om. Bra om M satsar på mer konkreta och verklighetsförankrade förslag. Tobé låter ovanligt ödmjuk och jag hoppas att det är så. Även hans förslag ska utvärderas 15e september.

Och så undrar jag självklart om paketet Fridolin och Tobé fick innehåller läroplanen, skollagen eller någon bra forskningsöversikt.

Läs också:

Inte direkt arbetsbrist

I måndags började jag på min nya arbetsplats, en ganska vanlig (men kanske ovanligt trevlig) grundskola i den kommun där jag arbetat de senaste sex åren. Jag blev ju varslad tillsammans med en massa kollegor och det talades mycket om arbetsbrist pga små årskullar och färre sökande. Självklart handlade det egentligen inte om det, utan om rena besparingar. Det blir ännu tydligare nu då det visar sig att skolan inte alls tappar 40 elever (40 elever och 23 lärare bort rimmar illa som det är) utan istället får 65 fler nya elever än de som tog studenten i våras. Inte arbetsbrist alltså.

Tilläggas bör att jag verkar ha kommit till en helt fantastisk arbetsplats. Det handlar alltså inte om att jag är fortsatt bitter över att ha fått lämnat gymansiet, utan om kommunens sätt att sköta ekonomin, skolan och sina anställda.

bild(10)

 

Läs också: