Att bryta ihop och komma igen

Några dagar kvar innan alla högar är rättade och alla betyg satta. Det här är verkligen en orimlig tid sett till arbetsbelastning och jag undrar varför det blir så varje år. Jag har ändå jobbat som lärare sedan 1999 och borde ha lärt mig. När jag brutit ihop är det dags att komma igen. Då ska jag bestämma vilka uppgifter jag ska behålla nästa år och vad som behöver göras om. Något jag funderat mycket över är hur jag ska inleda kursen Svenska 1 för att skrämma eleverna lite lagom. Det har blivit tydligt i mina enskilda samtal med eleverna att det tar tid för dem att förstå att svenskkursen är så annorlunda och så mycket svårare än de varit vana vid. Kanske är det så med ämnen de ”alltid haft” och räknar med att de kan. Flera har uttryckt att de inte trodde att de skulle behöva lära sig så mycket nytt, men många är också de som är glada att de faktiskt gjort just det.

Svenska 2 är som alltid en svår kurs då den innehåller så mycket. Jag har just haft en läsprojekt om Selma Lagerlöf då eleverna läst kortromaner av henne. Även det har varit svårt, men de resultat jag fått ta del av hittills visar att eleverna lärt sig en hel del. Tidigare har många haft svårt att koppla författare-verk-epok, men nu verkar många fått grepp om det. Jag funderar därför på att inleda kursen nästa år med att läsa just Lagerlöf, eller i alla fall ha något gemensamt läsprojekt. Fördelen när många läser samma bok är att jag lätt kan stötta dem och att de dessutom kan stötta varandra. Nästa år ska jag dessutom ha samma klass i Svenska 2 och Historia 1b,  vilket gör att just kopplingen mellan verk och den tid då de skrevs känns lättare att få till. Det ser jag fram emot.

När det gäller Svenska 3 har det gått över förväntan. Visst har jag fått sparka lite extra på några elever, men speciellt det vetenskapliga skrivandet har fungerat bättre i år. Även där har jag gjort mallar jag är nöjd med och då de kom till lite för sent i år hoppas jag att resultaten blir ännu bättre när jag kan använda dem från början. Den största utmaningen med Svenska 3 är egentligen att hitta delar som lättar upp kursen. Det blir så himla tungt och tråkigt annars.

Det roligaste med läraryrket är att planera. Jag önskar nästan att jag hade en assistent som kunde jaga elever, rätta det sista och sätta alla betyg. Då kunde jag börja läsa och planera nya projekt istället.

Läs också:

En chans till nystart

Jag arbetar som ni kanske vet på gymnasiets introduktionsprogram (IM). Ett program som förut hette individuella programmet (IV) och av Jan Björklund kallades ett stort misslyckande. På ett sätt kan jag hålla med honom — att elever lämnar grundskolan utan behörighet är ett misslyckande, men jag är stolt över att arbeta på ett program som ger dem en ny chans.

Det har varit en mer kaotisk terminsstart än jag tidigare upplevt, främst för att vi har fler elever än någonsin. I gymnasiets lokaler finns också en helt ny verksamhet där ett antal nyanlända flyktingar kartläggs och studerar. Om några veckor landar de hos oss.

Just i år arbetar jag inte med de mest nyanlända, utan delar min tjänst mellan Estetiska programmet, där jag har kvar mina gamla elever som nu läser Svenska 3 och IM där jag undervisar i svenska och svenska som andraspråk för de elever som arbetar för att få minst E på grundskolekurserna och i engelska för de elever som är behöriga för år 9 och därför börjar nosa på engelska 5.

En stor del av min tid ägnar jag åt att bygga relationer med eleverna och även deras föräldrar. Många har ett skolmisslyckande i bagaget och nu behöver de hjälp att hitta självförtroende och/eller motivation att arbeta mot en behörighet. Vi arbetar med MI — motiverande intervju och täta mentorssamtal. Jag har lärt mig att inte hitta lösningar, utan hjälpa eleverna att själva föreslå dem. Mycket handlar just nu om att välja väg. För den som tidigare gjort dåliga studieval av olika anledningar är det en utmaning att nu välja vägen som innebär seriösa studier.

Det handlar aldrig om att eleven gör fel eller är dålig på något sätt. En av grundbultarna i vår filosofi är att aldrig skuldbelägga. Däremot är det aldrig konstruktivt att skylla motgångar på andra. Vi vill att våra elever ska kämpa för att nå så långt det bara går och gör allt för att stötta dem. Ibland handlar det om flera mentorssamtal om dagen, längre eller kortare. Otaliga sms som peppar elever att ta sig iväg till skolan. Samtal och sms till vårdnadshavare med fokus på det som fungerar, men också direktkoppling om det inte gör det.

Det coolaste är de elever som visar sig vara en helt annan än den överlämningen från grundskolan berättar om. Det handlar sällan om att de tidigare lärarna har fel, men att en ny miljö kan ge en chans att börja om. Att bryta gamla mönster och faktiskt göra val som är bra för en själv. Det händer någonting med ögonen då en som tidigare misslyckats äntligen lyckas. Blicken mjuknar. Leendet kryper fram. Jag tror på lovebombing som pedagogisk metod. Ingen elev kan höra för ofta att det är trevligt att träffa hen och att det märks att hen anstränger sig. Ingen elev kan få för mycket beröm. En trygg elev, som känner sig omtyckt och viktig har också lättare att ta kritik. Jag kommer aldrig att tröttna på de mjuka, glada ögonen.

Många elever har börjat fantastiskt bra. Över alla förväntningar. Vissa vacklar fortfarande. Alla kommer de att ha bättre och sämre perioder under året, men jag kommer att göra allt för att de ska lyckas. För att det ska göra det krävs dock att de gör bra val. Att de lyckas får aldrig hända om att jag och mina kollegor har låga förväntningar och ger våra elever allt för enkla uppgifter. Det ska istället handla om att vi förväntar oss massor, men aldrig backar när någon behöver stöd.

Skolsveriges största misslyckande? Om du frågar mig är det inte Introduktionsprogrammen som är det, utan något helt annat. Vi kan istället bli en chans till nystart och det gör att jag är stolt över mitt jobb.

 

 

Läs också:

Med glittrande ögon

Den här terminen är jag tillbaka lite på Språkintroduktion. Tre timmar i veckan jobbar jag med några elever som står och stampar på en massiv platå i sin spårkutveckling och en elev som bara varit i Sverige sedan nyår. Just idag hade de flesta elever prov och det var jag och nykomlingen. Vilken underbart intensiv lektion. Det här är en skarp unge, som suger i sin kunskap som en svamp. Han tnyttjade tiden till max och det blev en lektion där hela kroppen användes, vilket inte är ovanligt på Språkintro ska tilläggas.

Vi talade om uttal och stavning. Att skriva de, men säga dom. Att fjorton uttalas med ett nästan obefintligt r, liksom fort. Vi talade om förra veckan, för att träna preteritum av verb och efter en hel del kroppsaktivitet och många bilder på tavlan lyckades han berätta om såväl punlkaåkning, som en premiärtur på skridskor. I ordet skridskor finns ett d, som inte heller uttalas.

Gilla och tycka om betyder samma sak, det kom vi fram till, liksom vad en läxa och en lektion är. Den lilla datorn han räknar med är en miniräknare och i matten använder han också en linjal. Men få ord, men mycket vilja, ännu mer gester och en och annan teckning, lyckades han forma många meningar och fick ut tankar som han inte kunnat berätta om.

Att se hur ögonen lyser och glittrar på någon som lyckats uttrycka sig på ett nytt språk är en upplevelse som ger så mycket glädje och energi. Och det behövs, för jag är utan tvekan tröttare efter en timmes undervisning med några få elever på Språkintro, än med en hel klass på ett nationellt program. Men det är en bra trötthet. Sen slipper jag å andra sidan de massiva rättningshögar som Svenska 1-3 genererar. Det är viktigt att komma ihåg att olika undervisningssituationer kräver olika saker av oss.

Men just nu är jag bara glad åt att få vara en del av unga människors språkutveckling. På alla nivårer.

Läs också:

Nu blir det reklam

Skärmdump 2014-09-21 11.34.33

Tänkte bara meddela att lärarhandledningen till English from the Beginning går att beställa, med beräknad leverens v.41. Den är massiv, 205 sidor och innehåller en massa extra övningar, checklistor utifrån Europeisk Språkportfolio, på svenska och engelska, samt en massa spelkort och andra lättsamma övningar att använda för att få eleverna att prata engelska.

Här finns ett smakprov.

 

Läs också:

Kanske okej att blicka bakåt

Jan Björklund talar om katederundervisning, men den här bilden som delades på Twitter visar att det fanns vettiga tankar redan 1899. Förutom att det kanske inte är smidigt att kalla elever trögtänkta, så finns det en tanke om att lärare inte alls ska tala, utan lära sina elever att göra det. Helt enkelt lära elever att lära, inte trycka i dem kunskap som kanske går över huvudet på dem.

BkZq1uMIgAAqx3h

Läs också:

94. Intensiv dag

Idag har jag inlett en tredagarskurs med titeln Tala är guld, på Elevens val tillsammans med vår dramapedagog och skolpsykolog. En mycket intensiv och givande dag och jag hoppas eleverna tyckte detsamma. Vi har jobbat med gruppen och jämfört bra och jobbiga talsituationer.

Imorgon blir det fokus på att prata mer inför andra. Eleverna ska t.ex. filmas då de talar, men med sina egna telefoner så att ingen annan behöver få se. Kroppsspråk, röstläge och konsten att lyssna aktivt kommer vi tala en del om

På onsdag blir det fokus på retorik och alla ska hålla ett kort tal.

Bjuder på en bild på en av de bästa talare jag lyssnat till, den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie.

20140602-150456-54296228.jpg

Läs också:

62. Det här med läxor

laxfritt---for-en-likvardig-skola

Det är klurigt det här med läxor. Helst av allt skulle jag vilja skippa dem helt, men ännu har jag inte lyckats. Efter att ha fått äran att läsa delar av kommande debattboken Läxfritt- för en likvärdig skola av Pernilla Alm är jag ännu mer övertygad om att jag måste se till att lyckas.

Som lärare i engelska är det lätt att fastna i tanken att eleverna måste läsa glosor hemma för att lyckas. Som lärare i svenska handlar det mer om stressen av att aldrig hinna med och därför se en lösning i att eleverna gör det hemma. Vad är då problemen med detta? Orden går att lära i skolan och böcker blir sällan lästa hemma. Ändå är kanske det en av de mest okej läxorna kan jag tycka, att läsa ett kapitel eller två i en skönlitterär bok och sedan prata om dem tillsammans i skolan. Samtidigt blir det bra mycket bättre om även läsningen sker i ett sammanhang.

Just nu har jag grymt dåligt samvete över att jag lämnat mina sexor alldeles för mycket själva med boken vi läser tillsammans, men jag är däremot nöjd med de lässtrategier som står i centrum för min engelskundervisning i sexan och nian just nu. I sjuan håller vi tillsammans på att erövra iPadens underbara värld och där känns det också rätt bra.

Så blir det. Det blir inte alltid så bra som jag tänkt mig, men mycket funkar. Slutsatsen blir också att läxor bara ger mig mer dåligt samvete, inte mindre. Dessutom blir det extra snurrigt då eleverna plötsligt befinner sig på så olika platser, något som hade kunnat undvikas om vi läst mer gemensamt.

Det som gör mig förbannad är att anledningen till att jag inte har den koll jag hade önskat är att jag varit borta från klassrummet allt för mycket för att kunna genomföra muntliga nationella prov. Verkligen värdelöst om du frågar mig. Varje prov med tre elever tar ungefär en halvtimme, lägg där till den tid det tar att komma igång och resultatet blir att jag hinner max två prov på lektioner som är 90 minuter. De är 30 i klassen (redan där är det vansinne) och det betyder tio grupper och fem 90-minuterslektioner som resten av klassen får klara sig själva. Det är flera veckors undervisning i svenska. Hur bra är det?

Så slutsatsen? Minska på de nationella proven, ge mig ordentligt med tid med varje elev (kan lösas genom färre elever i klassen, fler minuter i varje ämne varje vecka, men inte med totalt ökad undervisningstid för mig) och jag kan lova att såväl undervisningen som kunskaperna blir bättre. Då behöver vi inte ens diskutera läxor. Möjligen kan de elever som behöver stanna på skolans läxläsning, där de får stöttning att komma ikapp om de t.ex. varit frånvarande.

Engelskan då? Där har jag utvecklat min undervisning väldigt under året och det känns riktigt bra. Eleverna arbetar mer medvetet med texterna och de ord de behöver lära sig. I sexan har vi fokuserat mycket på grunderna i språket och på muntlig produktion. Det har verkligen gett resultat och flera elever har nått resultat varken jag, de eller deras föräldrar vågat drömma om. Många säger sig nu ha engelska som favoritämne och det ser jag som ett bra betyg.

I sjuan har vi gått från en total lärarstyrd och fyrkantig undervisning till en mer fri sådan där iPadsen varit ett bra verktyg. Fortfarande är det lite rörigt ibland, men det går bättre och bättre. Några veckor testade vi en helt traditionell undervisning med stycken, glosor och läxförhör och det var på ett sätt intressant, men inget jag vill göra för ofta. Variation är dock viktigt i den här gruppen och några elever hamnade på tå med läxförhören. Jag har försökt att variera sättet att förhöra ord och fått höra att vissa sätt inte är ”rätt” som t.ex. att hålla ett tal med så många glosor i som möjligt och då få lov att använda boken. Får man verkligen göra så? Eleverna är ofta de mest konservativa.

I nian har det varit i princip läxfritt, förutom en omgång verbtragglande före jul. De är så himla duktiga mina nior och har kunnat jobba väldigt fritt. Riktigt roligt har både jag och de tyckt. Nu jobbar de med texter från gymnasieböcker för att träna på strategier som är bra att använda på svåra texter.

Jag kan fortfarande bli en bättre lärare och ett sätt att förbättra kommer att vara att försöka köra så läxfritt jag bara kan och vågar (!) i höst. Det är nämligen långt ifrån okontroversiellt att skippa läxorna. Hamnar jag på gymnasiet igen kan de få jobba lite hemma kanske, för äldre elever är effekten av läxor något bättre om man får tro Hattie. Vi får se.

 

 

 

 

 

 

Läs också:

32. April, april

Var mycket nöjd med mig själv idag, när jag lyckades lura mina sjuor rejält. Jag berättade att föräldrarna var lite oroliga på föräldramötet, då de inte har några nationella prov i sjuan och att jag lovat ta fram ett prov över det vi läst hittills i år. Jag hade delat provet på drive och de småsvor visserligen, men de flesta kopierade provet och började skriva så smått. Det var bara det att frågorna var helt knäppa, de skulle skriva sammanfattningar av texter vi läst i september, svara på frågor om filmer vi såg före jul och annat knäppt. Några av dem hann bli rätt förbannade innan jag avslöjade att det var ett skämt. De skrattade gott och det var anledningen till att just de blev lurade. De tål det! 🙂

Läs också: