Att tänka efter före

Det är bra att Jan Björklund backar ibland. Ännu bättre hade det varit att faktiskt tänka igenom reformer innan de genomförs. Ibland kan det istället vara bättre att inte backa, som i fallet med lärarlegitimationen och att lärare nu ska kunna bli behöriga i ämnen som de inte läst, utan bara undervisat i. Då blir det ju bara en ”typ” lärarlegitimation.  Skulle detsamma hända i andra yrken som kräver legitimation?

 

Läs också:

Det börjar lukta fiasko

Inga förändringar blir perfekta. Några hamnar alltid i kläm. Så var det när betygssystemet med relativa betyg från 1-5 ändrades till IG-MVG och så är det nu när eleverna ska betygssättas F-A. Min syster tillhörde den första årskullen som fick G-MVG, ni vet då när det fanns max ett MVG per klass, om ens. Då den som fick MVG skulle kunna minst lika mycket som läraren. Alla förändringar betyder att vi måste studera förändringen ordentligt och då är vi kanske extra hårda. Min syster överlevde. Det krävde komvuxstudier, men hon kämpade istället för att ge upp. Det kommer att funka för dagens studenter också.

En förändring som drabbat personalen i skolan är införandet av Lärarlegitimation. Nu skulle det krävas behörighet i de ämnen man undervisade i, vilket är mer än rimligt även om jag tycker att ett examensbevis eventuellt kompletterat med ett utdrag på övriga högskolepoäng borde räcka. Jag är ändå glad över att kraven på behörighet skärps. Jag tror det är viktigt för läraryrkets status och jag tror definitivt att det är viktigt för eleverna.

Men nu backar så Björklund och säger att de som jobbat riktigt länge  som lärare kan bli behöriga ändå. Och jag blir så trött. Den här reformen har kostat massor och nu ska det göras en massa undantag. Inget ont om äldre kollegor, vist är erfarenhet en viktig sak, men faktum kvarstår att universitetsstudier i ett ämne ger fördjupade kunskaper. Utan dessa kunskaper blir undervisningen inte sällan väldigt läroboksstyrd och därmed också grund. Visst kan det vara så att dessa lärare läser en massa facklitteratur i de ämnen de undervisar i och därmed kan massor, men om så är fallet borde det gå alldeles utmärkt att läsa in de poäng som behövs. Ja, det är jobbigt och ja, det tar tid. Jag vet det då jag själv läser in den gymnasiebehörighet som jag ännu inte har.

Vad har då det nya betygssystemet med lärarlegitimationen att göra? Dels att några alltid hamnar i kläm och att det är beklagligt, men också att det handlar om att göra det bästa av situationen. Det bästa är inte att göra en massa undantag, möjligen för studenterna, men inte för de som undervisar i ämnen de inte är behöriga i. Eleverna ska ha de bästa lärarna och behöriga lärare med erfarenhet torde vara det bästa för dem.

Ska vi öka läraryrkets status funkar det inte att hela tiden ändra reformer och skapa mer kaos än reda. Jag känner lite som Feldt kände om löntagarfonderna. Om Alliansen nu baxat den här lärarlegitimationen ända hit kan de inte göra en kovändning som underminerar yrkets status ytterligare.

Janne har också skrivit om denna dyra reform som blivit mindre än en tummetott.

 

Läs också:

Vad händer 2015?

De behöriga lärarna blir inte fler enligt en ny studie från Skolverket. Det gäller att komma ihåg att det inte bara handlar om lärare utan examen, utan lärare med examen i vissa ämnen som kanske undervisar i andra. Det handlar också om dem som läst lite i ämnet, men inte tillräckligt. Jag tror tyvärr att de kan bli ännu fler om nu skolor drar ner på personal och blir av med de som är sist in, utan tanke på behörighet i första hand.

Att Lärarlyftet II inte utnyttjas mer är inte konstigt. Det handlar helt om att den enskilda läraren får stå för eventuella kostnader. Visserligen betalar min arbetsgivare kurslitteraturen, men jag har gått ner i tjänst för att fixa att plugga. Det bekostar jag själv. Alternativet är att arbeta heltid och plugga halvtid, något jag gjort ofta, men inte orkar just nu. Det handlar om en kurs på avancerad nivå jag läser och det är ingenting man fixar med vänsterhanden i sömnen. Börjar redan få panik över hur jag ska klara uppgiften tills på tisdag.

Men behörig ska jag bli. Sen hoppas jag bara att jag får fortsätta jobba på gymnasiet så att jag har någon nytta av min gymnasiebehörighet.

 

Läs också:

Att lyfta sig eller inte?

För en tid sedan diskuterade vi lärarlyftet på twitter och det faktum att det kräver både tid och pengar för att utbilda sig.  Jag jobbat t.ex. 80% nu för att ha en rimlig chans att hinna med mitt liv. En prioritering jag har råd med. Typ. I den bästa av världar leder min ökade kompetens till ökad lön, men tyvärr kan jag troligen inte räkna med det.

Tidigare har jag läst in t.ex. svenska som andraspråk samtidigt som jag jobbat 100%. I år kände jag att det inte riktigt var rimligt. Jag läser på avancerad nivå och vill göra det ordentligt. Just nu är jag i fas, men det är vansinnigt mycket att göra.

Jag läser inte primärt för att få med gymnasiebehörigheten i min lärarlegitimation, men visst spelar det in. Frågan är om det är värt det.

En kollega påpekade dessutom, med glimten i ögat,  att det kanske inte är så himla smart att få behörighet för gymnasiet. När lärare från IM placeras där är det inte direkt för att underhålla de ordentligaste och mest ambitiösa klasserna.

Hur som helst så ägnar jag dagen åt studier. Igår inleddes en delkurs i Retorik och det känns som om det kommer att bli bra.

 

Läs också:

Så det kan bli

Ibland kanske man ska tänka efter före. Som att inse att landets lärare och förskollärare utgör en hyfsat stor yrkesgrupp och att det då är lika många som kommer att ansöka om en legitimation om det nu blir krav. Till 2015 skulle vår legitimation vara ett krav, men nu har Skolverket vänt sig till regeringen då uppdraget varit mer krävande än beräknat. Vad jag förstår kommer kravet på lärarlegitimation att skjutas upp. Förklaringen är att reglerna för vad som egentligen är en behörig lärare inte är direkt glasklara. Det har alltså varit svårt att avgöra exakt vilken behörighet en lärare har. Borde inte det ha varit klart innan tanken på en legitimation kom så här långt? Många har redan skickat in de dokument som krävts och väntat sedan i augusti på att få sin legitimation utfärdad.

Vi har hört skräckhistorien om anställda från bemanningsföretag som används till uppgifter som måste tolkas som myndighetsutövande. Vad händer nu? Ungefär 2000 av de ca 87000 som redan ansökt har fått en legitimation utfärdad. Är den korrekt, eller inte? Totalt bör 180000 lärare ansöka om yrkeslegitimation. Jag är en av de många som inte gjort det ännu. Dels för att jag är skeptisk till idén som sådan, men också för att jag räknade med att det skulle bli trassel av det här slaget. Tanken  må vara god i teorin, men i praktiken funkar det inte alltid och lärarlegitimationen är ett exempel på det.

”En ny tidpunkt för ikraftträdandet får beslutas efter överläggningar med Skolverket”, säger statssekreterare Bertil Östberg i ett pressmeddelande. Hur och när undrar jag.

Läs också:

Hur blir det 2015?

Enligt Jan Björklunds reform måste svenska lärare från den 1 juli 2015 ha en av Skolverket utfärdad legitimation för att få rätt att sätta betyg. Det är mest formalia för lärare som har examen och redan nu undervisar i exakt de ämnen och den årskurs de är behöriga för. Men som vi vet ser skolan inte ut så i dag. Det finns mängder av lärare som kanske inte har full behörighet. Som har läst kurser som inte längre existerar, mixat olika utbildningar eller arbetat upp gediget kunnande genom undervisning.

Jag är en hobbypluggare. I min lärarexamen finns bara svenska och historia med. I svenska har jag läst 3 terminer, vilket ger behörighet för grundskolan, i historia lika mycket, vilket ger behörighet på gymnasiet, men min examen är för år 4-9.

Inga problem då jag endast undervisar i grundskolekurser, trots att jag befinner mig på gymnasiet. Individuella programmet har en hemvist och ett annat innehåll. Från och mer i höst ska dock eleverna erbjudas gymnasiekurser i de ämnen de är behöriga, trots att de läser på ett introduktionsprogram.

Förutom min lärarexamen har jag läst en hel del fristående kurser vilket gör mig behörig i både engelska, religion och svenska som andraspråk också för grundskolan ska tilläggas. Kommer de att finnas med i en lärarlegitimation? Svenska som andraspråk är troligen inget problem då kurserna vänder sig till just lärare, men de andra ämnena?

Då har jag ändå ganska små problem mot många andra. I dagens DN skriver Åsa Beckman om att duktiga lärare kan slarvas bort i den här reformen och skyller en hel del på skolledare som inte alltid är kompetenta. Om det finns en lärarexamen och ett examensbevis borde väl rimligtvis fristående kurser på universitetsnivå räknas, eller? Erfarenhet borde väl också kunna väga upp en viss brist på poäng?

Missförstå mig rätt, jag tycker att det är grymt viktigt att lärare är utbildade och har kompetens för det jobb de ska göra, men visa gränser som i det fall Beckman beskriver, borde kunna tänjas. Det handlar inte om någon som plockats in från gatan, utan lärare med både utbildning och erfarenhet, som dessutom är omtyckt av eleverna.

Hur tänker du om det hela?

 

Läs också: