Tag Archives: Boksamtal

Vi läser vidare gemensamt

Vi läser vidare gemensamt

Det här att läsa samma bok en hel grupp är himla kul. Visserligen blir det extremt lärarstyrt, men eleverna gillar en tydlig struktur och de gör sina uppgifter. Efter varje kapitel får de ett antal frågor och några ord. Frågorna kan handla om ren läs- eller ordförståelse eller vara av det mer analyserande slaget.

Ibland läser vi lärare ett kapitel högt för att vara säkra på att fånga in hela gruppen. Vårt tempo nu i början är väldigt lågt, bara två kapitel i veckan, men snart kör vi på i lite snabbare takt. Det absolut viktigaste för att en gemensam läsning ska fungera är att alla kommer med från början. Speciellt när boken är lite svårare än vad eleverna egentligen klarar av, vilket är fallet för oss.

Det som är så himla bra med Sms från Soppero är att det finns mycket att prata om. Beskrivningarna av vad som händer och vad personerna gör och tänker är tydliga och saker upprepas ibland något kapitel senare, vilket gör läsningen enklare. Förra veckan handlade våra samtal mycket om mobilens betydelse, både för Agnes i boken och för eleverna själva. Vi har också talat om vad ett eget språk betyder och huruvida de kommer att föra sitt modersmål vidare till sina barn, eller som Agnes mamma Anna-Sara ta avstånd från det.

Att samernas situation tyvärr inte är unik har vi också talat en del om. Kurderna är aktuella, då vi har både kurdiska och irakiska elever i gruppen. Romerna togs också upp av någon och vi har pratat om hur deras hemländer ser ut gällande olika folkgruppers situation.

Sedan har vi självklart pratat kärlek också. Vad betyder egentligen ordet flirta och hur känns det att få ett sting i hjärtat? Är det viktigt att den man är kär i talar samma språk och har samma ursprung? Hur är en person som är ouppnåelig eller kanske överlägsen? Ordkunskap satt i ett sammanhang är den klart bästa!

Det bästa av allt är att vi har ett mål med vår gemensamma läsning. I slutet av mars kommer nämligen Ann-Helén Laestadius på besök. Kanske kommer någon att fråga henne varför hon har ett dubbelnamn och då är det av intresse, inte för att vara otrevlig. Just fenomenet dubbelnamn kom vi in på idag. Agnes mamma heter ju Anna-Sara och eleverna kunde rabbla upp en hel del andra liknande namn. Varför sätter man ihop två namn så? Jag hade inget bättre svar än att det är fint. Har ni?

En annan sak vi pratat en del om är huruvida Ann-Helén är Agnes eller kanske Anna-Sara eller någon annan i boken. Vi tror mer på att hon är en blandning, men är nyfikna på att få ett svar.

Har du haft lyckade läsprojekt med eleverna? Berätta gärna!

Läs också:

Konsten att våga läsa

Konsten att våga läsa

Just nu handlar arbetet i vår klass mycket om att våga skriva, att våga läsa och att sedan prata om det som vi/de läser och skriver.  Vi koncentrerar oss på noveller. Vi har haft en del högläsning för att eleverna ska få gemensamma exempel att återknyta till, men de har också läst lite själva. Den egna novellen har de än så länge planerat, de har beskrivit huvupersonen, miljön, huvudkonflikten och annat viktigt för sina kompisar och de har lärt sig att prata som författare. Det är deras novell, de har makten och många av dem har vuxit rejält. Någon är fortfarande rädd för att berätta för andra, någon annan har inte kommit i gång med sin egen, men hjälp andra. Hittills har i alla fall allt gått klart över förväntan.

Tjugo minuters läsning varje morgon har återinförts, helt i linje med vad Aidan Chambers förespråkar.  Många elever läser mer, men alla läser något. Vi har burit böcker, köpt billigt på biblioteket, köpt dyrare och nyare böcker och så har jag skänkt en del. Detta betyder att det finns en knökfull bokhylla i klassrummet med allt från lätta barnböcker med några få ord, till böcker som vänder sig till unga vuxna. En och annan klassiker har letat sig in, bland annat den tecknade versionen av Mary Shelleys Frankenstein.

Aidan Chambers böcker om boksamtal har nyöversatts och bearbetats och i somras kom de ut i en volym kallad Böcker inom och omkring oss.  Den senaste veckan har jag läst om den för att vara redo för onsdagens möte med Aidan Chambers och Katarina Kuick på Stadsbiblioteket.

Igår prövade jag att ha ett boksamtal helt utifrån den mall som prestenterades av Aidan Chambers, som går ut på att eleverna ska ta fram det de tycker om, inte tycker om, saker de undrar och mönster, upprepningar eller ledtrådar.

Jag läste en enkel novell från Mango högt, ritade sedan en smiley på tavlan och släppte ordet fritt bara genom att säga ”Så, nu vill jag veta vad ni tyckte om i den här novellen?”. Någon muttrade att den var helt meningslös och jag bad henne hålla kvar den tanken så att vi kunde återkomma till det senare. Andra började dock hitta saker de gillade, stora och små. Faktum är att de var aktiva, kändes säkrare och vågade mer än vanligt. Då har vi ändå ett avslappnat klassrumsklimat där ordet verkligen är fritt och eleverna ofta är väldigt frispråkiga.

Roligast var att fundera kring det vi inte visste. Vad huvudpersonens mamma var till exempel och hur en förälder för och ska vara mot sina barn. En elev hade reagerat på att hon sett föräldrar ta hårt i sina barn i Sverige, trots att lagen säger att man inte får slå sina barn. Vad är egentligen att slå?

Om du inte resan läst Böcker inom och omkring oss rekommenderar jag verkligen att du gör det. Många av exemplen är visserligen om yngre barn, men modellen funkade utmärkt även på mina elever som nästan alla är över 18. Vill du läsa mer om boken kan du göra det här.

Läs också: