Få ord kan säga så mycket

Att ha metorssamtal med elever som kan lite svenska är svårt, men ofta väldigt givande. Jag har lärt mig ställa rätt frågor. Även den som har ett begränsat språk behöver bli lyssnad på. Mina elever tycker om skolan, det är tydligt. Däremot har de mycket annat i sitt liv som kan vara jobbigt. Saknaden efter sitt hemland och sin familj. Frustrationen över hur lång tid det tar att lära sig ett nytt språk.

En elev sa så här till mig: ”Bror bra lära svenska. Jag dum.”

Tala om att kunna få fram sitt budskap med få ord. All frustration. Självklart har eleven fel. Hen är inte dum. Däremot är det inte ovanligt med avundsjuka gentemot yngre syskon som lär sig mycket snabbare. För visst är det orättvist!

Läs också:

Saker som borde vara självklara

Nyanlända elever ska undervisas av lärare med rätt kompetens, dvs lärare som utbildat sig i svenska som andraspråk. Självklart kan tyckas, men det faktum att en lärare i svenska för år 1-3 automatiskt blir behörig att undervisa samma åldersgrupp i svenska som andraspråk är väldigt konstigt. Inte förvånande kanske, med tanke på hur låg status ämnet svenska som andraspråk har, inte minst hos vår skolminister, men definitivt beklagligt.

Therese Biller är utredare på Lärarförbundet och påpekar i en intervju vikten av att nyanlända elever får adekvat stöttning tidigt. Den något naiva tron att barn lär sig svenska bara av att gå i en svensk klass och ”språkbadas” lever tyvärr kvar. Ja, det är lättare att lära sig att prata svenska i en miljö där man får träna mycket, et går snabbare att få ett språk med ytflyt, men det räcker inte. Det djupare och mycket mer komplicerade skolspråket lär sig dock ingen utan undervisning om detsamma.

Biller talar också om vikten av välutbildade modersmålslärare och inte minst integrerade sådana. Att som modersmålslärare flänga runt mellan skolor och inte få någon ”riktig” arbetsplats, inga ”riktiga” kollegor, bäddar inte direkt för ett bra samarbete mellan modersmålslärare och övriga lärare.

Så här säger Biller:

Så gott som alla lärare möter flerspråkiga elever. Nyanlända elever slussas ut från förberedelseklassen till ordinarie klass, och möter då ”övriga lärare”. Alla lärare behöver jobba språkutvecklande i sina ämnen. En vision är att ”övriga lärare” och lärare i svenska som andraspråk och modersmål samarbetar kring undervisningen, och på så sätt gör det mesta med den samlade kompetensen.

 

Saker som borde vara självklara.

Läs också:

Ett avgörande ögonblick

Imorgon börjar en ny elev i vår klass. Hen talar inte ett ord svenska, möjligen kan han säga hej. Inte heller talar hen någon engelska. I gruppen finns ingen annan som talar samma språk som hen.

Imorgon kommer hen gå till skolan och antagligen vara väldigt, väldigt nervös. Kanske till och med rädd. Förhoppningsvis också en gnutta nyfiken och förväntansfull.

I klassrummet kommer hen möta en grupp ungdomar som också varit nybörjare. Som talar mer eller mindre svenska, men som inte kan säga mer än möjligtvis hej på den nya elevens språk.

Under församtalet med tolk uttryckte den nya eleven en rädsla över att de andra eleverna skulle skratta om hen försökte prata svenska. Jag lovade att det aldrig kommer att ske och jag är 100% säker på att så är fallet.

Alla i gruppen har varit nybörjare och idag talade vi om deras första dag i den svenska skolan. De fick berätta hur det kändes och påminnelsen är viktig varje gång en ny elev börjar. De har alla varit den nervösa, nya eleven som inte kan säga något annat på svenska än möjligen hej.

När morgondagen är slut kommer nykomlingen att vara helt slut. Kanske kommer hen ha lärt sig några ord och fraser på svenska. Kanske kommer hen redan ha hunnit tänka att det här aldrig kommer att gå. Hen kommer aldrig att lära sig svenska.

Så om några månader kommer det coolaste ögonblicket. Det som får mig att bli lika lycklig varje gång jag upplever det. Det första riktiga samtalet. När vi helt plötsligt sitter och pratar och sedan inser vad vi faktiskt har gjort. Att vi har pratat, på riktigt. Det är så otroligt coolt detta första samtal. Jag är så otroligt tacksam över att ha ett jobb där jag för uppleva ögonblick som detta. Dör jag får vara en del av det fantastiska som ett nytt språk är.

Imorgon börjar ännu en av mina elever en resa som slutar i ett nytt språk. Varje resa är lika fantastisk och lika spännande. Den är också lika jobbig och lika frustrerande.  När det är som tyngst gäller det att tänka på ögonblick där något fantastiskt plötsligt händer liksom det gör i det första samtalet.

Läs också:

Vikten av daglig läsning

I onsdags var jag och lyssnade till Johan Kant. Han talade om sin bok Yrke: Lärare som jag tidigare skrivit om här, här och här. Han talade, bland mycket annat, om vikten av att ha ett språk.

Dagen innan hade jag och min kollega en informationsträff kring möjligheter och svårigheter när man undervisar elever med ett annat modersmål. Vi talade mycket om skillnaderna mellan ett fungerande vardagsspråk och ett skolspråk. Båda måste finnas för att eleverna ska fixa skolan.

Vår speciallärare brukar säga att det tar 5000 timmar att bli en god läsare och att man där kan inkludera den tid som man blivit läst för som liten. Jag kan inte länka, bara tro på henne. Det låter mycket om man tänker på att mina elever läser skönlitteratur kanske 2-3 h varje vecka. Vi startar tis-fre med 20 minuters läsning och just nu när vi har ett litteraturprojekt läser de mycket mer. Förhoppningsvis också hemma. Om inte kommer det att dröja många år innan de blir goda läsare om de någonsin blir det.

Johan Kant gav alla sina elever läsläxor att göra tillsammans med sina föräldrar. Alla har inte föräldrar som fixar läxläsning, men tanken är god. Läsning behöver tränas och det behöver ske regelbunden, ja dagligen.

Johan Unenge skriver om lästräning i en krönika publicerad på LitteraturMagazinet.  Att lästräning är lika viktig som idrottsträning. Den som inte tränar på att läsa kommer efter dem som gör det. Det betyder inte bara att det går sämre med just läsandet i svenskan, utan ganska snart också i andra ämnen. Så här skriver Ungenge:

 

Idag är de flesta forskare överens om att det finns en tydlig koppling mellan läsförståelse och resultat i de allra flesta skolämnen. Det är helt enkelt så att många barn sitter och kliar sig i huvudet inte fattar vad de läser när Pär och Pål ska bygga ett staket runt ett hus som är fyra gånger fem meter. Det är inte matten som är problemet utan svenskan. Men det är ju inte så konstigt om man aldrig läser.

 

Att få elever som är 16 år och som i princip aldrig läst att bli läsare är en utmaning som heter duga. Att starta morgonen med läsning har gett en del gratis resultat. Lärarna läser tillsammans med eleven oavsett om hen ska undervisa i svenska, matte eller engelska därefter. För mig som älskar att läsa är det en guldstund och jag har fått börja tipsa kollegor om bra böcker att läsa under lässtunden. Eleverna då? Jo de läser. De läser inte snabbt och ibland kommer böcker bort, men de läser.

Inte sällan dyker det upp kommentarer från elever om att de har dyslexi och därför inte behöver läsa. De säger ”jag är en sån som inte läser”. Ibland är det verkligen dyslexi, men oftast handlar det om att de är otränade. De har inte läst böcker på hur många år som helst. Tro katten att det känns motigt när de väl gör det. Det går långsamt, kanske stakar de sig, troligen får de ont i ögonen och kanske i huvudet.

Om de inte brukar jogga skulle de knappast dra ut och springa en mil obehindrat. De skulle säkert bli andfådda, få ont i kroppen, troligen behöva börja gå redan efter någon kilometer. Nästa gång de springer blir de lite bättre, gången därpå lite bättre och efter månader av träning kan de troligen springa en mil.

Det gäller att inte ge upp. Eleverna ska inte börja med en tegelsten med superliten text. Då lär de dö av utmattning efter bara några sidor. Inte heller är det säkert att de klarar sig utan en PT. De behöver en coach som kan pusha de,. hjälpa den, kanske till och med springa bredvid dem ett tag.

Nu läser vi en bok gemensamt i gruppen. Den är ganska svår, svårare än några av dem skulle ha klarat på egen hand. Vi utmanar deras proximala utevcklingszon och stöttar dem så att de når längre än de skulle gjort på egen hand. Det är jobbigt. Ibland har de träningsvärk. Men det går framåt, de tränar och de blir bättre.

 

 

Läs också:

Hur säger man egentligen?

Mina nyanlända elever har riktigt svårt att skilja mellan tro, tycker och tänker. De vill gärna använda tror när de menar tycker och använder tänker väldigt mycket. Min förklaring har alltid varit att tro använder du när du inte vet riktigt, utan bara tror att det är så, tycker använder du när du har en åsikt som du är säker på och tänker används egentligen bara när du funderar över något. Tänker är alltså inte think.

Jämför med engelskan där I think so, blir ett ”jag tror, men jag vet inte”

I think you look beautiful, dvs jag tycker verkligen det, jag är säker på det.

Och så är det tänker. I’m thinking…, Jag tänker… Där funkar översättningen.

 

Det jag märkt både hos mig och andra den senaste tiden är att det blir vanligare och vanligare att säga meningar som ”Jag tänker att det är en bra idé.”

Det har skapats ett tänker som ibland får ersätta tycker, ett vagare tycker, i sammanhang där vi inte bara tror utan är mer säkra, men ändå inte vill stå helt för våra åsikter. Ett nytt lagom skulle man kunna säga.

Jag säger ofta saker som ”jag tänker att vi borde ändra det här” i betydelsen jag tycker, men jag vågar inte riktigt uttala mig så tvärsäkert. Eller ”jag tänker att det skulle kunna vara så” i betydelsen jag tror, men är lite mer säker på saken.

Har du märkt en förändrad användning av tänker? Har du ändrat ditt sätt att använda ordet?

Läs också:

Hur greppar man språket

Jag är glad att jag studerat svenska som andraspråk. Faktum är att jag också är glad att jag hade arbetat några år innan jag gjorde det. Jag hade hunnit fundera en hel del över perspektiv på undervisning och jag hade en ganska klar bild av mina brister och mina kunskaper.

Den didaktik som står i centrum i de andraspråksinlärning som mina elever befinner sig mitt i är också bra för många andra. Det handlar om att vidga sitt språk och att förbättra sin läsförståelse. Att bli medveten om hur språket utvecklas och vad som behövs för att undervisningsmiljön ska bli så bra som det bara är möjligt.

På Skolverkets hemsida kan du nu beställa eller ladda ner Greppa språket som handlar om just detta. En skrift som alla lärare borde läsa. Inte bara de som undervisar i svenska som andraspråk, utan alla som har någon elev som har ett annat modersmål än svenska.

All undervisning bygger på detta skulle jag vilja påstå:

  • Vem eller vilka är det som ska lära sig och vad kan de?
  • Vad ska de lära sig och varför?
  • Hur utmanas eleverna språkligt?
  • Hur ska undervisningen läggas upp så att alla elever kan nå de fyra F:en, fakta, förståelse, färdigheter samt förtrogenhet. Då måste stoffet bearbetas och då gäller det självklart att läraren är helt säker på vad som är det viktigaste nya för eleverna.

Risken är att vi försöker förenkla så mycket att stoffet blir urvattnat och därmed ointressant och dessutom inte sällan svårt att ta sig. Jag föredrar att behålla en svårare text och ”pratläsa” den tillsammans med eleverna. Förenkla, men låta det svåra finnas kvar. I ett samtal kan mycket hända, det märkte jag i fredags då jag hjälpte några elever som skulle ha ett historieprov. Läraren hade vänt sig ut och in för att förenkla, men ändå blev det lilla pappret de skulle läsa riktigt, riktigt svårt. Sydamerika är USA:s bakgård kunde alla säga, men ingen fattade vad det betydde.

Vi samtalade kring den fakta de hade fått om koloniernas frigörelse och jag tvingade dem att svara med egna ord. För mig är det helt ointressant om de kan rabbla rader utantill, jag vill vara säker på att de förstår. Att lära sig utantill kan kanske vara bra, men det säger mer om elevernas minne än om deras historiekunskaper.

Jag kommer att återkomma till den här skriften i en serie inlägg. Nu ska jag fortsätta läsa.

Läs också:

Språkutveckling i alla ämnen

Pauline Gibbons bok Stärk språket stärk lärandet får sägas vara något av en bibel för lärare som undervisar i svenska som andraspråk, men faktum är att alla lärare som någon gång möter elever med annat modersmål än svenska borde läsa den här boken.

Att andraspråkselever utvecklar sitt språk är inte och får inte lämnas till lärarna i svenska som andraspråk. Det är grymt svårt för mina elever som endast varit ett par år i Sverige och nu studerar på Nationella Program att klara ämnen som Samhällskunskap, Geografi, Biologi och Naturkunskap utan extra språkstöd och en lärare som är medveten om hur man kan arbeta språkutvecklande i alla ämnen. Tyvärr slutar det ofta med att eleven i fråga hoppar av kursen och därmed måste studera på Komvux efter år 3. Det är i sig ingen katastrof, men jag är övertygad om att fler kan nå målen även i de kurser som är mest språkligt krävande om de får rätt stöd. Och rätt stöd betyder inte att jag som är lärare i svenska som andraspråk ska erbjuda handledning i alla gymnasiekurser.

Missförstå mig rätt, jag hjälper gärna de elever som delar sina studier mellan IVIK och ett nationellt program och gör det också, men jag kan inte jonglera hur många kurser som helst och varken splittra eller klona mig. Visserligen har jag som flitig hobbypluggare kompletterat min lärarutbildning med flera ämnen, men jag har ändå inte den kompetens som krävs för att lotsa mina elever genom hur många ämnen som helst.

 

Gibbons har också gett ut Lyft språket lyft lärandet, men den har jag faktiskt inte mer än bläddrat i. Förlaget Hallgren & Fallgren som ger ut hennes böcker ger förresten ut en hel del bra litteratur för lärare.

Läs Annas inlägg där hon ger förslag på hur lärares kompetens kan utvecklas inom ämnet språkutvecklande arbetssätt.

Läs också: