Läs mer på enligt O

Som ni märker händer det inte så mycket här. Jag har varken tid eller ork att skriva om skolan, men på min bokblogg enligt O skriver jag ibland om skolrelaterad läsning. Idag om att läsa Selma Lagerlöf. Här finns fler inlägg om läsning.

Jag har också listor med böcker som passar att läsa med ungdomar, klassiker som brukar funka på gymnasiet och sakprosa som mina elever uppskattat. Där kan ni förhoppningsvis hitta inspiration.

Välkomna in. Någon gång kanske det blir mer fart här. Det finns egentligen massor att skriva om.

Läs också:

En handledning till Stjärnlösa nätter

9789188037084-408x600

Jag har tyckt om Arkan Asaads bok Stjärnlösa nätter sedan jag läste den första gången och jag har läst den flera gånger därefter. I boken jag skrivit där eleverna förbereds inför Svenska och svenska som andraspråk 1 finns ett utdrag med. Vissa av mina estetelever har läst och gillat boken. Däremot har jag aldrig vågat mig på att läsa boken med eleverna på Introduktionsprogrammen, då den inte är alldeles enkel. Tidigare i år gav så Vilja förlag ut en bearbetad version, där mycket självklart saknas, men oväntat mycket finns kvar. Det är ett bra betyg.

Då Arkan Asaad skulle komma till skolan jag arbetar på och senare också teateruppsättningen, kändes det ganska naturligt att använda boken i undervisningen. Nu blev det tyvärr så att jag fick byta undervisningsgrupper mitt under höstterminen och hann därför aldrig slutföra projektet. Jag vågar därför inte skriva om hur det gick av den enkla anledningen att jag inte har koll.

Vad jag vet är att jag fick frågan av Vilja förlag om jag ville göra ett arbetsmaterial till den lättlästa versionen och jag föreslog då att istället få göra ett som handlade om både den lättlästa och originalversionen. Detta för att även de som läser den lättlästa boken ska kunna få ta del av vissa delar av originalboken och att lärarna ska slippa leta efter lämpliga kapitlet själva. Det gör det lättare att faktiskt hålla igång två olika versioner av samma bok, utan att behöva slita allt för mycket av sitt hår.

Handledningen ser ut precis som den lättlästa boken och innehåller en del texter av Arkan Asaad själv, där han berättar om syftet med boken och hur han skulle önska att lärare arbetar med den i skolan. Där finns också förslag till vad som kan göras innan, under och efter läsningen. Bland annat tips på gruppuppgifter, innehållsfrågor och reflektionsfrågor till båda versionerna och en del större diskussionsfrågor som alla elever kan bidra till, oavsett vilken av böckerna de läst.

Det finns också en möjlighet att vidga läsningen genom tips på bra hemsidor om t.ex. hederskultur, men också tips på hur läsningen kan  bli mer än en studie av någon annan som drabbats av hedersvåld. Det går att koppla teman i boken till så mycket annat. Sedan gillar jag också att jobba kring citat och det finns ett gäng från båda böckerna indelade efter tema.

Efter att ha hunnit läsa igenom handledningen lite snabbt måste jag säga att jag känner mig rätt så nöjd. Det är alltid spännande att skriva med någon annan, men snarare parallellt än tillsammans, men vi har haft en skicklig redaktör som bundit ihop det riktigt bra. Lite mailkontakt har jag haft med Arkan Asaad och vi sågs snabbt då han besökte min skola, men i övrigt har jag försökt att göra ett material utifrån vad jag trott att han vill förmedla med sin bok. Ett annorlunda och givande sätt att jobba på.

För mig är läsning mycket viktigt. Att elever blir läsare är något som kommer att ge dem så mycket mer än ”bara” själva läsuppgiften. Jag tycker också om att sätta in läsningen i ett större sammanhang och det finns det verkligen stora möjligheter att göra med Stjärnlösa nätter. Det är också extra roligt när det finns möjlighet för elever med olika språk- och läsförmåga att läsa samma bok. I kombination med till exempel högläsning, kan alla få ta del av vissa delar av originalboken och därmed kunna fördjupa sin egen läsupplevelse.

 

Läs också:

OS-medalj i curling anyone?

Nyss hemkommen från föräldramöte i ena sonens arbetslag och måste skriva av mig. Är så vansinnigt förbannad. Sonen går i år 2 och vi är riktigt nöjda med hans lärare och det upplägg som finns i arbetslaget. De har hittat en bra mix av mer projektbaserad undervisning, mer traditionell sådan och en svenskundervisning utifrån En läsande klass. Jag är imponerad och sonen trivs. Målet är att minimera läxor, vilket jag också är nöjd med, men att erbjuda färdighetsträning för de som behöver. Vi får veta att ungarna bör kunna additions- och subtraktionstabeller upp till 20 och multiplikationstabeller upp till femman. De tränar i skolan, men kan behöva göra det lite hemma också. Det rekommenderas, men lärarna påpekar också att de ansvarar för elevernas lärande i skolan. Allt borde vara frid och fröjd.

Till saken hör att svenskläraren förra året bad oss föräldrar läsa i 15 minuter varje dag med våra barn, gärna låta barnet läsa högt, eller turas om att göra det i valfri bok. Det bev ett himla liv. Skulle föräldrar välja bok själva och läsa med barnen varje dag? Troligen är det därför lärarna är lite osäkra när nya läseboken introduceras. De vädjar om hjälp med att få eleverna att träna upp sitt läsflyt, läsförståelsen jobbar de med i skolan. Jag som egentligen kan tycka att läxor borde undvikas, kan se en poäng med att färdighetsträning görs hemma, men tycker att det borde räcka med att lärarna ger information om vad som kan behöva tränas, inte att det måste ske på en viss dag eller på ett visst sätt. Men visst, har lärarna bestämt att en läsebok är bra, så tänker jag att det får vara så.

Nu börjar kraven att ställas. Kan lärarna se till att boken kommer ner i väskan och att väskan kommer hem? Kan de se till att föräldarna får mail om exakt när läxan ska göras och hur? Vad menar det med att de har en läxa i veckan, vilken dag ska den göras då och hur ska den förhöras? Det räcker inte att det skrivs på bloggen vad läxan är, för alla hinner/vill/orkar inte läsa där, kan de få ett mail istället? Fast några vill helst inte behöva gå in på mailen, kan de skriva både på bloggen och skicka ett mail? Skulle det möjligen gå att få fler och andra läxor också, gärna specifikt för deras barn och gärna längre redogörelser, helst var tredje vecka eller så om vad deras barn gjort eller inte gjort. Kanske på Unikum, eller på mail, eller helst både och. Och gärna från både mentor och ämneslärare. Eller kanske hinner de hjälpa eleverna med läxorna på fritids, så att de slipper ta hem, men de vill gärna veta vad de gör ändå, för deras barn berättar ju ingenting hemma och de vill ju gärna ha koll. Och handstilen, kan de få material att träna det kanske? Och i mitt andra barns arbetslag så gör de så här också, kan inte ni göra så. Nej, säger någon annan, det är vi inte alls nöjda med, vi vill hellre ha det så här. Någon blir upprörd över att läs- och matteläxor rekommenderas. Det borde vara ett krav. Andra talar om att de blivit lovade en läxfri skola och är det då så att rektorn har ljugit, eller är det så att de har ändrat sig eller hur är det egentligen.

Lärarna krymper, mumlar att de gör sitt bästa. Jag blir förbannad, undrar hur mycket föräldrarna tycker att det är rimligt att lägga på lärarna. Har man ett barn som glömmer läxor, behöver man som förälder kanske stötta lite också. Behöver barnet träna läsning kanske det är bra att läsa lite hemma, oavsett om man får läxa eller inte. Varför inte köra lite huvudräkning efter nattsagan, inte för att det är läxa, utan för att det är bra med repetition och för att det kan vara kul. Och om det läggs information om vad barnen gör i skolan på en blogg, så är det väl för katten bara att läsa där och ställa specifika frågor till sitt barn, för att få veta mer. Kanske behöver ett barn träna på att sätta ord på sin dag. Kanske ska man som förälder inte bara nöja sig med ett ”bra” som svar på frågan ”hur var det i skolan idag?” eller ett ”inget speciellt” på frågan ”vad har ni gjort idag?” eller så kanske det är bra att ställa helt andra frågor. Jag brukar fråga ”vad är det roligaste du gjort idag?”, ”vad är det bästa du har lärt dig?” eller så ser jag till att anknyta till den information jag fått av lärarna och frågar ”jag har hört att ni jobbar med läsfixarna, kan du berätta vad det är för något?”, ”matteläraren berättade att ni jobbar med fyrans multiplikationstabell just nu, vet du vad 3 x 4 är? 4 x 7? osv, osv, osv. Prata med era barn, se till att ni visar att ni är intresserade av vad de gör i skolan, då visar ni också att skolan är viktig. Det är en förälders ansvar.

Lärare har ansvar för att deras elever ska nå de mål som finns i kursplanerna. I vårt fall är det självklart viktigt att de nationella proven i år 3 är förberedda, så att de går smärtfritt. Men lärare kan inte ansvara för varenda liten detalj som rör varje unge, någonstans måste vi som föräldrar göra det som är självklart i ett föräldraskap. Prata med våra barn, uppmuntra dem att lära, läsa för dem, diskutera det lästa, prata om vad som händer i världen, helt enkelt vara vuxna förebilder och finnas där för sina barn. För detta behöver vi inte detaljerade redogörelse från någon lärare. Det räcker väl med att barnen curlas sönder och behöver viss curling i skolan, måste även föräldrar curlas till förbannelse? Eget ansvar är viktigt för barn, men faktiskt också för dagens föräldrar. När vuxna människor låter lika handfallna, osjälvständiga  och gnälliga som små barn har det helt klart gått för långt. Därmed inte sagt att en förälder inte får kritisera lärare och ifrågasätta vad de gör, men det är skillnad på att ställa rimliga krav och förväntas bli serverad allt och lite till.

En sak som uppmärksammades allt för lite är att 95% av eleverna känner sig säkra i skolan och trivs mycket bra. Det tyder på att lärarna gör ett bra jobb, med eller utan detaljerade läxor.

Läs också:

22. Paus

Det blir inte något jobb idag, väntar tills imorgon. Behövde en paus, men när en svensklärare tar paus kan det vara för att läsa lite om grammatik. Inte vilken grammatikbok som helst dock, utan den fantastiska Grejen med verb av Sara Lövestam, som är så roligt, så intressant och så fyndig att jag efter läsningen är sjukt imponerad. Det här är definitivt som bokens undertitel säger ”grammatik som du aldrig har sett den förut. Hjälp vad kul det kan vara med grammatik!

20140310-191409

Läs också:

14. En vanlig fredag

29684247_O_1

Eller i alla fall en ganska vanlig fredag, som inleddes med Nationellt Prov för sexorna i engelska. Skrivdelen och konstigt nog mer nervösa elever. Eller i alla fall fler. Att prestera själv kändes läskigare än att svara på frågor.

Fredagar betyder fredagsfika och en av få gånger jag sitter ner och fikar ordentligt under veckan. Det betyder 20 minuters rast. Trevligt, trots att det ofta handlar om att informera om sådant som alla behäver informera varandra om.

Därefter fortsatte jag dagen med samma sexor i engelska. Vi håller på och spelar in en film inspirerad av I am eleven, som ganska naturigt har fått namnet We are twelve and thirteen. Igår fixade vi skyltar som ska vara med i filmen, de fixade det sista idag och därefter började vi med filmens inledning. Hela klassen drog ut på skolgården och skrek ”we are twelve and thirteen”. Det kan ha sett lite märkligt ut, men vi hade väldigt kul. Bra att passa på att filma gruppen en dag då alla är närvarande.

Hann med lite planeringstid innan lunchen. Fixade det sista inför starten av läsprojektet kring Sms från Soppero av Ann-Helén Laestadius i min andra sexa. Jag har nästan tre timmars lektion med samma klass från 12.20 till 15.05 på fredagar och då gäller det att ha koll på varje minut.

Lunchen åt jag som vanligt med eleverna. Passade på att lära mig namn på några elever i andra arbetslag, som kan vara taktiskt att ha koll på. Min egna lunch blev idag ungefär en kvart och runt 15-20 minuter är vad den brukar bli. Det där att dra av 30 minuter från det som räknas som arbetstid varje dag känns lite som ett hån. Exklusive lunch har jag gjort nästan exakt 45 timmar den här veckan. Ungefär 41 av dem i skolan. Men egentligen är det mer tid, då jag inte haft riktig lunchpaus någon av dagarna.

Eftermiddagslektionen delas i två. Vi inledde med ungefär 20 minuters tyst läsning. Därefter fortsatte eleverna med sina tal. De har nu fått respons av mig och i vissa fall även av kompisar och nu håller de på att bearbetar. Det blir riktigt fina tal om kändisar som Håkan Hellström och en hel del fina mammor, pappor, systrar och bröder.

Sista lektionen presenterade jag boken vi ska läsa, men jag sa inte så mycket mer om den än att den handlar om Agnes som har en mamma som är same. De fick börja med att skriva det de vet om samer och det de vill veta, samt utifrån bokens omslag och titel fundera över vad den kommer att handla om. Därefter talade jag lite om samerna och vi lyssnade på första delen av UR:s serie där Maxida Märak läser och jojkar berättelsen. Texten är något förkortad, men jag ville ändå att de skulle få höra samiska och jojk på riktigt. Nu läser de vidare några kapitel i veckan och svarar skriftligt på frågor, som vi också ska diskutera. Idag funderade vi över hur språk och identitet hör ihop och det var svårt för många. Förhoppningsvis har de mer att säga efter läsningen.

Jag drog direkt från jobbet till grabbarna O:s skola och sedan till simskolan. Nu har jag äntligen landat i soffan efter en ganska bra och hyfsat lugn vecka.

 

Läs också:

Mitt kanonbidrag

Egentligen är jag kluven till det där med litteraturkanon, eller kulturkanon med för den delen. På ett sätt tycker jag att en lista med bra och viktiga böcker fyller en funktion, men att svenskundervisningen i skolan skulle begränsas till titlar på en sådan tycker jag inte om. Varje klass består av unika individer och lärarens uppgift är att väcka deras läsglädje. Att böcker i en litteraturkanon då är allt som finns att tillgå är inte nog.

Jag har i alla fall med nyfikenhet följt Kajsa Kallios inlägg om en litteraturkanon och igår bidrog jag med tre böcker som jag tycker är läsvärda. En ungdomsbok finns med, för det är ungdomarnas fokus jag tycker att en kanon för skolan ska ha.

Läs inlägget här. Och läs sedan mer boktips från mer eller mindre kända personer på bloggen Kallios koll.

Läs också:

Ett första försökt med Video Scribe

Inspirerad av Karin Berg var jag tvungen att testa Video Scribe. Jag använde appen och det var lite pilligt, men kul. Helt perfekt blev den första filmen självklart inte, men den borde gå att använda.

 

Ett tips är att titta på Sparkols tutorial-movies innan du börjar skapa själv. I alla fall den första som finns här.

Läs också:

Jag – en läsare

Var åttonde lärare under 40 har inte läst någon skönlitterär bok alls det senaste året. Oavsett vilket ämne den läraren har är det beklagligt. Kanske inte en katastrof, men helt klart mycket beklagligt. Det jag undrar är om dessa lärare läser andra saker, t.ex. aktuell skolforskning,  publikationer från Skolverket, facklitteratur gällande sitt ämne eller pedagogik/metodik i allmänhet. Om de gör det kan jag förlåta dem lite, men gör de inte ens det tycker jag att det är en smärre katastrof.

För mig är läsning en mycket viktig del av livet. Jag läser massor, både för att hänga med i vad som är aktuellt i forskning om utbildning men självklart också för ren underhållning.Jag läser facklitteratur och skönlitteratur för både unga och gamla. Jag läser på svenska och som engelsklärare läser jag också självklart på engelska.

För mig är det en självklarhet att jag som lärare i svenska, engelska och svenska som andraspråk läser skönlitteratur. Att som lärare läsa böcker för unga borde vara självklart. Att inte bara använda böcker som förr fungerade, utan faktiskt bemöda sig med att hitta böcker, nya eller gamla, som passar perfekt för en viss grupp eller en viss elev.

Endast fyra av tio lärare läser fler än fyra böcker per år. Det betyder att långt ifrån alla lärare som undervisar i svenska eller svenska som andraspråk läser ens fyra böcker om året. Det betyder också att de lärare som undervisar i engelska inte gör det. Det betyder att lärare som undervisar i SO-ämnen eller NO-ämnen inte läser fler böcker om året. I förlängningen innebär det att dessa lärares elever troligen inte får möta god och aktuell litteratur i skolan.

Skönlitteratur kan öka förståelsen i alla ämnen. All fakta kan levandegöras med hjälp av fiktion. Då duger det inte med att oreflekterat välja böcker som ”alltid har funkat förut”.

Mina elever må tycka att jag är galen som läser flera böcker i veckan, men de uppskattar att få låna en bok av mig som jag läst och tror ska passa dem perfekt. För att kunna locka eleverna till läsning måste läsningen vara lockande för läraren själv. För att entusiasmera eleverna måste läraren själv känna entusiasm. Ungdomar läser allt sämre. Det är en katastrof om deras lärare också gör det. Speciellt med tanke på att alla lärare är språklärare enligt vår nya läroplan. Det här duger inte.

 

Läs också:

Skapar vi pluggrädda killar?

Jag har två söner. Den äldste fyller sju i sommar och har just lärt sig läsa. Den yngste är snart 5,5 och helt ointresserad av allt som har med bokstäver att göra. Möjligen skriver han sitt namn om han måste, men knappt det. Däremot har de båda ett stort intresse av att läsa sig nya saker, älskar att bli lästa för och räknar riktigt bra. De är nyfikna och det är bra.

Som mamma och svensklärare försöker jag undvika att pressa dem. Jag tänker att de kommer att lära sig utmärkt utan att jag tjatar på dem. Det lämnar jag till lärarna i skolan. Och läxor, ja det kommer jag självklart att hjälpa dem med, men än så länge har de inga.

Nu har jag märkt att de omkring mig som har barn i samma ålder gör lite olika. Olika är bra, men jag anar en tendens som skrämmer lite. De som har döttrar lyfter oftare fram hur de läser och skriver hemma tillsammans och hur viktigt det är att de lär sig ordentligt innan de börjar skolan. De som har söner tänker sällan likadant. Alla blir lästa för, men alla uppmuntras inte att läsa, räkna eller skriva hemma. Eller uppmuntras är kanske fel ord, tvinga också, men någonstans däremellan.

Jag uppmuntrar mina ungar till allt detta, men på deras initiativ. Kanske är det inte tillräckligt. Min rädsla för att de ska bli prestationsprinsar finns dock i bakhuvudet. Jag vill att deras nyfikenhet ska leva och är livrädd för att de ska tro att de måste vara duktiga för att vara bra.

Kanske är oron obefogad. Finns uttrycket prestationsprinsar ens? Och varför är det så gott om prestationsprinsessor? Behandlar vi våra barn olika från början, eller är det bara jag som tycker mig se det? Lär vi våra söner att undvika att plugga och bara gå på lust?

Jag gillar inte press och tvång och hoppas verkligen att jag skulle ha samma avslappnade stil mot en dotter. Jag är dock medveten om hur lätt jag skulle ha för att att trilla dit. Jag är nära nu med. Idag lånade jag till exempel lättlästa böcker till storebror om han skulle känna för att läsa och lillebror har nästan fastnat i bokstavsappen Ordens magi med talsyntes.

Inget tvång, men möjligheterna finns. Jag tror det räcker. Vad tror du?

 

Läs också: