Landlänk

Minns ni de små böckerna Länder i fickformat? De finns fortfarande. Böcker har dock en tendens att bli inaktuella snabbt. Bättre är att använda Landguiden där du hittar aktuell information om världens länder. Det är en vidareutveckling av fickformatsböckerna och uppdateras regelbundet av redaktörer från UI.

På Utrikespolitiska Institutets hemsida kan du förresten också hitta en hel del spännande information.

 

Läs också:

Länktips för lärare

UR:s pedagogweb är en guldgruva. För elever som läser svenska som andraspråk finns en hel del spännande här. Många andra ämnen finns representerade här.

Rimrum är en kul sajt om man vill leka med språket.

Temasidorna bjuder på material om t.ex. EU, Genus, klimat och mänskliga rättigheter.

Läs också:

Jag kan inte skrämma någon

Och vill inte heller. Därför tror jag inte på den auktoritet som går ut på att peka med hela handen och skrämma eleverna till tystnad. Jag har träffat lärare som använder den strategin och eleverna mår knappast bra av det. I Pedagogiska magasinet skriver Anneli Frelin, lektor i didaktik, om en annan sorts auktoritet.

Hon berättar om Lisa, eleven som inte vill komma in i klassrummet och Adrian, läraren som låter henne sitta kvar i korridoren och förklarar varför hon anser att Adrian lyckas trots att han inte får in eleven i klassrummet. Nyckelordet är ”just då”. Han får inte in eleven i klassrummet just då. Genom att inte tvinga, utan bygga ett förtroende når han på sikt ett bättre resultat. Anneli Frelin funderar dock på hur scenen i korridoren hade sett ut om den sänts i t.ex. 9A utan att bakgrunden och syftet förklarats.

Ett ensidigt fokus på lärande (att lära in eller att lära ut) resulterar i ett osynliggörande av undervisningens sociala dimension. Det är en av de dimensioner som har betydelse för lärares och skolans möjligheter att förverkliga sina syften […] Det innebär också att den tid och det arbete som lärare ägnar åt förhandlingar med eleverna, och som påverkar lärandet även av ämnesinnehållet, hamnar utanför det som är möjligt att föra upp på dagordningen.

Adrian tycker att det är viktigt att samtala med eleverna om andra saker än just matte som är hans ämne. Dessa samtal får han dock göra när han har rast vilket gör att högarna på hans skrivbord växer. Bra lärare som engagerar sig i sina elever får alltså en mycket högre arbetsbelastning och tyvärr är det enligt min erfarenhet ofta dessa lärare som inte orkar fortsätta i yrket. De jobbar helt enkelt för mycket med saker som inte syns, men som är otroligt viktiga.

Mentorssamtalet är det viktigaste i min undervisning. Att lära känna mina elever, veta vad de tycker om, vad de drömmer om, vad de är rädda för och vad de tycker är svårt är viktigt både när det gäller livet i skolan och det utanför. Viktigt är att låta eleverna själva komma på strategier för att förbättra och utveckla sitt lärande och sin skolsituation. De ska självklart komma till skolan i tid och var aktiva på lektionerna, men vägen dit kan vara lång och se väldigt olika ut. Jag ska också erkänna att jag pekar med hela handen. Det funkar bra för vissa elever. Är det något jag vill diskutera föredrar jag dock att göra det i enrum.

Jag kan inte skrämma någon, men jag kan bli rejält förbannad på elever som inte vill annat än att provocera. Många av de elever jag varit riktigt arg på är nu mina sötaste ungar som gärna kommer förbi skolan och snackar lite trots att de slutat. Troligen för att jag var och är tydlig med vad jag förväntar mig, men också för att jag är noga med att förklara vad som provocerar mig och att jag alltid visar att jag tycker om och respekterar mina elever.

Om jag vore Adrian och hade en Lisa i korridoren hade jag gjort precis som han gjorde. Jag hade låtit henne sitta kvar, men sett till att prata med henne efter lektionen och kanske varje rast under en period. Då hade vi kunnat sätta upp en första mål som kanske kunde vara att Lisa faktiskt ska komma in i klassrummet, men inte för att i första hand jobba, utan bara för att faktiskt känna att hon fixar att vara i klassrummet. Det är ett bra första steg och bygger man på med fler små delmål kan det förhoppningsvis sluta bra för Lisa och alla andra elever som inte riktigt vet hur de ska komma över alla rädslor de bär på.

 

Läs också:

Jag undervisar inte i svenska 2

Läs inlägget Svenska två ska i graven gå på bloggen Ny i svenska skolan och lär dig (om du inte redan gjort det) att det inte finns något ämne som heter svenska 2. Jag undervisar nyanlända elever i svenska som andraspråk. Vill du förkorta det fungerar både sva och sas, men svenska 2 är det inte.

Svenskan är inte det första språk mina elever lär sig. Visserligen sällan det andra heller, snarare det fjärde eller femte, men andraspråk fungerar bra. De har ingen lättare kurs i svenska, ingen light-version. De gör samma nationella prov i år nio, med enda skillnaden att de kan få lite mer tid på sig än de elever som talat svenska i hela sitt liv.

Så här skriver Anna:

Vi har länge haft stora problem med att höja statusen på svenska som andraspråksämnet. Vi har haft svårt att förklara för föräldrar och elever att de båda ämnena har samma status och att betygen i de båda svenskämnena är lika mycket värda. Dels har problemet handlat om att kursplanerna faktiskt varit lite för olika men framförallt handlar problemet om att vi som arbetar i och omkring den svenska skolan inte signalerat att svenska som andraspråk är tillräckligt viktigt att satsa på.

Läs också:

Den kompletta läraren

Lärarutbildningen ska göras om för jag vet inte vilken gång i ordningen.  När jag läste valde man mellan 1-7, 4-9 och gymnasielärare. Ett ingångsämne var också bestämt och min inriktning var sv/XX 4-9. För att komma in i Göteborg krävdes då 4,8 i dåtidens betyg. Själv hade jag bara 4,5 och kom därför in på mitt högskoleprov.

Hur ser det ut idag? Platserna är fler, intagningskraven fler och det verkar ibland som om lärarutbildningen blir en nödlösning för den som inte riktigt vet vad han eller hon ska bli. Nu vet jag inte om detta ger sämre lärare, redan då jag studerade fanns en del som kanske borde valt något annat, men någon betydelse torde de låga intagningskraven ha.

Redan på min tid (994-1998) hördes klagomål på utbildningen i stil med ”det går att klara kursen utan att läsa kurslitteraturen”. Någonting som inte testade behövde man således inte läsa. Katastrofalt om du frågar mig. Inte att det inte fanns tentafrågor på alla kapitel i alla kursböcker, utan att vuxna människor läser för en tenta och inte för sitt framtida yrke.

Hur ser det ut idag då det klagas på lärarutbildningen? Jo det talas om att det kontrolleras för lite och att ingen lär studenterna allt de behöver kunna. Som om studenten vore ett kärl som skulle fyllas av kunskap. Jag känner ige den tanken, det låter lite som de skoltrötta eleverna jag ibland stöter på. Lär mig, visa mig, men ställ inga krav på att jag ska anstränga mig själv.

Jag är övertygad om att det är omöjligt att konstruera en lärarutbildning som spottar ut fullärda, kompetenta lärare efter x antal år. Likaväl som en civilingenjör eller civilekonom eller sjuksköterska inte kan klara sig utan internutbildning och/eller handledning gör en nyutexaminerad lärare det.

När jag fick mitt första jobb visades jag runt, fick ett schema och sedan var det bara att köra. Inget skrivbord, inget direkt arbetslag. Ingen hann egentligen hjälpa mig och jag gjorde så gott jag kunde. Mycket gick bra, men självklart gjorde jag misstag.

Jämför då med jobb nummer två där jag fick en planering av läraren jag skulle vikariera för, material som han använt tidigare, ett skrivbord i ett arbetsrum med skolans alla so-lärare och en kollega som mer än gärna planerade undervisningen tillsammans med mig. Då började jag utvecklas till att bli en mycket mer kompetent lärare.

På arbetsplats nummer tre, där jag sedan stannade i sju år, var vi ett tiotal relativt nyutexaminerade lärare som anställdes samtidigt. Det innebar att vi hittade styrka i varandra, men också att vi mötte ett massivt motstånd när vi presenterade våra idéer från de äldre kollegor som tyckte att de redan prövat, att det inte funkat och att det sätt de arbetade på nu fungerade bra.

Jag tror inte att detta är ett ovanligt scenario som till stor del beror på att få rektorer hinner vara pedagogiska ledare. Nu när jag börjar bli gammal och grå känner jag mig säkrare på hur min undervisning bör se ut och kanske var det vad mina mer erfara kollegor ville förmedla på ett lite underligt sätt.

När blir du komplett som lärare? Aldrig är det spontana svaret, men med stöd från en mentor, kollegor och chefer kan vägen från det nya och osäkra till det säkra och kompetenta gå snabbare och dessutom förhoppningsvis vara mindre smärtsam. Många av de som blev färdiga lärare samtidigt som jag har för länge sedan lämnat skolans värld. De klarade sig inte förbi den hårda och ensamma tiden som nyutexaminerad.

 

Läs också:

För vem finns den nya gymnasieskolan?

Även om få av mina elever kommer att gå ett nationellt program på gymnasiet tycker jag att det är bra att de får kunskaper om vilka program det finns. Nu går det att få information om den nya gymnasieskolans program på 15 olika språk. Tyvärr finns det ingen text på mandarin, men i övrigt är alla elevers språk representerade.

Det enda jag är lite rädd för är att jag tänder deras hopp om vidare utbildning som kanske inte kommer att vara möjlig. Behörighetsreglerna som införs till hösten är nämligen tuffare än de nuvarande. Visserligen kan engelskan undantas, men att få ihop minst 80 poäng när du just anlänt till Sverige blir svårt ens med validering av kunskaper. Svenska språket måste finnas där och det räcker inte med ett ytflyt för att klara studier på ett andraspråk.  Dessutom är det många av mina elever som vill in på ett teoretiskt program och då krävs 120 poäng.

Vi har just nu tre elever som läser på nationella program utan att ha betyg i svenska som andraspråk. De har inte heller fått så många grundskolebetyg, utan endast fått plats efter rekommendation från oss lärare. Det gemensamma för dem är att de har förhållandevis god studievana, men framför allt en egen motor och en vilja att lyckas. Med stöttning från oss lärare på IVIK och en reducerad studieplan går det bra.

I julas blev vår första elev helt behörig och hon gick då andra året på naturprogrammet. Vissa kurser som engelska och samhällskunskap har hon efter sig och vi har ännu inte enats om en lösning på detta. Troligen blir det komvux senare, men då hon är vår första elev som går vidare från IVIK till nationellt program blir hon också något av en försökskanin. En ganska lycklig sådan ska tilläggas.

Det är inte så att våra elever inte tycker om IVIK, men självklart vill de vidare till en svensk klass för att förhoppningsvis få svenska vänner och fler utmaningar. Det är också viktigt att ”komma ikapp” då flera av dem skulle ha tagit sin examen redan om de varit kvar i sitt hemland.

Jag är rädd att den nya gymnasieskolan stänger ute fler i och med de nya behörighetsreglerna. Jag tycker egentligen att det är bra att behörighetskraven ökar, men mina elever ser tyvärr ut att komma rejält i kläm.

 

 

Läs också:

Vad händer just nu?

Det är alltid lite trevande i början innan man vet riktigt hur bloggen ska utvecklas. Detta trots att jag varit väldigt aktiv bloggare sedan januari 2009, först som Lilla O och nu på bokbloggen enligt O.

Jag tänkte börja med att berätta lite vad som händer just nu och den närmaste tiden för mig. Lite som Liza brukar göra i sina almanacksinlägg.

Det här är faktiskt min första arbetsvecka sedan jullovet och därför är jag, om möjligt, ännu snurrigare än vanligt. Jag har varit föräldraledig och tillbringat sex veckor i Thailand tillsammans med maken och mina två små pojkar. En otrolig lyx att få vara tillsammans så mycket och dessutom i ett varmt land.

Under hösten arbetade jag 80% och skrev på det läromedel jag håller på med en dag i veckan. Från och med denna vecka är det dock heltid som gäller och det kommer att bli spännande att försöka få ihop allt. Tanken är att lugnet från ledigheten ska finnas med mig i alla fall ett tag till. Jag har också planerat att lära mig säga nej. Jag är ändå snart 37 år gammal och ett så komplicerat ord är det faktiskt inte.

De första tre dagarna på jobbet har varit härliga och intensiva. Arbetet med GY2011 är i full gång och för oss på individuella programmet innebär det en del strukturella förändringar. För behörighet krävs nu minst 80 poäng, vilket innebär att vi måste erbjuda fler ämnen än tidigare. Troligen får vi också fler elever.

IVIK blir Språkintroduktion och på pappret ser det ut som att våra elever får om möjligt ännu svårare att ta sig in på ett nationellt program. Jag hoppas att det inte blir så i praktiken då jag är övertygad om att de behöver öva sitt språk tillsammans med förstaspråkstalare.

Tillbaka till kalendern.

Jag håller på att planera ett bokcirkelsprojekt med min grupp i svenska. Tre av dem klarade NP i svenska för år 9, något som gjorde mig både glad och stolt. Förra året prövade de och fick mellan 1 och 5 rätt. Tala om superutveckling. Jag tänker nu utmana både de som klarat provet och de som är på god väg, att läsa en ”riktig” ungdomsbok. Inga lättlästa varianter den här gången.

Jag håller på att göra uppgifter till Johanna Lindbäcks Tänk om det där är jag och som andra bok blir det troligen Mats Berggrens Blåögd. Bokcirkelsbloggen är snart färdig och tanken är att de ska diskutera i grupp, skriva protokoll och dessutom göra enskilda skrivuppgifter. Min erfarenhet är att eleverna klarar mer komplicerade böcker om de får mycket stöttning både av mig och sina kompisar.

Det andra projektet just nu är ett mediaprojekt. Tanken är att klassen ska göra en tidning och/eller spela in några inslag. Det kan vara intervjuer, nyhetsartiklar, dikter, recensioner. Huvudsaken är att språket tränas och att eleverna får kunskaper om de texter som finns i tidningar. Vi hoppas att eleverna på skolans journalistutbildning kan hjälpa oss lite. Oftast är det våra elever som blir intervjuade av dem, men nu kanske vi kan få utnyttja dem lite tillbaka.

I engelskan har jag två grupper. En grupp med nybörjare där de just nu tränar på matord. Nästa steg blir att göra menyer och lära sig bra restaurangfraser. Gruppen som kommit längre har snart nationella prov. Dags att börja förbereda.

Just den här veckan blir det ingen engelska då vi ska på teaterelevernas examensföreställningar. Det ska bli mycket spännande.

Nästa vecka avslutas ett grammatikavsnitt och alla ska ha prov. Jag ska också hinna med ett besök på mitt förlag i Stockholm.

Fullt ös alltså. Vad jobbar du med just nu?

Läs också: