100. Slutspurt

Läsåret 13/14 är snart slut. Ett läsår jag såg fram emot med skräckblandad förtjusning, men som blivit riktigt bra. Jag har lärt känns en massa fina elever och många goda kollegor. Nu träffar jag eleverna i tre dagar till (förutom de tre som får stå ut med mig under nästa år också) och på torsdag åker vi i arbetslaget till en kollegas hus i Provence. Vi kommer åter på söndag och sedan handlar det mest om att städa och flytta för min del, innan det är dags för semester. En efterlängtad sådan.

Det är också slutspurt på #blogg100 och det här är det sista utmaningsinlägget. Jag kan lova att jag inte kommer att blogga varje dag de närmaste hundra dagarna. Nu går jag istället ner på sommartempo, för att förhoppningsvis komma åter med full energi i höst.

Läs också:

99. Bucket list

Mina elever har fått i uppgift att göra en bucket list. Niorna om tio saker de vill göra under sitt första år på gymnasiet och de andra om tio saker de vill göra i sommar.

Här kommer min lista på tio saker, små och stora,  jag vill göra under sommaren:

1. Sitta ensam på ett utecafé med en bok och en kopp kaffe som sällskap.

2. Dansa i regnet.

3. Göra något jag egentligen inte vågar.

4. Turista i min egen närmiljö.

5. Träffa någon jag inte sett på länge.

6. Läsa en bok av en författare jag länge tänkt läsa.

7. Göra ingenting.

8. Göra glass.

9. Maratontitta på en tv-serie.

10. Se en film jag länge tänkt se.

Läs också:

97. Nästa kapitel i min lärarkarriär

Jag började min lärarbana på låg- och mellanstadiet, men snart var det högstadiet som gällde. Då undervisade jag i svenska, SO och engelska. Från högstadiet till det som då hette IV, nuvarande IM och den del som har fått namnet Individuellt Initiativ. Några år blev det på Språkintroduktion. Jag startade upp programmet, som då hette IVIK, tillsammans med en kollega, pluggade svenska som andraspråk och det ämnet blev verkligen ett ämne jag brann och fortfarande brinner för.

Sedan gick varselvågen över gymnasiet och under detta läsår har jag vänt åter till högstadiet. Ett år som blivit bättre, roligare, men också tyngre, än vad jag trott. Det där att ägna en massa tid åt dsiciplin är inte riktigt min grej. Och så idag blev det klart att det blir gymnasiet för mig igen nästa läsår. För första gången ska jag bli ”riktig” gymnasielärare på ett högskoleförberedande program. Denna lagom knäppa fröken ska undervisa i svenska på Estetiska Programmet och det känns riktigt kul.

Nu ska sommaren ägnas åt att fundera på hur svenska 2 och 3 egentligen funkar. Jag har bara haft svenska 1, eller egentligen svenska A, förut. Alla tips mottages gärna!

Läs också:

96. En stor dag

Idag uppvaktade jag och några av mina gamla kollegor på Språkintro, en tidigare elev som tog studenten. Vi grät en skvätt allihop, inklusive denna fantastiska unga kvinna, som idag var klädd i vitt, med en studentmössa på huvudet. Den fantastiska resa hon gjort är så imponerande och jag kände mig lika stolt som vore hon min egen dotter. Det är något speciellt med elever som jag lärt känna bara några dagar efter de kom till Sverige. De jag följt från deras första, stapplande ord på svenska, till vuxenlivet. Många har jag kontakt med, vissa träffar jag till och med ibland, men långt ifrån alla. Det hade varit både roligt och spännande att träffa dem alla igen och få höra hur de minns sina år på Språkintro och hur de haft det sedan de lämnade.

Dagar som denna påminns jag om vilket fantastiskt yrke vi lärare har. Det är lätt att glömma det när allt är stressigt och tungt, men det är viktigt att få göra det. Tänk att få lära känna så många fantastiska, unga människor. Det är guld värt, trots alla konflikter som uppkommer i vardagen.

2040

Läs också:

94. Intensiv dag

Idag har jag inlett en tredagarskurs med titeln Tala är guld, på Elevens val tillsammans med vår dramapedagog och skolpsykolog. En mycket intensiv och givande dag och jag hoppas eleverna tyckte detsamma. Vi har jobbat med gruppen och jämfört bra och jobbiga talsituationer.

Imorgon blir det fokus på att prata mer inför andra. Eleverna ska t.ex. filmas då de talar, men med sina egna telefoner så att ingen annan behöver få se. Kroppsspråk, röstläge och konsten att lyssna aktivt kommer vi tala en del om

På onsdag blir det fokus på retorik och alla ska hålla ett kort tal.

Bjuder på en bild på en av de bästa talare jag lyssnat till, den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie.

20140602-150456-54296228.jpg

Läs också:

93. Precis så är det!

DN-debatt skriver alla grundskolerektorer och grundskolechefen i Haninge kommun om det orimliga i alla de nationella prov som genomförs i år 3, 6 och 9, samt om hur mycket undervisningstid som går bort till följd av dem. Deras slutsats är samma som min, att proven bidrar till att svenska elevers kunskaper blir sämre.

I vår har jag knappt haft någon vettig engelskundervisning i varken år 6 eller 9, då så mycket tid gått åt till att göra proven i alla ämnen och för mig att ta ut dem i par eller smågrupper och genomföra muntliga prov. Faktiskt är det också så att jag missat en massa med mina sjuor också, då de fått vikarier när jag gjort prov med andra elever. De har dessutom fått vikarier en massa lektioner på grund av att i princip alla deras lärare har prov i andra klasser. Jan Björklund verkar övertygad om att fler nationella prov är nödvändiga för att höja kvaliteten och kunskapen i svenska skolan. Jag är tämligen övertygad om att proven i den form de har idag orsakar en försämring av såväl kvalitet och kunskap. Dessutom ökar de stressen hos en redan stressad lärarkår, som vill göra annat än att genomföra, rätta och gemensamt bedöma prov. Inte heller känns det speciellt vettigt att sammanställa, fylla i resultatmatriser eller föra in provbetyg.

I år har jag genomfört prov i tre klasser. 29 sexor i svenska med sammanlagt fem delprov, 20 sexor i engelska med sammanlagt fyra delprov och 25 nior i engelska med sammanlagt fyra delprov. Om jag räknar lågt har jag lagt 45 minuters rättningstid på varje elevs prov och minst 15 minuter för resultatsammanställning /elev med allt vad det innebär. Ungefär en timme/elev alltså och en total tid på 74 timmar.

Lägg där till de muntliga proven. I svenska ska eleverna göra de muntliga proven i grupper om tre och varje prov tar ca 30 minuter. I engelska ska proven göras parvis och varje prov tar även där ca 30 minuter. Jag har använt några lektioner till detta, men främst min planeringstid och i ett fall även mentorstiden. I runda slängar 18 timmar. Det är inte rimligt.Och det knäppaste av allt är kanske att skolorna får betala för proven, men inte använda dem fritt. För fritt använda nationella prov, kanske i alla årskurser hade varit ett bra komplement i min undervisning.

Om vi nu ska ha så många nationella prov är mitt förslag att de delas upp på fler terminer, så att hela våren i tre årskurser inte trasas sönder av dem. Här skriver jag mer om det.

Läs också:

91. Reform utan betydelse?

”Nollan” ska bli obligatorisk och därmed får Sverige en tioårig obligatorisk skola. Inget fel i den reformen, men hur mycket skillnad gör det i praktiken? Hur många sexåringar hoppar över förskoleklassen egentligen?

Till artikeln i Skolvärlden finns också en uträkning av hur många timmar svenska elever tillbringar i ”skolbänken”. Där räknas 9 år, men visst är det så att de flesta går 12 år i skolan numera. Hur många procent är det som går gymnasiet?

Inget fel på varken reformer eller statistik, men lite av ett slag i luften är det allt.

Läs också: