Kanske kostar kultur. I en krympande budget kanske det som kostar inte får plats. I en skola som fokuserar på mätbar kunskap och resultat får den definitivt inte plats. I alla fall inte på gymnasiet där estetisk verksamhet tas bort som gymnasiegemensamt ämne. Alla elever kommer alltså inte att få en kulturell kompetens, utan endast de som redan funnit och lärt sig älska kulturen i flera eller i alla fall någon form.
Idag stod kulturen i fokus på vår gymnasieskola. Vi fick uppleva musik från tre kontrabasister från Göteborgs symfoniker, poesi i ett rasande tempo från Oskar Hanska, Olivia Bergdahl och Matiss Silins och dans av regionteater västs kommande föreställningen Move 3. Så himla kul.
Tänk att få bjuda våra elever på kultur som de sällan möter. Själv är jag väldigt ovan vid just dans och jag hade glömt hur mycket jag faktiskt älskar klassisk musik live. Jag hade också nästan glömt hur coolt det är med poesi när den är som bäst. Hur inlevelsefullt och drabbande.
Det är ganska lätt att tänka att våra elever på språkintroduktion inte får så mycket ut av kulturella händelser då de inte behärskar språket. Jag tänker att det är tvärtom. Vi har lyssnat på Oskar Hanska tidigare, varit på Backateatern och självklart har vi sett film, varit på museer och försökt bjuda på upplevelser.
Nu skulle jag vilja testa spoken word med dem. Det behöver inte nödvändigtvis ske på svenska tänker jag. Det spelar kanske inte så stor roll om inte just jag förstår. Viktigast är att eleverna vågar släppa loss och förmedla en känsla. Det är så lätt att glömma att de faktiskt behärskar ett, två, tre eller till och med fler språk förutom svenskan. Vad häftigt det hade varit att använda dem mer. Bra hade det då varit att jag skulle slippa hoppa och vifta som vanligt, utan att någon annan faktiskt gör det. Jag tror att de kan gilla Matiss Silins. Han verkade lagom snäll. Oskar Hanska är grym, men kan skrämma vem som helst. På ett bra sätt. Jag vet dock inte om mina elever är redo för det. Eller jag för den delen.
Hur arbetar ni med kultur i skolan? Har du arbetat med spoken word?
Och det viktigaste av allt, varför har det inte protesterats mer då de flesta eleverna på våra gymnasieskolor riskerar att blir kulturella analfabeter? Hur ska man kunna uppnå den kreativitet som läroplanen talar om utan kultur?