Skitvecka!

Ja precis så, bokstavligt talat! Sedan i lördags har jag varit helt däckad pga en enveten magsjuka. Efter 42 år med skolbarn trodde jag att jag var immun mot de flesta bakterier! Hade dock inte räknad med det som mannen drog hem – den undgick inte mig! Har roat mig med att läsa Skolverkets lilla bok Forskning för klassrummet. Riktigt bra läsning och mycket fokuserat på BFL och Formativ bedömning. Upptäckte helt plötsligt att det är det jag sysslar med varje dag nästan. Barnen planerar sitt skrivande både när det gäller berättande texter och fakta texter där de själva samlat fakta på olika sätt. De skriver sina berättelser, faktatexter eller rapporter. De läser själva först igenom sin text och korrigerar det som de upptäcker. Nästa steg är att en kompis läser texten och ger respons: Two stars and a wish. De pratar om texten och tar stöd av varandra. Slutligen läser de texten högt för mig och vi funderar tillsammans. Fokuserar på det som är bra och sedan ger jag lite tips om hur det kan bli ännu bättre! Funkar bra med mina treor. De är trygga i kamratgruppen och de litar på varandras omdömen och tankar. Mycket positivt! Extra bra när det gäller faktatexter där barnen tagit reda på fakta genom att lyssna på mig, sett film från Sli eller UR, läst faktaböcker och kikat runt på nätet. Då får man in källkritiken också!!

Tur föresten att jag skrev detta innan kvällens Aktuellt!! Kan inte någon se till att vi får bort Björklund?? Snälla!!
Betyg tidigare och Rut-avdrag för läxhjälp – hur tänker karl? Så var den här kvällen förstörd!!

Läs också:

Nytt läsår, nya möjligheter

Nicklas Mörk skriver om sina övergripande tankar inför det nya läsåret. Jag känner att jag absolut inte kan detaljplanera mer än kanske första veckan, men har också några övergripande saker jag vill arbeta med. Efter att ha bläddrat i en engelskbok får år 7 inser jag att mina nya elever kommer att ställa helt andra krav på mig än mina gamla. Än så länge är det bara engelska på mitt schema, så jag får utgå från att det ser ut så även då jag får mitt riktiga schema.

1) No hands up, mitt mål är att kunna genomföra Dylan Wiliams tanke med hjälp av glasspinnar, kort eller vad det nu må vara. Målet måste vara att alla kan komma till tals.

2) Eleverna ska vara aktiva i såväl planering som utvärdering. Måste skissa på hur det rent konkret kan gå till. Smarta mål kanske?

3) Läsa, lyssna, tala, skriva varje engelsklektion.

4) Flippa mera.

5) Hjälpa eleverna att lära sig bedöma och utveckla sina språkkunskaper. Strategier, strategier, strategier.

6) Upptäcka iPadens underbara värld. Tyvärr har bara 1 av 4 klasser iPads och de kommer inte förrän om ett par månader. I övrigt finns det i princip inga digitala hjälpmedel.

 

Läs också:

En liten film om språkutvecklande arbetssätt

Jag inspirerades av Hannas sammanfattning av SIOP och gjorde en animerad checklista. Fortfarande är jag inte helt kompis med Video Scribe, men det går bättre och bättre. Återstår bara att klura ut hur programmets voice-over kan användas smidigt.

 

Läs också:

Hälsokontroll, inte obduktion

Jag tittar på filmer med Trevor Dolan. Om varför det är bättre med formativ bedömning, varje lektion, istället för ett prov i slutet av en undervisningsperiod. Speciellt om den undervisningsperioden har innefattat en massa passiva elever. Eller att vi inte väntar in de elever som faktiskt kan, utan endast samtalar med de 5-6 elever som räcker upp handen.

Trevor Dolan inspireras mycket av Dylan Wiliam och de är inne på samma spår.

Visst är det som Morrica säger att det är mycket troligt att internationell forskning funkar även på svenska elever.

Utvärdering, förväntningar och samverkan. Nyckelorden.

Det jag älskar med mitt utvidgade kollegium är just samarbetet med andra lärare som vill utvecklas tillsammans.

Läs också:

Dagens fortbildning

Jag ägnar dagen åt min lärarlyftskurs om bedömning där det har blivit dags att skriva en slutuppsats på några sidor, som handlar om det vi gått igenom på kursen. Jag har valt att fokusera på formativ bedömning i praktiken och hur en bedömning verkligen leder till lärande.

Dylan William sammanfattar här på ett bra sätt de fem viktigaste strategierna för formativ bedömning:

 

Här ett klipp om varför handuppräckning inte är en bra metod för att få reda på vad eleverna kan:

Och alternativ som ger mer:

Och fler:

Om frustration:

Om varför betyg inte är bedömning för lärande:

Läs också:

Att läsa och lära på ett andraspråk

På min bokblogg enligt O funderar jag idag kring att läsa och lära på ett andraspråk. Läs inlägget här.

För övrigt har dagen ägnats åt min kurs i svenska 91-120 hp som just nu handlar om bedömning. Mycket intressant, men som sagt, inte helt enkelt.

Läs också:

Hur synliggör vi lärandet?

Efter tips från Öpedagogen tittar jag på första klippet där Christer Lundahl talar om bedömning. Mycket intressant. Jag funderade lite på följande saker.

Han talar om att betyget ska representera kunskapsskillnader. Att bara spara all sin kunskap till slutprovet och tro att det räcker att visa den där funkar inte så bra. Eleverna lär sig bara en del av det som behövs och bidrar inte heller till sina klasskamraters lärande. Det här är allt för vanligt bland mina elever. Att få dem att göra uppgifter under arbetets gång har länge varit väldigt, väldigt trögt. De är så vana vi att det ska finnas ”exams” där allting viktigt testas. Resten spelar liksom ingen roll. För mig är det tvärt om. Processen är viktigast, produkten sekundär. Där krockar vi dagligen.

Viktigt också att eleverna får rätt information i förtid, inte i efterhand. Hur ska eleverna bli medvetna om hur t.ex. en bra text ser ut, vilka strategier som kan användas? Genom att dela erfarenheter och få se exempel. Just därför har jag svårt med prov som avslut, som t.ex. en studentexamen. Visst fyller de en funktion som kunskapskontroll, men har väldigt lite med inlärning och lärande att göra.

Hur kommunicerar vi till en elev att en text språkligt kan vara okej, men att den ändå inte når målen för t.ex. de nationella provens skrivdel då den inte följer de instruktioner som ges. Det är svårt.

Vi hade ett samtal med en elev förra veckan om just detta. En elev som skriver samma text om och om igen. Inte exakt förstås, men i stilen. Enkla kronologiska texter med enkel meningsbyggnad, utan chanstagningar eller stilistiska försök. Det finns inga känslor, inga tankar utan bara meningar staplade på varandra oavsett om texten ska vara en artikel, en novell, en krönika eller ett brev.

Jag tittar vidare och funderar säkert mer i framtida inlägg.

Läs också:

Rätt så självklara råd

Idag presenterade Skolverket Allmänna råd med kommentarer om planering och genomförande av undervisningen (smidig titel) och mycket var självklart om än bra.

Introduktionsprogrammen lyder under grundskolan, trots att vi rent fysiskt håller till på gymnasieskolan, i alla fall i min kommun. Skolverket trycker på vikten av att individualisera undervisningen, men att detta inte är detsamma som att eleverna ska sitta för sig själva och söka kunskap utan stöd och instruktioner från läraren. Viktigt är också att undervisningen varieras, så att eleverna får arbeta på olika sätt, pröva olika former av redovisning och arbeta både själva och i grupp. Tydligt är också att de ska få pröva på ämnesintegrerad undervisning, där kunskapsmål från olika kursplaner ingår i ett större sammanhang. Variation och tydlighet alltså. Eleverna ska både få lära och redovisa sina kunskaper på olika sätt. Bra att Skolverket trycker på detta.

Vad ska bedömas och varför? Hur ska eleverna lära sig och hur lär de sig? Tydlighet återigen och fokus på processen snarare än produkten Skolverket trycker också mycket på hur viktigt det är med kommunikation och transparens mellan lärare-elev-vårdnadshavare. En planering är inte lärarens, utan även elevens och vårdnadshavarnas. I de ska det tydligt framgå syfte och mål med arbetet. Eleverna ska också vara delaktiga i planeringen, vilket jag tyvärr tror är allt för ovanligt.

Klart och rakt på sak konstateras ”det finns ingen fastställd relation mellan provresultat och betyg” vilket både handlar om de nationella proven, men också om de andra prov som eleverna gör.

Bedömning ska ske kontinuerligt, inte bara produkter ska bedömas, men det får inte heller vara så att eleven känner att han eller hon ständigt blir bedömd och därför inte kan koppla av. Så här står det på s.18:

När läraren analyserar elevernas kunskaper måste hon eller han använda sig av olika underlag som tillsammans ger en bred och nyanserad bild av elevernas kunskaper. Det är därför inte tillräckligt att endast använda sig av skriftliga bedömningsformer.

och längre ner:

Om bedömningstillfällena integreras som en naturlig del i undervisningen blir elevernas resultat mer rättvisande i förhållande till deras faktiska förmåga. Detta beror på att många elever presterar sämre vid bedömningstillfällen som de upplever som allt för avgörande och pressande som till exempel större prov eller redovisningar kan göra.

Några andra citat jag gillar:

Det centrala innehållet anger inte hur mycket tid som ska ägnas åt olika delar av innehållet. Detta är något som läraren måste avgöra utifrån den aktuella elevgruppen och med stöd av kunskapskraven. Det är inte möjligt att utelämna eller flytta delar av det centrala innehållet än vad som anges i kursplanen.

(s.6)

Detta [utvecklingen av skolan min kommentar] kräver att verksamheten ständigt prövas, resultat följs upp och utvärderas och att nya metoder prövas och utvecklas. Ett sådant arbete måste ske i ett aktivt samspel mellan skolans personal och elever och i nära kontakt med såväl hemmen som det omgivande samhället. (s.22)

 

 

Läs också: