Första bokcirkeln

Mina elever bokcirklar om tre olika böcker och idag hade de sitt första boksamtal. Jag körde ett Chambers-inspirerad upplägg där de fick i uppgift att diskutera vad de tyckte var bra i boken hittills, vad de tyckte var dåligt och vad de undrade över. Jag uppmanade dem att leta efter sidor i boken där de hittade exempel på bra och dåliga saker, så att samtalet inte skulle stanna av. Jag flyttade runt bland de tre grupperna för att handleda och stötta i samtalen. I en grupp hade en elev inte orkat läsa alls, då allt kändes för svårt. Där pratläste jag veckans kapitel för honom och de andra innan de fortsatte diskussionen. Under samtalen uppmuntrade jag dem att koppla till sig själv och sina erfarenheter och att faktiskt våga prata om vad man tror, inte bara det man vet.

Böckerna de läser är:

Nollan av Beth Goobie, där fokus låg mycket på pappans roll och hur någon kan misshandla sitt barn. De undrade också varför mamman inte gjorde något och tyckte att det var tur att huvudpersonen hade en bra vän.

Varning! Livsfara av Gunnar Åberg, där samtalet handlade om hur det kan kännas att bli jagad och varför huvudpersonen blev jagat. Då eleverna i den här gruppen tyckte att boken var svår, pratade vi också mycket om vad som egentligen hade hänt i boken hittills och vilka alla personer var.

Kär i New York av Callie Mac, där eleverna pratade om vem de skulle vilja bok hos om deras föräldrar åkte bort, om hundar och den konstiga hunden i boken, om de engelska namnen och om personerna var tjejer eller killar. Det faktum att boken utvecklas till en kärlekshistoria mellan två tjejer ställde till det lite.

Inga persfekta samtal kanske, men det gick ändå ganska så bra. Målet är att höja samtalet från ren läsförståelse till att en mer analytisk nivå. De är på gång helt klart!

Läs också:

Dags för bokcirkel

Nu är påsklovet snart över och imorgon börjar verkligheten igen. Jag ska köra igång bokcirklar i grupp i min sva-grupp med de elever som inte är rena nybörjare. Då de befinner sig på så otroligt olika nivåer, från nästan nybörjare till en elev som läser gymnasiekursen svenska som andraspråk 1 blir det inte en gemensam bok i år, utan tre olika. Två lättlästa från Hegas och en ”vanlig” bok.

Imorgon är tanken att de ska välja böcker, utifrån några jag valt ut och sedan göra en läsplanering tillsammans. Varje fredag ska de mötas i ett boksamtal utifrån några frågeställningar och ett tema som jag förberett. Första veckan handlar det om att beskriva huvudpersonerna och ta ut ett bra citat att diskutera. Till böckerna från Hegas finns färdiga innehållsfrågor som stöd för läsningen och för den andra tänker jag göra egna. Fokus blir dock inte på att redovisa frågorna skriftligt för mig, utan på att samtalen kring böckerna ska bli bra. Därför har jag gjort mallar för samtalen som stöd.

Redovisningen om några veckor blir i form av en tv-show där en programledare ska intervjua några av karaktärerna i boken. Har gjort en liknande redovisning förr då vi jobbade med sagor och det blev riktigt bra. Annan grupp nu och andra förutsättningar, men jag hoppas att det ska funka.

Läs också:

Vi läser vidare gemensamt

Det här att läsa samma bok en hel grupp är himla kul. Visserligen blir det extremt lärarstyrt, men eleverna gillar en tydlig struktur och de gör sina uppgifter. Efter varje kapitel får de ett antal frågor och några ord. Frågorna kan handla om ren läs- eller ordförståelse eller vara av det mer analyserande slaget.

Ibland läser vi lärare ett kapitel högt för att vara säkra på att fånga in hela gruppen. Vårt tempo nu i början är väldigt lågt, bara två kapitel i veckan, men snart kör vi på i lite snabbare takt. Det absolut viktigaste för att en gemensam läsning ska fungera är att alla kommer med från början. Speciellt när boken är lite svårare än vad eleverna egentligen klarar av, vilket är fallet för oss.

Det som är så himla bra med Sms från Soppero är att det finns mycket att prata om. Beskrivningarna av vad som händer och vad personerna gör och tänker är tydliga och saker upprepas ibland något kapitel senare, vilket gör läsningen enklare. Förra veckan handlade våra samtal mycket om mobilens betydelse, både för Agnes i boken och för eleverna själva. Vi har också talat om vad ett eget språk betyder och huruvida de kommer att föra sitt modersmål vidare till sina barn, eller som Agnes mamma Anna-Sara ta avstånd från det.

Att samernas situation tyvärr inte är unik har vi också talat en del om. Kurderna är aktuella, då vi har både kurdiska och irakiska elever i gruppen. Romerna togs också upp av någon och vi har pratat om hur deras hemländer ser ut gällande olika folkgruppers situation.

Sedan har vi självklart pratat kärlek också. Vad betyder egentligen ordet flirta och hur känns det att få ett sting i hjärtat? Är det viktigt att den man är kär i talar samma språk och har samma ursprung? Hur är en person som är ouppnåelig eller kanske överlägsen? Ordkunskap satt i ett sammanhang är den klart bästa!

Det bästa av allt är att vi har ett mål med vår gemensamma läsning. I slutet av mars kommer nämligen Ann-Helén Laestadius på besök. Kanske kommer någon att fråga henne varför hon har ett dubbelnamn och då är det av intresse, inte för att vara otrevlig. Just fenomenet dubbelnamn kom vi in på idag. Agnes mamma heter ju Anna-Sara och eleverna kunde rabbla upp en hel del andra liknande namn. Varför sätter man ihop två namn så? Jag hade inget bättre svar än att det är fint. Har ni?

En annan sak vi pratat en del om är huruvida Ann-Helén är Agnes eller kanske Anna-Sara eller någon annan i boken. Vi tror mer på att hon är en blandning, men är nyfikna på att få ett svar.

Har du haft lyckade läsprojekt med eleverna? Berätta gärna!

Läs också:

Om flickor och pojkar

 

I min bokblogg enligt O skriver jag självklart om böcker. Tanken är dock att jag ska skriva även här om böcker som jag tror kan användas i undervisningen.

Idag har jag läst Pojkarna av Jessica Shiefauer och min recension kan du läsa här.

Boken handlar om de tre vännerna Momo, Kim och Bella som är 14 år. De håller sig mycket för sig själva och uppfattas nog som udda av många. De är helt enkelt inte tillräckligt coola. De vill fortfarande vara barn och leker maskerad halva nätterna iklädda den ena fantasifulla kreationen efter den andra.

Hur får man vara? När är man barn och när blir man vuxen? Får/kan tonåringar leka? Vilka förväntningar har vi på tjejer och killar? Vilka stereotyper och könsroller finns? Under läsningen kan vi fundera kring hur dessa flickor är och hur de bemöts av skolans killar. Här tycker jag att även Schiefauers text är lite väl styrd av stereotypa föreställningar kring kön, men det hindrar inte att boksamtalen kring texten kan bli spännande.

Bellas passion är växter och en dag får hon en låda med frön och växter som hon beställt till sitt växthus. Bland dem finns en helt okänd blomma och det är den som är själva förutsättningen för historien. När flickorna smakar av blommans nektar blir de pojkar. Många nätter lever de därefter som pojkar, medan de på dagarna är tillbaka i sina flickkroppar.

Det finns mycket att diskutera kring kön, sexualitet och huruvida vår kropp alltid är den rätta för oss. Speciellt Kim njuter av sin starka, hårda pojkkropp och känner sig mer hemma i den än i sin ”vanliga” kropp. Som pojke vågar hon dessutom bryta gränser och tabun som hon aldrig vågat göra tidigare.

Genom att göra inbrott och stjäla bilar får Kim kickar som hon kommer att älska. Man skulle kunna säga att hon blir beroende både av att vara pojke, men också av att leva farligt.

Varför blir hon så annorlunda som pojke? Det är knappast så att alla killar röker, super, snor bilar och begår andra brott? Vad är det som gör att just den här rollen som lockar Kim?

Vänskapen mellan Kim och Tony är intressant. Eller är det kärlek? En flicka i en pojkes kropp som älskar en kille. Vad gör det henne till? Och killen som kramar sin kompis länge, länge, vad gör det honom till?

Vänskapen mellan Momo, Bella och Kim förändras när nätternas maskerader blir verklighet istället för fantasi. Medan Kim älskar sitt liv som kille är de andra mer tveksamma.

Hur kan en vänskap fortsätta när vännerna förändras så här mycket? Hur skulle du reagera om en kompis berättar att han eller hon vill förändra sin kropp som Kim? Hur viktig är egentligen kroppen och hur viktig är det inre för hur en person uppfattas?

Boken handlar om 14-åringar, men få jämngamla klarar troligen att läsa boken med behållning då den är väldigt komplex. Ingen bok man låter en hel klass läsa om det inte rör sig om en duktig niondeklass. På gymnasiet tror jag dock att den skulle kunna passa riktigt bra, men kanske att den tilltalar tjejer mer än killar. Det är lite svårt för mig att avgöra, då jag inte haft tillgång till blommans nektar, men jag kan tänka mig att det är så.

Pojkarna är en annorlunda och långt ifrån okontroversiell bok som jag tror kan vara spännande att läsa och diskutera, men den kräver en modig och fördomsfri lärare som bokcirkelsledare. Och läs boken själv först. Eller förresten lär den oavsett om du har tänkt att använda den i undervisningen eller inte. Det är en bra och tänkvärd bok.

Läs också:

Från en bokcirkel till en annan

Nu har de flesta läst klart Tänk om det där är jag och diskussionerna på vår bokcirkelsblogg börjar komma igång så smått. Den här veckan försaöker vi knyta ihop säcken lite. Alla ska göra ett par inlevelseuppgifter till boken, t.ex. skriva Adams dagbok eller ett brev från Agnes till Lollo. Dessutom vill jag att de fyller i en klassisk utvärdering. Jag har skapat en på google apps och hoppas att det ska fungera bra.

Jag tycker att alla elever har jobbat bra, nästan alla över förväntan. Någon har underpresterat, men ändå varit med hyfsat. Det finns skäl till att hon inte är på topp nu, vilket är en förklaring om än inte en ursäkt.

Tillsammans med mina kollegor i arbetslaget ska jag själv ha en bokcirkel, eller kanske snarare en studiecirkel idag. Vi läser Problemskapande beteende av Bo Hejskov Elvén tillsammans och idag ska vi diskutera de tre första kapitlen. Ska bli spännande. Nyttigt att läsa och diskutera utifrån ett givet material.

Läs också:

Den där Agnes

Bokcirkeln gick vidare igår och nu har vi läst drygt 150 sidor. Jag måste säga att hela projektet, efter förra veckans svacka, går över förväntan. Alla läser, de flesta gör uppgifterna till. Vi har dessutom haft väldigt många intressanta och givande diskussioner.

Igår hade jag förmånen att kunna dela upp klassen i två grupper och hade ett tjejsnack och därefter ett killsnack. Med tjejerna kom samtalet att handla mycket om killkompisar och huruvida man kunde ha det, eller om killar var parners och inget annat. De flesta var helt inne på att man måste kunna ha kompisar av båda kön, men vissa hade bara killkompisar i skolan. Vi pratade därefter en del om svartsjuka och om det skulle vara svårare att ha killkompisar när de gift sig. Jag kan bara titta på mig själv och kostatera att mina bästa kompisar från förr som råkar vara killar har försvunnit bort. Det blir några sms, ofta om fotbollsallsvenskan, men inte mycket mer tyvärr.

Adam och Jacob pratade vi en del om också. Favoriten är helt klart Adam och alla hoppas att Agns ska bli ihop med honom. Någon hade läst ut boken och höll på att avslöja slutet, men de andra skrek och lyckades stoppa henne. De gillar boken, men blir ibland lite trötta på Agnes för att hon tänker för mycket. ”Det är som om hon mobbar sig själv”, sa en tjej och det är rätt talande.

Med killarna blev det en lite annorlunda diskussion. Framför allt en kille var helt vansinnig på Agnes och menade att det var skittråkigt att läsa om hur hon funderade på sina kläder och hur hon ska se normal ut. ”Hon är i en ny skola nu och har nya väner. Varför tänker hon så mycket”, sa han frustrerat. ”Men hon har inget självförtroende” sa en annan och samtalet kom att handla mycket om självförtroende. Hur man får det, om man kan förlora det, vad man kan göra för att bli säkrare. De var alla överens om att det inte var Agnes fel att det var dåligt i den gamla skolan. Hon var bara sig själv och det var bra, men de var lite oroliga för att hon skulle göra om sig så mycket att det blev fel även här. Rådet från grabbarna var alltså ”skärp dig, slappna av och njut av att ha kompisar”. Adam imponerade inte heller så mycket. Mer gillade de Jacob som vågar vara annorlunda.

Läsningen går vidare och nästa vecka ska boken vara utläst. Det ser bra ut för de flesta måste jag säga! Roligast är att den elev jag var orolig inte skulle hänga med alls har varit helt klockren så här långt. Ett par av eleverna som är på väg mot G har dock gjort mig lite besviken. De läser, deltar lite i samtal, men gör inte så mycket mer. Tråkigt. Budskapet till dem igår var att de behöver lägga på ett kol så att jag slipper dem till hösten. Med mycket glimt i ögat vill jag säga. Viktigt är dock att de förstår att jobbet måste göras, kunskaperna måste visas.

Fortsättning följer…

Läs också:

En lärarledd lektion

Vår bokcirkel om Tänk om det där är jag går vidare och mitt i en ny omgång förkylningar har läsningen stagnerat något. Nu ska vi inte skylla allt på virus, utan också konstatera att det är rätt så tufft att läsa en ungdomsbok på ett språk man endast känt till i mellan ett och två år. Tillsammans lyckades vi dock klura ut en hel del.

Kapitel 6-11 stod på programmet och första kapitlet handlar om Agnes första dag i den nya skolan. Tillsammans fick eleverna fram vad som hände, vad läraren hette, vilka klasskamrater som är viktiga och vem den där Jacob egentligen var. Vi pratade också om hur Agnes kände sig och hur de själva hade upplevt den första dagen i vår skola. Bra samtal både för dem som förstått allt i boken och för dem som haft det lite svårare.

De följande kapitlen handlar om Agnes jobb och hennes helg då hon inte vågade ringa någon, men till slut går och fikar med Jacob. Hennes uppgift är att vara smakråd och se det var ett klurigt ord.

Svåra ord ja, det hade jag tagit ut några och eleverna bjöd på några egna. Det är nyttigt för mig att få ta del av de svårigheter de stöter på, då det inte alltid är lätt för mig att inse vilka ord som faktiskt är svåra.

Hur ska eleverna nu komma vidare? Läsningen går på vissa håll trögt och de skulle önska att jag kunde läsa allt högt som jag gjorde med kapitel 1 och 2. Det kommer jag inte att göra, men jag har gett dem frågor att utgå ifrån och hjälper dem självklart gärna att förklara svårigheter de stöter på.

Istället pratade vi om strategier för läsning. Hur gör man egentligen? Förslagen var många. Mitt var att de ska läsa kanske en sida och sedan försöka sammanfatta i en mening eller två vad som hänt. Några föredrog att läsa texten två gånger och titta på frågorna mellan läsningarna. Andra läste och pratade sedan med en kompis. Någon läste vidare och hoppades att det mesta skulle gå in. Någon slog upp många ord i början och lärde sig dem, då tyckte de att läsningen gick lättare och lättare. Någon skrev ordentligt upp alla personer för att underlätta läsningen. Tilläggas bör att jag hade åtta elever så alla fick komma till tals och ingen kunde smita.

En fantastisk lektion om du frågar mig. Med mig som ledare och eleverna delaktiga. Att bara föreläsa och förklara är inte lika effektivt som att låta eleverna tillsammans lösa svårigheter. Så tänker jag.

Hur tänker du?

 

Läs också:

Bokcirkeln går vidare

Den här veckans läsning har handlat främst om kapitel 2-5 i Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck. Alla utom två har läst de drygt 60 sidorna, men alla har läst så långt att de kunnat delta i samtalen kring boken.

Förra veckan läste jag första kapitlet högt och vi redde ut vart Agnes hade flyttat, var hon bodde tidigare och var hon hade varit under sommaren. Vi ritade också upp hennes familj.

Även kapitel 2 läste jag högt och alla skrattade  åt Agnes pappa som köpte en massa kläder åt Agnes, trots att hon inte alls behövde det och hur avundsjuk hennes lillasyster blev. De enades också om att det är pappor man ska fråga om man vill ha något extra.

Vi talade också om hur de senaste två åren varit för Agnes. Om kompisarna från nian som hon tyckte om och om den hemska klassen hon gick i första året på gymnasiet. Många undrar varför hon bryr sig så mycket om vad all tycker om henne. Vi har också talat en del om vad det egentligen är att vara normal.

Mötet med Adam höjde förväntningarna hos många i gruppen. Nu skulle boken säkert utvecklas till en mysig kärlekshistoria, men riktigt så enkelt är det ju inte. Adam får i alla fall pluspoäng för att han är snäll och tar med Agnes till sina kompisar.

Vad är egentligen ett knytkalas? Det har vi också diskuterat. Vi har diskuterat vad ett innegäng är och hur man egentligen gör för att få nya vänner.

Nästa kapitel handlar om första dagen i skolan och flera har redan läst vidare. Jag måste säga att jag är grymt imponerad av alla mina elever. De gör ett grymt jobb med boken och jag njuter av att se deras flit!

Att läsa böcker tillsammans är riktigt, riktigt roligt och jag är glad att även mina elever verkar tycka så.

Fortsättning följer…

 

Läs också:

Det är svårt att läsa mellan raderna

I torsdags inleddes vår bokcirkel om Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck. Under första lektionen gick vi igenom planeringen där alla bokcirkelsträffar finns inbokade med tydliga instruktioner till vad som ska förberedas inför varje träff. Ibland ska frågor besvaras skriftligt, men oftast endast muntligt.

Syftet är självklart att de ska läsa en ”riktig” ungdomsbok, men också att de ska få en gemensam läsupplevelse och träna på att diskutera sina tankar kring det lästa.

Läsningen inleddes med att jag läste första kapitlet högt och därefter pratade vi om Agnes och personerna runt henne. Vart har hon flyttat? Var bodde hon tidigare? Vad har hon gjort på sommaren? Vem är Karin? Vem är Lollo? Hur är hennes pappa? Och det svåraste om hur hon egentligen haft det i sin gamla skola och vem Nathalie är.

”Men det står ju inte” var en vanlig kommentar och nej det står inte ”Agnes trivdes inte i sin gamla skola och en av dem som var elak mot henne hette Nathalie”. Hur kan man då veta? Vi letade ledtrådar tillsammans och de fem reglerna som Agnes satt upp ger oss många sådana. Hon vill vara normal, mindre pluggig, öppen och glad. Troligt är då att hon inte varit sådan tidigare.

Vi pratade också mycket om  föräldrar och det Agnes säger om att föräldrar inte kan hjälpa sina barn med alls när de har blivit 16-17 år.

Flera elever överraskade mig väldigt mycket. Det kan nog bli bra det här. Dealen är att alla testar att läsa ytterligare fyra kapitel tills på torsdag och därefter är det fritt fram att byta bok om man vill Jag hoppas så klart att många antar utmaningen som det ändå är att läsa en ungdomsbok som inte är tillrättalagd eller förenklad.

Fortsättning följer!

Läs också:

Omläsning och bokcirkelsplanering

Just nu har jag tio elever i min grupp med de elever som kommit längst i svenska. De har varit i Sverige mellan 1,5 och 2 år och tre av dem klarade just nationella proven för år 9 i Svenska som andraspråk. Helt fantastiskt.

Ytterligare en klarade läsförståelsen, men inte uppsatsdelen och en femte skulle kanske ha klarat det om hon mått bättre än hon gör just nu. Lägg där till fyra elever som läser ganska bra och en som inte är så läsvan, men har en galet stark vilja.

Denna grupp elever ska läsa Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck, som jag valt för att det är en bra, vardaglig, hyfsat lättläst bok som passar elever mellan 16 och 19 år och dessutom borde funka för både killar och tjejer. Läs mer om boken i min bokblogg enligt O.

Nu när jag läste om den med ”elevögon” märkte jag att den innehåller en hel del klurigheter, men tanken är att alla ska försöka och att det är helt okej att byta bok om det inte funkar. Man gör så gott man kan gäller alltid i vår klass och det känns bra.

Jag kommer att guida dem ordentligt och det brukar vara lättare att läsa tillsammans med andra än att läsa själv.

Vi kör igång på torsdag med att gemensamt läsa ett eller två kapitel och se till att få koll på alla personer. Jag har också förberett en läsplanering och ett gäng bokfrågor som ska fungera som stöd för läsningen.En fråga ska besvaras skriftligt varje vecka i vår bokcirkelsblogg. I bloggen har jag också lagt upp information om Johanna Lindbäck och boken.

En gång i veckan har vi ett bokcirkelsmöte i mindre grupp. Det brukar vara ganska lagom att sitta 4-5 personer tillsammans. Under mötet diskuteras de frågor som besvarats och dessutom ett tema som kommer att var olika varje vecka.

 

Läs också: