Att lära sig att plugga

För några veckor sedan twittrade en kollega i det utvidgade kollegiet om sin frustration över att hennes elever inte läste på sina läxor. Hon undervisade nyanlända och jag frågade henne om deras skolbakgrund och huruvida hon var säker på att de visste hur de skulle göra. Jag har undervisat nyanlända elever i snart tio år och det går egentligen inte att generalisera över grupper som sådan. Klart är dock att skolvana har betydelse för hur mycket de vet om hur man studerar. Ganska naturligt egentligen. Just nu undervisar jag främst på Estetiska programmet, men jag har också en nybörjargrupp i engelska på Språkintroduktion, som efter en dryg termin inte längre är nybörjare, samt en sva-grupp på IM, där betyg för år 9 är nästa mål.

Det är främst i engelskgruppen som jag har fått kämpa med studietekniken. Det är lätt att glömma att kunskapen om hur man studerar inte är något alla har. De som inte gått i skolan tidigare behöver inte bara öka sina kunskaper i de olika skolämnen de studerar, utan även sina kunskaper om hur man studerar. Hur enkelt är det att läsa läxor om man inte vet hur man ska göra?

En ständigt återkommande diskussion är när man egentligen kan ett ord. Det krävs mer än att man kan det ganska bra. Om du stavar blue ”blo”, så kan du inte ordet, även om du kan uttala det. På samma sätt räcker det inte att kunna stava ett ord, om du inte kan använda det i en mening. Struktur är, som så ofta, nyckelordet.

Med hjälp av glosprogram tränar mina elever på enstaka ord. Orden ska de kunna stava, förklara på engelska och använda korrekt i olika meningar. Grammatiken övas för sig och de olika meningar som bildar en text tränas också. Det känns ibland som att jag är en papegoja som upprepar ord, stödmeningar och grammatiska strukturer om och om igen.

Kanske är det därför jag blev så himla glad i veckan, då jag rättade mina elevers prov på English from the Beginning 1, det första av fyra nybörjarhäften jag skrivit för Liber. Efter en massa gemensamt tragglande och väldigt mycket egen träning i bokens webbapp hade kunskaperna verkligen fastnat. Jag rättade prov efter prov och i princip varje bokstav var rätt. Undantaget var ett par elever som tycker att de kan så mycket att de inte behöver plugga. Det är så tydligt att övning ger färdighet.

Nu jobbar vi vidare i English from the Beginning 2 och jag vill inte att något jobbar vidare utan att vara helt säker på det som tagits upp. Det är så himla lätt att det blir fort och fel och då får eleverna inte den grund som de så väl behöver för att kunna bygga vidare. Jag inser att det kan verka konservativt, men jag är helt säker på att jag inte håller mina elever tillbaka. Däremot vill jag inte att de bara gör utan att reflektera över vad de gör och vad de ska använda de nya orden till. Studieteknik är grunden till allt, kanske mer i språkundervisning än i någon annan undervisning. Det är mycket som ska tragglas och det kan vara tråkigt, men jag är helt övertygad om att det är nödvändigt för en god språkutveckling.

 

Läs också:

Nu blir det reklam

Skärmdump 2014-09-21 11.34.33

Tänkte bara meddela att lärarhandledningen till English from the Beginning går att beställa, med beräknad leverens v.41. Den är massiv, 205 sidor och innehåller en massa extra övningar, checklistor utifrån Europeisk Språkportfolio, på svenska och engelska, samt en massa spelkort och andra lättsamma övningar att använda för att få eleverna att prata engelska.

Här finns ett smakprov.

 

Läs också:

68. En fin komplimang

Idag var vi ute på skräpplockarpromenad och jag gick och pratade med några elever. De gav mig min kanske finaste komplimang någonsin, då de sa att jag var deras bästa lärare för att jag hjälpte dem att få så mycket bättre självförtroende. Det är precis det jag vill förmedla till mina elever, att de kan och att de ”bara” måste våga visa det. Det är så otroligt viktigt att lyfta det som funkar och inte det som är svårt. Jag har många elever som har dåligt självförtroende när det gäller engelskan, speciellt i sexan och jag är mycket glad över hur mycket de utvecklats under året. Extra bra känns det att vi haft så himla roligt på lektionerna, främst för att de alla verkligen vill bli bättre. Med en sådan inställning i en klass kan det inte bli annat än bra.

Det här kan jag leva på ett tag.

Läs också:

62. Det här med läxor

laxfritt---for-en-likvardig-skola

Det är klurigt det här med läxor. Helst av allt skulle jag vilja skippa dem helt, men ännu har jag inte lyckats. Efter att ha fått äran att läsa delar av kommande debattboken Läxfritt- för en likvärdig skola av Pernilla Alm är jag ännu mer övertygad om att jag måste se till att lyckas.

Som lärare i engelska är det lätt att fastna i tanken att eleverna måste läsa glosor hemma för att lyckas. Som lärare i svenska handlar det mer om stressen av att aldrig hinna med och därför se en lösning i att eleverna gör det hemma. Vad är då problemen med detta? Orden går att lära i skolan och böcker blir sällan lästa hemma. Ändå är kanske det en av de mest okej läxorna kan jag tycka, att läsa ett kapitel eller två i en skönlitterär bok och sedan prata om dem tillsammans i skolan. Samtidigt blir det bra mycket bättre om även läsningen sker i ett sammanhang.

Just nu har jag grymt dåligt samvete över att jag lämnat mina sexor alldeles för mycket själva med boken vi läser tillsammans, men jag är däremot nöjd med de lässtrategier som står i centrum för min engelskundervisning i sexan och nian just nu. I sjuan håller vi tillsammans på att erövra iPadens underbara värld och där känns det också rätt bra.

Så blir det. Det blir inte alltid så bra som jag tänkt mig, men mycket funkar. Slutsatsen blir också att läxor bara ger mig mer dåligt samvete, inte mindre. Dessutom blir det extra snurrigt då eleverna plötsligt befinner sig på så olika platser, något som hade kunnat undvikas om vi läst mer gemensamt.

Det som gör mig förbannad är att anledningen till att jag inte har den koll jag hade önskat är att jag varit borta från klassrummet allt för mycket för att kunna genomföra muntliga nationella prov. Verkligen värdelöst om du frågar mig. Varje prov med tre elever tar ungefär en halvtimme, lägg där till den tid det tar att komma igång och resultatet blir att jag hinner max två prov på lektioner som är 90 minuter. De är 30 i klassen (redan där är det vansinne) och det betyder tio grupper och fem 90-minuterslektioner som resten av klassen får klara sig själva. Det är flera veckors undervisning i svenska. Hur bra är det?

Så slutsatsen? Minska på de nationella proven, ge mig ordentligt med tid med varje elev (kan lösas genom färre elever i klassen, fler minuter i varje ämne varje vecka, men inte med totalt ökad undervisningstid för mig) och jag kan lova att såväl undervisningen som kunskaperna blir bättre. Då behöver vi inte ens diskutera läxor. Möjligen kan de elever som behöver stanna på skolans läxläsning, där de får stöttning att komma ikapp om de t.ex. varit frånvarande.

Engelskan då? Där har jag utvecklat min undervisning väldigt under året och det känns riktigt bra. Eleverna arbetar mer medvetet med texterna och de ord de behöver lära sig. I sexan har vi fokuserat mycket på grunderna i språket och på muntlig produktion. Det har verkligen gett resultat och flera elever har nått resultat varken jag, de eller deras föräldrar vågat drömma om. Många säger sig nu ha engelska som favoritämne och det ser jag som ett bra betyg.

I sjuan har vi gått från en total lärarstyrd och fyrkantig undervisning till en mer fri sådan där iPadsen varit ett bra verktyg. Fortfarande är det lite rörigt ibland, men det går bättre och bättre. Några veckor testade vi en helt traditionell undervisning med stycken, glosor och läxförhör och det var på ett sätt intressant, men inget jag vill göra för ofta. Variation är dock viktigt i den här gruppen och några elever hamnade på tå med läxförhören. Jag har försökt att variera sättet att förhöra ord och fått höra att vissa sätt inte är ”rätt” som t.ex. att hålla ett tal med så många glosor i som möjligt och då få lov att använda boken. Får man verkligen göra så? Eleverna är ofta de mest konservativa.

I nian har det varit i princip läxfritt, förutom en omgång verbtragglande före jul. De är så himla duktiga mina nior och har kunnat jobba väldigt fritt. Riktigt roligt har både jag och de tyckt. Nu jobbar de med texter från gymnasieböcker för att träna på strategier som är bra att använda på svåra texter.

Jag kan fortfarande bli en bättre lärare och ett sätt att förbättra kommer att vara att försöka köra så läxfritt jag bara kan och vågar (!) i höst. Det är nämligen långt ifrån okontroversiellt att skippa läxorna. Hamnar jag på gymnasiet igen kan de få jobba lite hemma kanske, för äldre elever är effekten av läxor något bättre om man får tro Hattie. Vi får se.

 

 

 

 

 

 

Läs också:

27. Filmtajm

I sexan tittade vi på filmen I am eleven och under några veckor har de skrivit manus och sedan har vi filmat deras svar på frågor från filmen, t.ex. Who are you? What makes you angry? How do you want to change the the word?

Och så favoritfrågan ”What makes you happy?” när alla dansade loss i klassrummet till den här låten.

 

Många timmars filmande gav 13 minuters film med titeln ”We are 12 and 13”. Det blir filmpremiär på måndag och filmvisning på föräldramötet senare på kvällen.

Det bästa har varit att göra något tillsammans. Eleverna har verkligen hjälpt och pushat varandra. Jag vill också rekommendera appen Youtube Capture, som gör det enkelt att sätta ihop olika klipp till en film. Jag har sedan laddat upp klippet olistat på Youtube, vilket betyder att man behöver en länk till det för att kunna se det.

Nu blir det fokus på texter ett tag, efter skriv- och pratprojekt. Och muntliga nationella prov visserligen …

 

 

Läs också:

8. Grottar ner mig

Solen kom och försvann och jag borde tagit vara på den. Istället blir det läroboksmaraton idag. De två häftena med texter och övningar för äldre nybörjare i engelska är i princip färdiga, men idag ska jag fixa facit till häfte två, samt en rad övningar till lärarhandledningen. Mycket material till LH är färdigt, som extraövningar till varje kapitel och mer grammatik. Idag tänkte jag fixa en del talövningar och spel, sådant som mina nybörjarelever brukar gilla. Förhoppningsvis flyter allt på smidigt, men det går inte att förutse när man kommer att köra fast. Inspiration är en lurig sak.

Senare i vår får ni se resultatet på Liber. Min förhoppning är att det här materialet ska fylla en lucka. Redan nu finns min första bok All In, som jag skrev med en kollega. Den vänder sig till elever som inte riktigt når målen för år 9.

Läs också:

Nytt läsår, nya möjligheter

Nicklas Mörk skriver om sina övergripande tankar inför det nya läsåret. Jag känner att jag absolut inte kan detaljplanera mer än kanske första veckan, men har också några övergripande saker jag vill arbeta med. Efter att ha bläddrat i en engelskbok får år 7 inser jag att mina nya elever kommer att ställa helt andra krav på mig än mina gamla. Än så länge är det bara engelska på mitt schema, så jag får utgå från att det ser ut så även då jag får mitt riktiga schema.

1) No hands up, mitt mål är att kunna genomföra Dylan Wiliams tanke med hjälp av glasspinnar, kort eller vad det nu må vara. Målet måste vara att alla kan komma till tals.

2) Eleverna ska vara aktiva i såväl planering som utvärdering. Måste skissa på hur det rent konkret kan gå till. Smarta mål kanske?

3) Läsa, lyssna, tala, skriva varje engelsklektion.

4) Flippa mera.

5) Hjälpa eleverna att lära sig bedöma och utveckla sina språkkunskaper. Strategier, strategier, strategier.

6) Upptäcka iPadens underbara värld. Tyvärr har bara 1 av 4 klasser iPads och de kommer inte förrän om ett par månader. I övrigt finns det i princip inga digitala hjälpmedel.

 

Läs också: