Att hitta strategier när det låser sig

Imorgon skriver mina elever och många andra nationella prov i Svenska 3. Många är nervösa och jag har försökt att lugne dem så mycket som möjligt. På samma gång är det viktigt att de verkligen har koll på texterna i häftet som de ska använda, för de må ha mycket tid, men inte så mycket tid att de hinner läsa och sätta sig in i en massa texter. Att anteckna och/eller göra en tankekarta för att samla tankarna är ett råd jag ger mina elever. Dssutom vill jag att de läser igenom instruktionerna flera gånger under skrivprocessen, så att de säkert vet att de är på rätt väg.

Viktigast är dock att hitta strategier för att lugna nerverna och för att komma tillbaka till sitt skrivflow om allt verkar låsa sig. Jag är inget fan av salsskrivningar och försökte på alla vis göra dem till en trevlig stund då jag själv studerade. Kaffe i massor var ett måste och ofta drack jag minst en kopp medan jag tänkte igenom det jag skulle skriva, innan jag faktiskt skrev ett enda ord. För mig var det avstressande.

Mitt råd till mina elever är att försöka hitta lugnet. Det är lättare sagt än gjort självklart, men om paniken börjar komma krypande måste den motas bort. Många tycker att det är jobbigt att inte kunna lyssna på musik under provet, men det går ju faktiskt att framkalla musik i huvudet som kanske kan bidra till fokus och lugn. Just koncentrationsförmågan brister för många. De störst av minsta ljud och tappar då fokus. Nu när musikmaskinen också är en telefon uppkopplad till internet är det dock inget alternativ att låta dem lyssna.

Själv ska jag sitta och vakta skrivande ungdomar. Rätt så tråkigt faktiskt. Samtidigt känns det skönt att finnas där om någon nu skulle behöva en lugnande hand på axeln eller lite annan slags pepp. I år är första året jag faktiskt inte är orolig över hur mina elever ska prestera. De är förberedda. Visst kan någon eller några misslyckas, men jag har varit mycket mer nervös tidigare. Förhoppningsvis har mitt lugn smittat av mig på dem, eller så (hemska tanke) har jag lugnat dem så mycket att de inte tar provet på allvar. Nej, det tror jag inte. Eller? Så mycket för den lugna läraren.

Mest nervös blir jag över att vi för första gången ska testa att låta eleverna skriva i DigiExam. Jag har testat det flera gånger med eleverna och när det funkar är det bra, men tyvärr har några elever haft problem varje gång. Olika dessutom, så det verkar handla om programmet eller möjligen internetuppkopplingen, inte att de inte förstår hur programmet fungerar. Om det är något jag behöver hjälp med så är det en tumme eller två för att tekniken inte ska strula.

 

 

Läs också:

93. Precis så är det!

DN-debatt skriver alla grundskolerektorer och grundskolechefen i Haninge kommun om det orimliga i alla de nationella prov som genomförs i år 3, 6 och 9, samt om hur mycket undervisningstid som går bort till följd av dem. Deras slutsats är samma som min, att proven bidrar till att svenska elevers kunskaper blir sämre.

I vår har jag knappt haft någon vettig engelskundervisning i varken år 6 eller 9, då så mycket tid gått åt till att göra proven i alla ämnen och för mig att ta ut dem i par eller smågrupper och genomföra muntliga prov. Faktiskt är det också så att jag missat en massa med mina sjuor också, då de fått vikarier när jag gjort prov med andra elever. De har dessutom fått vikarier en massa lektioner på grund av att i princip alla deras lärare har prov i andra klasser. Jan Björklund verkar övertygad om att fler nationella prov är nödvändiga för att höja kvaliteten och kunskapen i svenska skolan. Jag är tämligen övertygad om att proven i den form de har idag orsakar en försämring av såväl kvalitet och kunskap. Dessutom ökar de stressen hos en redan stressad lärarkår, som vill göra annat än att genomföra, rätta och gemensamt bedöma prov. Inte heller känns det speciellt vettigt att sammanställa, fylla i resultatmatriser eller föra in provbetyg.

I år har jag genomfört prov i tre klasser. 29 sexor i svenska med sammanlagt fem delprov, 20 sexor i engelska med sammanlagt fyra delprov och 25 nior i engelska med sammanlagt fyra delprov. Om jag räknar lågt har jag lagt 45 minuters rättningstid på varje elevs prov och minst 15 minuter för resultatsammanställning /elev med allt vad det innebär. Ungefär en timme/elev alltså och en total tid på 74 timmar.

Lägg där till de muntliga proven. I svenska ska eleverna göra de muntliga proven i grupper om tre och varje prov tar ca 30 minuter. I engelska ska proven göras parvis och varje prov tar även där ca 30 minuter. Jag har använt några lektioner till detta, men främst min planeringstid och i ett fall även mentorstiden. I runda slängar 18 timmar. Det är inte rimligt.Och det knäppaste av allt är kanske att skolorna får betala för proven, men inte använda dem fritt. För fritt använda nationella prov, kanske i alla årskurser hade varit ett bra komplement i min undervisning.

Om vi nu ska ha så många nationella prov är mitt förslag att de delas upp på fler terminer, så att hela våren i tre årskurser inte trasas sönder av dem. Här skriver jag mer om det.

Läs också:

85. Ett yttepyttelitet problem

Det händer mycket just nu, som vanligt den här tiden på året. Att knyta ihop alla lösa trådar på jobbet görs inte i en handvändning. Nästa vecka är tre dagar och då måste alla högar gås genom, då betygen ska vara satta på fredag. Sedan är det ”bara” alla matriser i Unikum kvar. Egentligen har jag ingenting emot all så kallad administration. Jag gillar att läsa och bedöma elevernas arbeten, tycker om att läsa kursplanerna fram och tillbaka och verkligen fundera över hur långt alla elever har nått. Jag tycker ännu mer om att fundera över vilken utmaning de behöver för att komma vidare. Faktum är att jag inte ens har speciellt mycket emot att rätta nationella prov, eller ens att fylla i resultaten från desamma i otaliga sammanställningar. Jag tycker också att det är otroligt viktigt och givande att ha extra utvecklingssamtal med de elever som ännu inte nått målen i alla ämnen.

Det finns bara ett yttepyttelitet problem. Samtidigt som jag ska hinna med alla dessa tidskrävande uppgifter ska jag hinna med att undervisa precis som vanligt och dessutom fixa för alla schemabrytande dagar som det vimlar av de sista veckorna på skolan. Aktiviteter som betyder att den planeringstid jag i vanliga fall har (och som i vanliga fall inte räcker långt) nu försvinner helt.

Läs också:

81. Alla lösa trådar och en lista

Listan på saker jag ska ha gjort innan det är dags för semester är lång. Nationella prov för tre klasser ska sammanställas och resultaten rapporteras. Ytterligare en klass ska ha betyg och alla fyra klassers betyg ska skrivas in och självklart också diskuteras med eleverna. Innan de ens kan sättas måste jag gå igenom alla högar som finns kvar.

Elevmöten ska hållas, terminen ska utvärderas, nya mål ska sättas upp. Mina nior har redan fått tips från coachen (yours truly) om vad det kan behöva tänka på i höst, som vilken person och elev de vill vara. Många fastnar i en roll som de egentligen inte vill ha och nu har de chansen att göra något åt det. Några har fått i läxa över sommaren att övertyga sitt själva om att de är grymma i engelska (och i övrigt också) så att de hittar sitt engelskasjälvförtroende lagom till hösten.

Jag har också nästan en hel 7,5 hp kurs i engelska att ta tag i. Har haft absolut noll energi de senaste veckorna.

Och så det kanske viktigaste, att hitta ett jobb. Några lösa trådar finns även där och jag hoppas att jag kan få goda besked snart.

 

Läs också:

69. Ett steg fram, två tillbaka …

Så ser jobbet ut just nu. Dels handlar de om alla högar. Under tiden jag hinner rätta undan en tillkommer minst en, ofta fler högar. Ändå har jag försökt låta eleverna jobba med filmmanus och inspelningar för att maximera arbetet för dem och minimera mina högar. Just när jag tycker mig ana ljuset i slutet av tunneln, dras jag bort från utgången igen.

Behöver tid att jobba i lugn och ro, men idag har jag t.ex. haft klasser som jag egentligen inte skulle ha, för att ordinarie läraren genomförde NP i annan klass. Resten av planeringstiden den här veckan har gått till att försöka få gjort de sista muntliga nationella. Där börjar jag i alla fall se slutet, men skit vad tid det tar. Helt orimligt.

 

Läs också:

40. Organiserad onsdag

Idag har jag kört på och hunnit med flera nationalla prov. Kände mig riktigt organiserad. I nian är det i princip klart, riktigt kul att så många överträffat sig själva och det är inte så himla många kvar i sexan heller. Inte engelska då, i svenska har jag massor kvar. När veckan har gått släpper jag det och är ledig med ungarna och senare maken.

Snart måste jag organisera arbetetet som min vikarie ska genomföra då jag är ledig och firar födelsedag efter påsk. Och städa skrivbordet. Det är mycket nu.

Ett kul tweet skrevs idag också förresten:

 

 

 

 

Läs också:

39. Trist tisdag

Tisdagar är helt klart veckans trögaste dag. Tröttare än måndagen, som brukar gå av bara farten, och ännu långt till helg. Idag har dessutom stressen över alla nationella prov kommit ikapp mig. De tar vansinnigt mycket tid. Helt orimligt mycket faktiskt. Jag ska till exempel genomföra muntliga prov i tre klasser, sv år 6, eng år 6 och 9. Det tar i runda slängar 18 timmar och det är timmar jag tar från min planeringstid eller som någon annan tar min klass, eller (och det är vanligast tyvärr) att eleverna får jobba själva. Vad blir det för kvalitet?

Själva läsförståelsen i svenska och hör- och läsförståelsen i engelska är hyfsat smidiga att rätta och ger dessutom en bra fingervisning om vad eleverna kan utan stöttning. Uppsatserna tar mycket mer tid och trots att det finns en funktion i att de skriver utan hjälp och att sedan sambedöma, men måste allt ske under samma vårtermin? Pressen på såväl lärare som elever är helt klart för stor.

Jag hade gärna sett att proven blev mindre omfångsrika, alternativt att de delades upp på år 8 och 9. Görs de tidigare fyller de dessutom en mer formativ funktion. Proven i år 6 hade varit bättre att göra innan elevernas första betyg.

Någonting måste ske för att säkerhetsställa elevernas undervisningstid. Att så mycket tid går åt till prov känns inte vettigt.

Läs också:

26. Tunnelseende

file4591271425904

Det är så mycket som händer samtidigt just nu att jag inte riktigt vet hur jag ska få ordning på det hela. Frustrationen växer i takt med högarna och när jag ska hinna genomföra muntliga nationella prov i svenska med 29 elever och i engelska med 45 har jag ingen aning om. Min strategi just nu är att förtränga det mesta och försöka fokusera på en sak i taget. Går hyfsat. Trots allt finns det ett begränsat antal timmar varje dygn.

 

Hur gör du?

 

Läs också: