Vad händer nu?

Jag vet inte riktigt vad jag ska ha den här bloggen till. Jämfört med min bokblogg enligto.se har jag ungefär 10% av läsarna. Jag jobbar i skolan och visst gillar jag att blogga om skola och utbildning, men ibland känner jag mig begränsad. Kanske gör jag Ordklyverier till min personliga blogg där människan och läraren Linda delger sina tankar. Kanske också mamman Linda.

Vad skulle du vilja läsa om?

Läs också:

Dags för nystart kanske

Jag har haft trassel med sidan ett tag, men nu är Ordklyverier tillbaka med ny design och förhoppningsvis lite energi. Inte för att det spelar någon roll att den legat nere ett tag, läsarna är ändå få och jag känner mer engagemang gällande min bokblogg enligt O. Det är lite dubbelt det här med att skolblogga. Samtidigt som det är skitkul att vara en del i debatten kan jag ibland känna att jag vill glömma allt vad skolan heter när jag väl är ledig. Jag vet inte riktigt hur sunt det är för en person som jag att aldrig riktigt koppla bort jobbet.

Hur känner ni andra som bloggar om skolan och samtidigt tillbringar dagarna där? Hinner ni koppla av?

De sociala mediernas roll för lärare och elever har diskuterats det senaste. Hur man ska dra gränsen mellan det det yrkesmässiga och det privata. Ibland tycker jag att det är svårare att göra det när jag fortsätter att tänka så mycket på skolan när jag kommer hem. Inte på mitt jobb märk väl, men på möjligheter och svårigheter med det jobb jag valt.

Jag fortsätter ett tag till i alla fall. Lite lagom mycket. Kika gärna in!

Läs också:

Sommartid är repristid

För ungefär ett år sedan slutade jag skriva på bloggen Lilla O och startade istället den renodlade bokbloggen enligt O. Då var jag sanslöst trött på att skriva om skolan. Fortfarande kan jag ibland känna att det var dumt att starta den här bloggen. Ibland orkar jag inte med all diskussion om skola, lärare och lärande. Det är som om jobbet aldrig tar slut. Andra stunder är jag så vansinnigt glad att få ingå i en bloggvärld full av kunniga och engagerade skolmänniskor.

Åter till Lilla O som kommer att få hjälpa mig att ge bloggen lite konstgjord andning under sommaren. Jag försöker värva min mamma som skribent för att få lite fart på det hela, men tills hon är övertalad tänkte jag göra som tv-kanalerna och köra lite gamla inlägg i repris. Inlägg som publicerades på Lilla O och som jag fortfarande tycker känns aktuella.  Jag kommer också att köra veckans boktips med ungdomsböcker från enligt O. Bättre det än tystnad!

För att ni ska veta att det handlar om ett gammalt inlägg så kommer det tydligt att framgå, då de märks med följande etikett:

Håll tillgodo!

Läs också:

Jag upptäckte…

…att två av de IKT-ansvariga i ”min kommun bloggar. Bloggen heter rIKTninglerum och du hittar den här.

Jag insåg också att jag varit på samma föreläsning som den av dem som jag inte träffat IRL. Det finns till och med bildbevis.

En av de bloggidéer som Liza berättade om var Fakebook. Du hittar bloggexempel här.

Roligt var också programmet Make Beliefs Comix där man kan göra en egen seriestrip. En kul idé som jag självklart var tvungen att testa. Här kan du pröva själv.

Enda nackdelen är att du inte kan kopiera in serien i ett blogginlägg, bara maila till dig själv och/eller skriva ut. Eller finns det någon som har ett knep för att kunna ladda upp den och spara den som en bild?

Vet inte hur länge en serie ligger kvar, men min skulle kunna finnas här.

Läs också:

Kära kollegor

Jag önskar att det fanns bloggar då jag började jobba som lärare i januari 1999. Eller egentligen önskar jag att de fanns redan då jag började plugga hösten 1994.  Under utbildningen hade jag visserligen fantastiska medstudenter att diskutera utbildning och läraryrket med, men jag saknade helt klart input från den ”riktiga” skolvärlden. Många av våra lärare på Pedagogen som då låg i Mölndal, var fantastiska, men andra mer än lovligt verklighetsfrånvarande.

Riktigt ensam med mina funderar blev jag dock under min första termin som lärare. Visst hade jag kollegor, men de hade fullt upp och några speciella möten i arbetslag fanns inte då, i alla fall inte på den skolan. Jag gjorde ett bra jobb, det gjorde jag, men det fanns ingen gemensam strategi för hur eleverna skulle nå målen, eller som i mitt fall sitta hyfsat stilla. Jag hade nämligen fått ansvar för en halv sexa som delats för att situationen var ohållbar. Den erfarna läraren bestämde att de 13 killarna skulle tillfalla mig.

Det funkade ändå okej och jag gillade mitt jobb, men jag hade ingen att vända mig till när det hettade till. Hur gick det då? Jag överlevde terminsvikariatet, enligt arbetslagsledaren utförde jag uppdraget med bravur och när rektorn tackade av mig sa hon att hon var imponerad både av mitt arbete och det faktum att jag ville fortsätta som lärare.

Jag var helt ny och fick ett uppdrag som alla andra verkade se som omöjligt. Är inte det lite typiskt? Tänk om jag då hade haft en blogg att skriva av mig i eller bra bloggar att läsa. Ett utvidgat kollegium som kunde stötta mig.

Anne-Marie Körling myntade begreppet och visst är vi kollegor vi bloggare och skoldebbattörer på nätet? Jag önskar att jag hade lärt känna er tidigare.

Nu har det gått många år och det har hänt en hel del i skolans värld. Jag har ett bra och stöttande arbetslag och fantastiska kollegor både på jobbet och här. Det är jag glad över!

Glad påsk till er alla!

Läs också:

Det här med att skolblogga

Det vimlar av artiklar och diskussioner om skolan i media och just nu känner jag mig rätt trött på att alla ska tycka och tänka trots att många, eller de flesta av dem som tycker och tänker har absolut noll koll på verkligheten. Det var därför jag slutade blogga om skolan för ungefär ett år sedan och jag börjar tappa lusten igen. Egentligen handlar det nog om att jag behöver ett påsklov. Det är löjligt intensivt just nu och energin räcker inte riktigt till.

Fördelen med att blogga om skolan är att det finns så många bra kollegor i bloggvärlden som jag gärna diskuterar med, nackdelen är att jobbet liksom aldrig tar slut. Jag har bestämt att den här bloggen får leva lite när den vill. Det blir inlägg när andan faller på, men inte flera varje dag. Vill du läsa min mer levande blogg är du välkommen till enligt O.

Läs också:

Bloggstart i praktiken

Fick en fråga från Mia hur jag gör i praktiken med bloggar och säkerhet. Det går inte att komma ifrån att det kan vara hur bra som helst med en publik, men att alla elever kanske inte alls är pigga på att deras texter ska synas för andra.

Nu har jag inte säker på hur blogger funkar och ger därför exempel i wordpress som är den bloggvärd jag främst använder. Dels för att jag har koll på wordpress själv, men också för att eleverna där kan skapa ett konto med sin egna mailadress istället för att registrera en ny gmailvariant.

På wordpress har du dessutom möjlighet att lösenordsskydda enstaka inlägg, vilket i praktiken betyder att en elev kan gömma sina inlägg för alla andra utom jag. Den möjligheten berättar jag självklart för eleverna.

Den första bloggen jag skapade lösenordsskyddade jag helt, men märkte snart att många elever inte orkade titta i bloggen då det krävdes inloggning. Lösenord glömdes bort och det blev jobbigt att administrera.

Nu har jag valt att inte lösenordsskydda våra bloggar, men de är inte sökbara för sökmotorer, vilket betyder att ingen utom de som känner till bloggen hittar dit. Än så länge verkar detta sätt ganska vattentätt.

Det jag har märkt är att det krävs väldigt tydliga instruktioner, i alla fall initialt, för att bloggandet ska fungera bra. Lite som det såg ut när jag pluggade på distans senast. Vi fick veta hur många inlägg vi skulle skriva, vad de skulle handla om och dessutom hur många andras inlägg vi skulle kommentera.

Tydlighet är a och o i allt arbete förvisso, men speciellt när arbetssättet är lite ovant och kanske uppfattas som svårt. Jag tror också mer och mer på tillfälliga projektbloggar och så länge du som lärare knyter dem till samma inloggning och bjuder in eleverna behöver det inte alls bli rörigt med många bloggar.

En kontroll som jag har och som jag rekommenderar är att jag modererar alla kommentarer. Ingen kommentar kommer alltså att publiceras utan att jag har godkänt det och eventuella opassande kommentarer ses då endast av mig. Nu har det aldrig dykt upp någon sådan kommentar, men i tider av nätmobbing känns det bra att ha lite koll.

När eleverna sedan startar egna bloggar blir det självklart svårare att kontrollera, men då är de förhoppningsvis flygfärdiga nog att klara sig själva.

En sorts blogg är den då jag skriver för information och som inte kommenteras med mer än ett”jag har gjort uppgiften”. Skrivutmaningsbloggen är sådan.

Bokcirkelsbloggen som jag startat kommer att innehålla frågor som besvarar med en kommentar, medan ännu en klassblogg innehåller texter eleverna skrivit och då är de främst de som skapar inlägg.

Hur gör du?

 

Läs också:

Om bloggen som extramaterial

När jag skrev om skrivarboken Skriv om och om igen nämnde jag att jag startat en skrivarblogg för mina elever. Varje vecka publiceras en ny skrivövning och tanken är att bloggen dels ska fungera som ett stöd för de elever som har svårt att komma på vad de ska skriva, men också att de elever som vill arbeta lite extra ska kunna hitta något att göra.

Flera av mina elever läser merparten av veckans lektioner på ett nationellt program och det betyder att de behöver ta stort eget ansvar för sina studier i svenska. Jag diskuterade det senast idag med två grabbar som tycker att de inte hinner med svenskan då de har så mycket annat att göra.

Det är självklart ett val, men för mig känns det rätt självklart att det ämne som ger dem behörighet borde prioriteras. Det tycker de också, men svenskämnet kräver en hel del, speciellt om kursen du läser är svenska som andraspråk och du inte är van vid att skriva eller diskutera ens på ditt egna språk.

Hur har då bloggen fungerat? Ganska bra måste jag säga. Jag slipper kommentarer som ”jag har ingenting att göra” eller ”jag vet inte vad jag ska göra” eller ”du har inte gett mig någon uppgift” eller vad det nu kan vara. Jag tror på elevens egna ansvar och då måste jag som lärare ta ansvar för att det blir så lätt och smidigt som möjligt.

Hur skrivövningarna ser ut?

En del bygger på de 30 korta frågor om sig själv som många bloggare svarade på i vintras, men med tydliga stödfrågor. Det finns också uppgifter som går ut på att beskriva en bild, person, plats eller känsla. Vissa övningar tränar diskussion och argumentation och jag har också lånat en del idéer från Skriv om och om igen.

Om eleven skriver texten i sin blogg eller ännu hellre som ett google doc behöver jag dessutom inte hålla reda på några papper. Det gillar jag!

Hur använder du bloggar i undervisningen?

 

Läs också: