Ett meddelande från verkligheten

Medan jag varit i en förskola och sett hur stress gör att arbetsglädjen försvinner har en annan ALP-grupp varit på en grundskola. Så här säger en av dem om stress och arbetsglädje där.

 

Skärmavbild 2013-03-16 kl. 19.13.32

 

 

 

 

Det här citatet visar på hur många plan det blir fel med tidigare betyg. Speciellt när det, som på allt för många ställen, kombineras med besparingar. Är det inte kreativitet och glädje vi vill ha? Och varför kan inte föräldrar acceptera att alla inte kan få A och att deras fantastiska ungar kanske inte når dit trots att de är fantastiska?

Läs också:

Att speglas, lyftas och utmanas

Idag har jag ägnat dagen åt det som inom ALP-skolutveckling kallas eftersamtal. Ett samtal som knyter an till det första samtalet vi hade med personalen, där vi tar upp det personen önskade att vi skulle titta på, det uppdrag personalen som helhet gett oss och det pedagogiska ledarskapet i allmänhet. Jag ledde tre väldigt olika samtal, med lite olika syften.

I alla samtal handlar det om att spegla, dvs berätta vad vi sett. Bilder som vi tagit var en stor hjälp. Vi pratade om lyckade situationer och om lite mindre lyckade situationer och tillsammans försökte vi sätta ord på varför olika saker hände. Att lyfta det som funkar bra är också viktigt, samt att skicka med en utmaning eller två.

Som sagt. Tre bra, men väldigt olika, samtal.

Efter allt jag och mina kollegor observerat syns tre motsatspar.

stress och arbetsglädje – där stressen är hög saknas arbetsglädjen till stor del, medan de som uttrycker arbetsglädje inte känner stress. Vad är hönan och vad är ägget? Hur kan man hitta arbetsglädje trots stress? Är det möjligt?

planerat lärande och spontant lärande – två saker som inte borde stå emot varandra, men det verkar vara så. Vissa fokuserar helt på det ”riktiga” lärandet och ser detta som vägen till att nå läroplanens mål. Andra ser lärandet i vardagen och är duktiga att dokumentera detta ”lilla” lärande. Det är också dessa pedagoger som känner minst stress.

struktur och kreativitet – också två saker som borde gå att kombinera. Några lyckas ganska bra, andra mindre bra. För mig är struktur en förutsättning för kreativitet. Men struktur får inte innebära rutiner som inte går att rucka på.

 

Imorgon blir det fler samtal. Måste förbereda ett av dem nu.

Läs också:

Lite nervös inför morgondagen

Jag sitter och söndagsjobbar lite. Det händer inte så ofta längre, men idag är det nödvändigt. Imorgon startar andra veckan av vårt lärande besök inom ALP-skolutveckling. Måndag och tisdag har vi eftersamtal med personalen. Där ska vi koppla tillbaka till det första samtalet vi hade, berätta vad vi sett under observationerna, lyfta den vi talar med, samt ge utmaningar. Inga små krav inte. Jag var inte alls nervös för de första samtalen, men nu känns det lite pirrigt. Den här personalgruppen hade extremt höga förväntningar. Tänk om vi inte infriar dem alls.

Wish me luck!

Läs också:

Dags att sammanfatta

Nu är alla första samtal gjorda. Vi har observerat en massa. Tagit en massa bilder. Nu ska vi ”bara” sammanställa för att kunna ha bra eftersamtal på individnivå med all personal på måndag och tisdag. Sedan åter dags för sammanfattning och förberedelse för den större återkopplingen på arbetsplatsnivå.

Det snurrar rejält i huvudet kan jag säga! Vi vill ju göra ett bra jobb.

Läs också:

Att lära i vardagen

På förskolan talar vissa om att lära i vardagen. Andra anser att lärande kräver samlingar och projekt.

Jag tänker att just det att lära är vardagen är väldigt likt det vi i skolan kallar formativ bedömning. Jag har redan observerat flera bra, spontana lärsituationer. Kanske behöver vi vila i att barn kan lära vid olika tillfällen och på olika sätt.

20130306-124459.jpg

Läs också:

En intensiv dag

Första dagen på vårt observationsuppdrag. Fem av sex observatörer på plats, vilket betydde att fyra intervjuade och en observerade. Tanken är att alla i personalen intervjuas kring det uppdrag vi fått, kring sitt pedagogiska ledarskap och sina visioner. Bland annat. En timme per person blir det, vilket betyder att dagen och morgondagen är extra intensiva dagar.

Vi intervjuar i par, en pratar och en skriver. Idag har jag antecknat och flikat in en fråga om jag tyckt det behövs. Det roligaste är nästan att sammanfatta det jag skrivit för intervjuobjektet. Det är ovanligt att verkligen bli lyssnad på i vårt yrke.

Jag har också hunnit med en halvtimmes observation med fokus på det uppdrag vi fått och på det pedagogiska ledarskapet. Mycket intressant, men väldigt svårt att smyga och vara osynlig bland förskolebarn.

Trots att jag arbetar på gymnasiet har jag redan idag lärt mig en hel del om de likheter som finns i vårt pedagogiska uppdrag. Vi har mycket att lära av varandra.

Läs också:

Snart platsbyte

Nu har jag just färdigställt planeringen för den lärare som ska vara min vikarie de närmaste två veckorna. Då det är min kollega som kommer tillbaak från föräldraledighet har uppgiften varit hyfsat enkel. Jag ska istället vara förskolespion i två veckor och det kändes lite konstigt att säga hejdå till eleverna idag. Efter lunch har vi dessutom haft klasskonferenser, så deras skoldag blev extra kort.

Det ska bli spännande med miljöombyte och de närmaste veckorna kommer mitt bloggande säkert att handla en del om det. Mer om ALP-skolutveckling kan du läsa här.

Läs också: