Tag Archives: Lgr-11

2011 i backspegeln

2011 i backspegeln

Året började lugnt med sex veckor i Thailand. Helt klart något av det bästa vi gjort. Både ungarna och vi mådde bra av all tid tillsammans.

Mycket har i år handlat om den lärobok jag skriver i engelska inför steg 5. Nu är den i princip klar och vi håller för fullt på med lärarhandledningen. Ska bli väldigt spännande att få se den färdiga boken.

Att skriva är något jag alltid drömt om och att den här chansen plötsligt dök upp är helt otroligt. Jag är glad att jag vågade tacka ja dessutom och måste säga att det varit grym fortbildning på många sätt.

På jobbet har det varit mycket nytt, speciellt nu i höst då IV blivit IM. För mig personligen har det inte betytt jättemycket, då jag bara är på Språkintroduktion, men det faktum att fler ämnen ska erbjudas gör att resurserna sprids ut och flyttas om. Mest har det betytt att arbetslagen splittrats väldigt och det är tråkigt. Alla stressar runt som galningar för att hinna med mer på samma tid. Vi har däremot fått en ny rektor som vågar vara mer pedagogisk ledare än andra chefer vi haft och det kan bli riktigt bra.

Ny läroplan betyder också att det, som alltid, behövs förändringar. Vi har arbetat utifrån den gamla i år, men självklart sneglat på Lgr-11. Jag tycker om den, både de inledande sidorna där vårt gemensamma uppdrag förklaras, men också att kursplanerna är mer konkreta. Det behövs fortfarande tolkning, men mycket av de tolkningar jag gjorde av LPO-94 och som jag slagits mycket för, är nu tydligt nedskrivna i Lgr-11. Jag tänker då främst på att fokusera på processen, inte bara produkten och att formativ bedömning ska gälla.

Jag är också glad att jag har ett utökat kollegium här i bloggvärlden och på twitter. Jag har inte deltagit i så många #skolchatt, men de jag varit med i har fått mig att verkligen tänka över vad jag tycker. Ni gör att jag ännu mer vill hänga med i vad som händer i skolans värld, lära mig mer och slipa mina argument. Jag lärt mig massor av er alla, tack för det!

Nu är det 2012 och jag önskar att det blir det år då min kompetens som lärare i svenska som andraspråk tas mer på allvar. Vi arbetar i motvind och står ofta väldigt ensamma. Jag önskar mig kanske helt enkelt ett år med mycket lyssnande och dialog.

Jag hoppas också på en bra avtalsrörelse och att det äntligen blir lärarnas tur. Det har snackats så mycket, men nu är det dags för handling.

Läs också:

För mig krockar det rejält

För mig krockar det rejält

Studentexamen kommer tillbaka lovar vår skolminister. I en modern form sägs det, men hur den ska se ut vet ingen. Nyckelordet blir kommer tillbaka. Som så ofta söks gamla lösningar till problem som kanske också är gamla, men som jag tror bör lösas på andra sätt. Anna Kaya skriver på Skollyftet att det är som att ge någon Alvedon, utan att ta reda på var personen har ont, eller ens vad det är för fel. Något är fel i skolan idag, det kan vi vara överens om. Vad som är fel kan vi kanske enas kring, men lösningarna skiljer sig rejält åt.

Skriftliga prov ska det vara, då muntliga enligt Björklund inte skulle bli likvärdiga nog. Det är likvärdigheten man vill åt. Likvärdighet är bra om man med det menar att en viss kvalitet på undervisningen ska säkerställas och att alla elever ska ha rätt till en god undervisning. Likvärdighet är dock inte lika bra om det innebär att alla elever ska visa sin kunskap på samma sätt, samtidigt. Skriftliga prov passar inte alla och är därför möjligen en likvärdig, men, knappast en rättvis bedömning.

Nationella Prov ska hjälpa likvärdigheten och ligga till grund för betygssättningen. Proven ska dock inte bestämma hela betyget. Tidiga prov i år 3 och 5 fyller en viktig funktion om resultaten leder till adekvat undervisning och stöttning för varje elev. Om de istället medför en likriktning och en undervisning som bara strävar efter att eleverna ska klara de nationella proven och senare kanske också en studentexamen är jag inte lika imponerad.

Vi har just fått en ny läroplan både i grundskolan och gymnasiet. En läroplan som handlar om att formativ bedömning ska gälla, snarare än en summativ. Att processen är viktig, hur eleverna lär sig och hur de tänker kring det de lär sig.  Det handlar om att bedömningen ska bli så transparent och tydlig att eleverna själva ska kunna ”bedöma sina studieresultat och utvecklingsbehov i förhållande till kraven för utbildningen”. Det handlar om att lärandet ska vara en ständig pågående process och att en dialog mellan läraren och eleven ska leva hela tiden.

Det handlar om att skolan ska vara demokratisk och att eleverna ska få vara med och påverka sin undervisning. Det handlar om att lärare ska samarbeta kring eleverna och att ämnesövergripande arbete inte är en möjlighet, utan ett krav.

Det handlar också om att kravet på en likvärdig och korrekt bedömning måste skärpas. För mig ska det ske genom utbildning av lärare, tid till sambedömning, tid till kunskapsdiskussioner och kanske ett och annat nationellt prov, som i första hand ska vara till för att kontrollera att eleven får den undervisning den behöver.

För mig krockar kunskapssynen i den läroplan som regeringen just sjösatt med kraven på en studentexamen. Förklara gärna hur den ska se ut för att verkligen testa det som läroplanen säger, för jag förstå faktiskt inte.

 

Läs också:

Kunskapens Big Five

Kunskapens Big Five

Kunskapskraven i Lgr-11 är många och visst är det lätt att stressas av det. Jag är rädd att lärare får tunnelseende och värnar ännu mer om sin lektionstid för att ”hinna med allt” istället för att lyfta blicken, läsa andra ämnens kursplaner och försöka leta efter den helhet som finns. Nu om inte förr måste vi alla inse att läraryrket inte är ett ensamarbete. Det borde inte ha varit det på väldigt många år, men är det fortfarande alldeles för ofta.

Samarbete och ämnesövergripande arbete ses ofta som något extra som kräver en massa jobb, men som inte ger så mycket. Så blir det å andra sidan om ämnesvalet i sig är lösryckt och kunskapskraven inte tydliggjorts tillräckligt.

Göran Svanelid, lärarutbildare sedan 1987 har identifierat fem förmågor som återkommer i nästan alla kunskapskraven. Det är alltså förmågor som eleverna behöver träna i alla ämnen varje dag.

  • Analysförmåga
  • Kommunikativ förmåga
  • Metakognitiv förmåga
  • Förmåga att hantera information
  • Begreppslig förmåga
Dessa förmågor behöver konkretiseras och bli så tydliga att både elever och föräldrar förstår vad som verkligen krävs för att nå de åtta eller tolv betyg som eleven behöver för att nå behörighet till gymnasiet.
Lokala Pedagogiska Planeringar är inte enkla att göra. Speciellt inte om de ska passa för mina elever som har en ganska ytlig svenska. Det behöver bli konkret och enkelt, men inte så urvattnat att vi lurar dem.  Det är inte enkelt att nå ett E i betyg, men jag måste säga att jag gillar den nya läroplanen så mycket mer än den gamla och då gillade jag ändå LPO-94 mycket.
Kunskapssynen är bra. Om eleverna lär sig det som krävs har de goda förutsättningar att klara sig bra i livet. Jag kommer att tjata mycket om Johan Kant, då hans bok Yrke: Lärare är så himla bra, men en av grundtankarna han för fram är att ett arbete som går ut på att eleverna hittar färdiga svar i boken, utan att förstå vad de gör är helt meningslöst. Sedan behöver uppgiften att svara på instuderingsfrågor i sig inte vara meningslös om elevernas förståelse sätts i centrum.
The Big Five, något att återkomma till och fundera kring!

Läs också:

Rätt så självklara råd

Rätt så självklara råd

Idag presenterade Skolverket Allmänna råd med kommentarer om planering och genomförande av undervisningen (smidig titel) och mycket var självklart om än bra.

Introduktionsprogrammen lyder under grundskolan, trots att vi rent fysiskt håller till på gymnasieskolan, i alla fall i min kommun. Skolverket trycker på vikten av att individualisera undervisningen, men att detta inte är detsamma som att eleverna ska sitta för sig själva och söka kunskap utan stöd och instruktioner från läraren. Viktigt är också att undervisningen varieras, så att eleverna får arbeta på olika sätt, pröva olika former av redovisning och arbeta både själva och i grupp. Tydligt är också att de ska få pröva på ämnesintegrerad undervisning, där kunskapsmål från olika kursplaner ingår i ett större sammanhang. Variation och tydlighet alltså. Eleverna ska både få lära och redovisa sina kunskaper på olika sätt. Bra att Skolverket trycker på detta.

Vad ska bedömas och varför? Hur ska eleverna lära sig och hur lär de sig? Tydlighet återigen och fokus på processen snarare än produkten Skolverket trycker också mycket på hur viktigt det är med kommunikation och transparens mellan lärare-elev-vårdnadshavare. En planering är inte lärarens, utan även elevens och vårdnadshavarnas. I de ska det tydligt framgå syfte och mål med arbetet. Eleverna ska också vara delaktiga i planeringen, vilket jag tyvärr tror är allt för ovanligt.

Klart och rakt på sak konstateras ”det finns ingen fastställd relation mellan provresultat och betyg” vilket både handlar om de nationella proven, men också om de andra prov som eleverna gör.

Bedömning ska ske kontinuerligt, inte bara produkter ska bedömas, men det får inte heller vara så att eleven känner att han eller hon ständigt blir bedömd och därför inte kan koppla av. Så här står det på s.18:

När läraren analyserar elevernas kunskaper måste hon eller han använda sig av olika underlag som tillsammans ger en bred och nyanserad bild av elevernas kunskaper. Det är därför inte tillräckligt att endast använda sig av skriftliga bedömningsformer.

och längre ner:

Om bedömningstillfällena integreras som en naturlig del i undervisningen blir elevernas resultat mer rättvisande i förhållande till deras faktiska förmåga. Detta beror på att många elever presterar sämre vid bedömningstillfällen som de upplever som allt för avgörande och pressande som till exempel större prov eller redovisningar kan göra.

Några andra citat jag gillar:

Det centrala innehållet anger inte hur mycket tid som ska ägnas åt olika delar av innehållet. Detta är något som läraren måste avgöra utifrån den aktuella elevgruppen och med stöd av kunskapskraven. Det är inte möjligt att utelämna eller flytta delar av det centrala innehållet än vad som anges i kursplanen.

(s.6)

Detta [utvecklingen av skolan min kommentar] kräver att verksamheten ständigt prövas, resultat följs upp och utvärderas och att nya metoder prövas och utvecklas. Ett sådant arbete måste ske i ett aktivt samspel mellan skolans personal och elever och i nära kontakt med såväl hemmen som det omgivande samhället. (s.22)

 

 

Läs också: