89. Släpper kontrollen

Jag försöker desperat att inte tänka på det jag just nu inte kan kontrollera. Som var jag ska jobba nästa år. Försöker släppa kontrollen och tänka att det ordnar sig. Försöker också tänka att jag kommer att hinna med allt jag ska göra innan terminen är slut. Helt ärligt lyckas jag inte speciellt bra med att övertyga mig själv.

Men nu tar jag helg och försöker tränga bort stressen.

Läs också:

26. Tunnelseende

file4591271425904

Det är så mycket som händer samtidigt just nu att jag inte riktigt vet hur jag ska få ordning på det hela. Frustrationen växer i takt med högarna och när jag ska hinna genomföra muntliga nationella prov i svenska med 29 elever och i engelska med 45 har jag ingen aning om. Min strategi just nu är att förtränga det mesta och försöka fokusera på en sak i taget. Går hyfsat. Trots allt finns det ett begränsat antal timmar varje dygn.

 

Hur gör du?

 

Läs också:

19. Flipper

Jag vet inte vad som varit speciellt med dagen, men jag är i alla fall extra snurrig i huvudet. Tankarna far hit och dit och jag tänker inte färdigt någon av dem. Just det att aldrig hinna tänka färdigt, att alltid bli avbruten och hålla på med allt för många saker samtidigt, är det som stressar mig med mitt yrke. Det som gör att arbetsmiljön inte är den bästa. Pauserna är för få, sakerna som måste göras för många och det är aldrig, aldrig tyst.

Lärare upplever sig ha sämsta arbetsmiljön och jag är inte överraskad. Jag är enormt splittrad och det sliter. Nu under våren, men nior och sexor som skriver nationella prov till förbannelse blir vardagen en enda stor jakt på tid. När jag inte vaktar mina egna prov, gör eleverna prov i andra ämnen. Lektioner går bort, jag blir av med planeringstid, högarna av prov stressar och så finns det annan undervisning som ska hinnas med. Ingenting blir riktigt färdigt.

Den psykiska miljön är inte bra i skolan och inte heller den fysiska. Vi sitter på varandra i arbetsrummen, även om vi sällan hinner vara där och det därmed ofta är ganska lugnt.  Vi har endast ett grupprum i vårt arbetslag och jag har flera lektioner i matsalen. Idag fick jag släppa eleverna tidigare för att elever som slutat sin lektion för tidigt kom in i matsalen med sina fulla tallrikar. Ingen optimal undervisningssituation direkt.

Ändå är det inte bara svart. Långt ifrån. Tonåringar är fantastiska. Jag önskar bara att jag hann vara mer närvarande i deras liv och inte hela tiden på väg någon annanstans. Till en annan lektion, till ett möte. Utan pauser och utan möjlighet att reflektera, inte sällan småspringande genom de långa korridorerna undrade vad jag glömt.

Läs också: