Tag Archives: GY11

När IV blir IM

När IV blir IM

Idag har alla inom vårt programlag, dvs lärare, rektor, specialpedagog, syv, coach, fritidspedagog och vår alldeles egna forskare planerat inför hösten och vår nya organisation. IV blir IM och de nya introduktionsprogrammen har tydligare syfte och mål. Vår nuvarande organisation täcker det mesta, men vi ser detta som ett bra tillfälle till nytänk. Utmaningen blir att kombinera grupp och individ, då vår erfarenhet säger att grupptillhörighet är viktig. Att hålla undervisningsgrupperna små och att varje mentor har tid och möjlighet att skapa en personlig relation med varje elev är också extremt viktigt.

Några kollegor lyssnade under förra veckan på Martin Hugo, lektor i pedagogik vid högskolan i Jönköping, som snart kommer ut med boken Från motstånd till framgång: Att motivera när ingen motivation finns och hans syn på våra elever och deras behov stämmer väl överens med den vi har. Däremot krockar det väldigt mycket med den skolpolitik som alliansen med Jan Björklund i spetsen står för.

Martin Hugo har följt elever och lärare på IV-programmet och gjort vad han kallar en etnografisk fallstudie. Syftet är att tydliggöra hur utsatta, omotiverade och skoltrötta ungdomar upplever och har upplevt skolan. Det är en stor utmaning att vända dessa elever och få dem att hitta en motivation och en drivkraft att faktiskt inse att de kan påverka sitt liv.

Viktigt är att komma ihåg att de elever, som kommer till oss på det som i höst blir introduktionsprogrammen, inte misslyckats för att de inte är intelligenta nog, inte heller för att lärarna inte har testat deras kunskaper tillräckligt. Istället handlar det om att de någonstans på vägen tappat förtroende för skolan i allmänhet och lärare i synnerhet. De har troligen inte fallit innanför de ramar som skolan står för och inte klarat av att nå de mål som de själva upplever som meningslösa eller omöjliga att nå.

Vi kan ge dem tusen nationella prov, låta dem ha för- eller kvarsittning varje dag och skriva in alla deras ogiltiga frånvarotimmar i betyget, men vad gör det för gott?

Vad behöver vi istället fokusera på? När de nya eleverna dyker upp hos oss i augusti är vår viktigaste uppgift att vända deras inställning till skolan. Inte genom att bjuda på glass varje dag och låta dem göra lite som de vill. Tvärtom ska strukturen vara supertydlig, kraven tydliga, målen tydliga. Det handlar inte om att vi ska acceptera skolk eller att eleverna ska få göra som de vill, men det krävs bra mycket mer än att skolk skrivs in i betyget. Vad Martin Hugo säger, som jag också kan skriva under på, är att eleverna inte motiveras ett skit av betyg, läxor, prov, kursplanemål eller vad det nu må vara. Om inställningen till skolan inte ändras kommer de inte att lära sig någonting. Däremot kan det gå snabbt att ta igen det som eleverna missat under sina tidigare skolår när motivationen finns.

Relationen mellan lärare och elev är viktigare än något annat. En ömsesidig respekt, fokus på det som är bra och en benhård tro på att elev kan lyckas. Vi måste tycka om dem, bry oss om dem inte hela tiden hota med straff och repressalier.

Martin Hugo följde under tre år ett IV-program där fokus låg på karaktärsämnen inom hotell och restaurang snarare än på kärnämnen. Det är intressant att vända på det så att elevernas intresse och ”det nya” står i fokus istället för att det ska bli samma gamla skola där eleverna tidigare misslyckats.

För mig blir det bara Språkintroduktion nästa år och även där kommer vi att försöka få in mer karaktärsämnen och omvärldskunskap i främst svenska som andraspråk. Jämfört med IVIK så kommer Språkintroduktion fokusera ännu mer på svenskan och vi kommer också att fortsätta arbeta med praktik som några elever haft redan i år, men även individualisera undervisningen mer så att de ord och den kunskap som behövs på praktiken och de ord och kunskaper som eleverna får under praktiken ska kopplas mer till svenskan.

Förhoppningsvis får alla elever en dator och då kommer vi att kunna fortsätta vår kamp för att ansvaret för studierna mer och mer ska lämnas över till eleverna. Tydliga individuella utvecklingsplaner och mål som lätt kan mätas som eleven själv satt upp. Fler mentorssamtal, tydligare och tätare uppföljning gör att det förhoppningsvis funkar att eleverna i en grupp arbetar med olika saker utan att det blir rörigt.

Jag ser redan fram emot nästa år och är övertygad om att vår verksamhet kommer att bli ännu bättre. Det ska bli så kul med en rejäl nystart!

Här kan du lyssna på Martin Hugo.

Läs också:

En skola för alla?

En skola för alla?

Jag har funderat tidigare kring de nya gymnasieprogrammen som delats in i studie- och yrkesförberedande där endast de studieförberedande ger möjlighet till fortsatta studier. Nu är det inte sant, då det går att läsa de kurser som krävs för behörighet även inom yrkesprogrammen. Inom det ordinarie kursutbudet eller som utökad studiekurs.

Just en utökad studiekurs tror jag lockar få studenter. Är det så viktigt att få en yrkesutbildning att du vill läsa fler kurser än dina klasskamrater?

För mig är det ett feltänk från början. Jag kan hålla med om att det gamla systemet med högskolebehörighet för alla var lite naivt. Alla vill och ska kanske  inte heller läsa på universitetet. Att erbjuda behörighet inom alla program är dock vettigt. Kurser som kan väljas bort och kanske ersättas med andra kurser eller varför inte APU? Att som nu välja till tror jag känns jobbigare.

Vad har då hänt? I dagens GP finns ännu en artikel som berättar om elevflykten från yrkesprogrammen. Bland annat har utbildningarna på Ester Mosessons Gymnasium i Göteborg fått färre sökande.

Istället är det, i alla fall på min arbetsplats, extremt högt söktryck på naturvetenskapsprogrammet och vissa inriktningar på samhällsprogrammet. Lärarna där är inte bara glada ska jag tillstå, då fler sökande inte betyder att fler verkligen vill gå programmet. ”Nu kommer de sökande tillbaka som bara söker natur för att man kan bli allt”, sa en kollega i veckan. Det är inte bara en fördel. Synd tycker jag att intresset inte längre kan styra gymnasievalet fullt ut.

 

Läs också:

Är du behörig?

Är du behörig?

Behörighet får stor betydelse i GY11. Både inför och efter gymnasiet. Inför, då det kommer att krävas 8 godkända betyg för att komma in på yrkesförberedande program och 12 för de studieförberedande. Efter tre års studier är det sedan bara de studieförberedande som ger behörighet till universitetsstudier. Det märks på årets ansökningssiffror där yrkesprogrammen tappat märkbart.

Jag tror inte att det handlar om yrkesprogrammen i sig, utan snarare dess innehåll. De osäkra, de som ville ha en yrkesutbildning men också möjligheten att läsa vidare, har valt det senare.

På skolan jag arbetar märks en försämring på t.ex. byggprogrammet och ännu mer på barn- och fritidsprogrammet. Istället är söktrycket större än på länge på naturvetenskapsprogrammet och på vissa av samhällsprogrammets inriktningar. Tillbaka till den gymnasieskola jag gick i under början av 90-talets alltså där de dåvarande linjerna helt klart delades in i ett a- och ett b-lag. En tråkig utveckling måste jag tillstå.

Hur ser det ut med andelen behöriga elever då? I nuläget har i alla fall vår kommun ungefär samma antal obehöriga som de senaste åren. På en mindre årskull ska tilläggas.

Läs också: