What would Morrica do?

När jag började blogga om skolan upptäckte jag en lång rad fantastiska lärare som gjorde detsamma. Som älskade att vänta och vrida på sin vardag och se hur den kunde bli ännu bättre. En av lärarna som jag mötte i kommentarsfälten och senare på Twitter var Ingela, eller Morrica som hon också kallade sig. Och hon var en Morrica mer än en Ingela. Ovanlig och speciell. Hon beskrev sig själv som ”en liten tant på äventyr” och även om jag älskar tanter skulle jag inte kalla henne tant. Morrica var mer karismatisk än alla tanter tillsammans.

Jag träffade bara Morrica en gång i 3D och det var på Symposium 2012 i Stockholm. Det var som att träffa en gammal vän, för visst är det som hon själv sa att sociala medier absolut är irl det med. Jag var ganska ny som lärare i svenska som andraspråk och det Morrica bekräftade var att det funkade lika bra att sätta eleven i centrum även i detta ämne. Där fanns hon alltid, på en plats där eleven stod i centrum. I höstas talade vi om möjligheten att ses trots att det inte blev någon Symposium för henne. Det blev aldrig så.

Morrica på Twitter var den som alltid ställde frågan ”varför?” och hon tvingade mig många gånger att tänka ett varv till. Nu får jag ställa mig frågan själv: ”What would Morrica do?”.

Mina tankar går till Morricas nära och kära. Om hon lämnar ett hål i mitt liv, måste det vara tusen gånger värre för er.

Läs också:

En lärorik föreläsning

Det där att hitta fortbildning som passar alla på en gymnasieskola är självklart i princip omöjligt, men då Linda Asplund föreläste för oss igår var det så nära perfekt som det kunde bli. Asplund jobbar till vardags samordnare i Språk- läs- och skrivutveckling på Pedagogisk Inspiration Malmö och hennes sätt att kombinera teori och praktik kring språkutvecklande arbete var verkligen riktigt bra. Själv hade jag redan teorin, då det mesta som nu tas upp i de läs- och skrivmetoder som nu blivit populära har sin grund i andraspråksforskningen, men det var ändå nyttigt att få någon annans praktik att lägga till min egen.

Att vi lärare behöver stötta våra elever i deras läs- och skrivutveckling även på gymnasiet blir tydligare för varje år. Att det dessutom måste ske i alla ämnen är nödvändigt och därför var det extra roligt att Linda Asplunds föreläsning togs så väl emot av så många. Nu kör vi på lite själva, innan det förhoppningsvis blir mer inspiration utifrån. Jag köpte in Greppa språket till arbetslaget för flera år sedan, men ingen har tidigare velat läsa. Nu lät det annorlunda och det är bra.

Läs också:

De sista skälvande timmarna

Imorgon börjar året, läsåret 15/16 då jag ska ha två estetklasser i Svenska 3, engelska på Introduktionsprogrammen och en del svenska som andraspråk i Språkintroduktion. En dag i veckan ska jag skriva läroböcker och plugga. Jag har just bestämt mig för att läsa Svenska som andraspråk för att få gymnasiebehörighet. Egentligen behövs det inte på Språkintroduktion, men jag vill gärna ha behörigheten ändå. Det blir studier på distans  med två lördagsträffar på Göteborgs Universitet under hösten. Risken är som vanligt stor att jag tagit mig vatten över huvudet, men jag hoppas på ett roligt och lärorikt år. Tanken är att jag ska jobba heltid i vår, men vi får se hur det blir. Blir det 100% får jag nog ta det lugnt med studierna.

Någon annan som ska läsa kursen?

 

Läs också:

Med glittrande ögon

Den här terminen är jag tillbaka lite på Språkintroduktion. Tre timmar i veckan jobbar jag med några elever som står och stampar på en massiv platå i sin spårkutveckling och en elev som bara varit i Sverige sedan nyår. Just idag hade de flesta elever prov och det var jag och nykomlingen. Vilken underbart intensiv lektion. Det här är en skarp unge, som suger i sin kunskap som en svamp. Han tnyttjade tiden till max och det blev en lektion där hela kroppen användes, vilket inte är ovanligt på Språkintro ska tilläggas.

Vi talade om uttal och stavning. Att skriva de, men säga dom. Att fjorton uttalas med ett nästan obefintligt r, liksom fort. Vi talade om förra veckan, för att träna preteritum av verb och efter en hel del kroppsaktivitet och många bilder på tavlan lyckades han berätta om såväl punlkaåkning, som en premiärtur på skridskor. I ordet skridskor finns ett d, som inte heller uttalas.

Gilla och tycka om betyder samma sak, det kom vi fram till, liksom vad en läxa och en lektion är. Den lilla datorn han räknar med är en miniräknare och i matten använder han också en linjal. Men få ord, men mycket vilja, ännu mer gester och en och annan teckning, lyckades han forma många meningar och fick ut tankar som han inte kunnat berätta om.

Att se hur ögonen lyser och glittrar på någon som lyckats uttrycka sig på ett nytt språk är en upplevelse som ger så mycket glädje och energi. Och det behövs, för jag är utan tvekan tröttare efter en timmes undervisning med några få elever på Språkintro, än med en hel klass på ett nationellt program. Men det är en bra trötthet. Sen slipper jag å andra sidan de massiva rättningshögar som Svenska 1-3 genererar. Det är viktigt att komma ihåg att olika undervisningssituationer kräver olika saker av oss.

Men just nu är jag bara glad åt att få vara en del av unga människors språkutveckling. På alla nivårer.

Läs också:

Enkel mall för bokpresentation

På tisdag ska mina elever presentera de böcker de läst i sina läsgrupper. Jag har gett dem en mall för hur presentationerna kan se ut, med förslag på inledningsmeningar för dem som behöver det. Allt för att de ska komma igång så bra som möjligt och inte lämnas helt utan styrning. Ofta kan denna lilla förändring av instruktioner underlätta arbetet väldigt mycket.

Vi har också förberett presentationer genom att titta på den här filmen, samt pratat om vad som egentligen är viktigt att tänka på då man presenterar en bok, som t.ex. att det inte är så kul om slutet avslöjas och att en bok kan ha flera budskap. Vi har också gjort en gemensam muntlig presentation av en film vi sett, för att eleverna ska ha en modell att utgå ifrån.

Så här ser den mycket enkla skrivmallen ut. (eleverna har varit i Sverige mellan 8 månader och 1,5 år)

 

Att presentera en bok

Vad heter boken?

Vi har läst en bok som heter…

Vem har skrivit den?

Den är skriven av…

Berätta om huvudpersonen.

Var utspelar sig boken.

Vad händer i boken?

Boken handlar om… som…

Den utspelar sig (i, under)…

Berätta om en viktig händelse.

En viktig händelse i boken är när…

Vi har valt att berätta om den därför att…

Vad är bokens budskap?

Bokens budskap är…

Vad tyckte ni om boken?

Vi tycker att…

Vem passar den för?

Boken passar för…

 

 

 

Läs också:

Dags att vända på steken

Läs Josefin Nilssons inlägg på Skollyftet om att undervisa elever med svenska och svenska som andraspråk tillsammans. Hon tycker att frågan om när eleverna är redo att undervisas i ”vanliga” klasser är fel. Istället borde fokus ligga på oss lärare och vad vi kan göra för att vår undervisning ska passa alla elever.

 Sluta ställa frågan om elever med svenska som andraspråk ska undervisas tillsammans med elever med svenska som modersmål. Sluta ställa frågan om när nyanlända elever är redo att följa undervisningen i reguljär klass. Kanske är den enda fråga vi behöver ställa oss:

Hur säkerställer vi att alla vi lärare är redo att möta alla våra elever i undervisningen?

 

Läs också:

Ytterligheter i mötet med andraspråkselever

Jag har märkt att det finns två ytterligheter bland kollegor gällande hur de bemöter elever som ännu har en ganska ytlig svenska.

a) Elever som inte kan följa med i min undervisning hör inte hemma i den här klassen.

b) Den här svåra texten kan eleverna hoppa över, jag ger dem en enkel sammanfattning istället.

 

Det går att anpassa för lite och för mycket. Vad är lagom?

 

Läs också:

Mer tid till vad?

Prioritera svenska för nyanlända elever, säger Jan Björklund, då han redovisar Regeringens förslag på hur undervisningen för nyanlända ska förändras. Det låter säkert spontant bra för de flesta, men för mig låter det än en gång som att Björklund inte är speciellt insatt i frågan.

Som det också påpekas av NC (Nationellt Centrum för svenska som andraspråk) lär man sig inte bara svenska i ämnet svenska som andraspråk, utan behöver språkutvecklande undervisning i alla skolämnen för att tillgodogöra sig de olika ”skolspråk” som används i de olika ämnena. Utan dessa kunskaper är eleverna sämre rustade då de senare slussas ut i klasser. Språk- och kunskapsutveckling måste gå handi hand. Så här står det:

 

Att man fokuserar på svenskundervisningen under elevens första år är naturligtvis en stor fördel men vi ser farhågor i att man enbart har fokus på att elever lär svenska i svenskämnet. Svenska lärs bäst genom ämnet svenska och genom övriga skolämnen där svenskan används och utvecklas i relation till ett ämnesinnehåll. Om eleven inte får ämnesundervisning under det första skolåret har eleven inget svenskt biologispråk, idrottsspråk eller samhällskunskapsspråk när han eller hon slussas vidare till ordinarie undervisning.

 

Jag hade önskat ett större fokus på att fortbilda alla lärare i hur man arbetar språkutvecklande med nyanlända elever och i dessa alla ska självklart även modersmålslärare inkluderas. De elever som får studiehandledning på sitt modersmål utvecklas ofta mycket snabbt på det nya språket. Förhoppningsvis kan detta bli en följd om tiden i förberedelseklass begränsas till max ett år.

Den förlängda skolplikten är troligen bra, men det framgår inte var eleverna ska studera. Som lärare på Språkintroduktion är jag självklart intresserade av detta. I år har vi fått elever som är både 14 och 15 för att grundskolan inte haft någon beredskap och för att de ändå ”snart kommer till gymnasiet”. Genom att placera allt för unga elever på Introduktionsprogrammen minskar deras chans att kunna ta betyg i alla de praktiska ämnen grundskolan erbjuder. Vi kan visserligen erbjuda våra elever idrott, musik och bild, men i nuläget varken hemkunskap eller slöjd. Främst för att de flesta elever har med sig dessa betyg då de kommer till oss. Fjortonåringar har dessutom ingenting på gymnasiet att göra.

Å andra sidan är det kanske inte superlyckat att ha kvar artonåringar på grundskolan heller, så kanske blir övergången från grundskola till gymnasium ungefär som nu. Frågan är om det ska ske vid en viss ålder, eller bedömas individuellt. Här måste reglerna vara tydliga.

Att Skolverket får i uppdrag att utveckla kartläggnings- och bedömningsmaterial är mycket bra. Bra om bedömningsmaterialet utgår ifrån den Språkportfolio som redan används inom EU.

Självklart är jag också intresserad av huruvida stadsbidraget som Regeringen beslutat om enbart kommer att tillfalla grundskolan, eller om vi på gymnasiet får del av det. Många ensamkommande flyktingbarn är runt 16 och hamnar då hos oss. Från och med nästa år har vår elevpeng räknats ner och kommunens controller meddelade detta med motiveringen att våra elever är så studiemotiverade. Och ja, det är de, men de behöver också enormt mycket stöd och hjälp för att nå så goda kunskaper som det bara går. Grupperna kan därför inte vara för stora.

Så här står det att Björlund sagt:

Den utökade undervisningen i svenska för elever som kommer till Sverige i sjätte klass eller senare anslås 30 miljoner kronor per år i statsbidrag. Det ska gå till att nyanlända elever får tre timmar mer svenska i veckan, de fyra första terminerna i svensk skola.

Då hoppas jag att detta även gäller de fyra första terminerna på Språkintroduktion, men tyvärr låter det inte så. Väldigt synd om så skulle vara fallet, då det blir svårare och svårare att lära sig ett nytt språk ju äldre man blir.

Björklund har rätt i att det i förlängningen innebär mycket stora kostnader för samhället om våra elever inte lär sig bra svenska, då detta kan innebära ett utanförskap. Tyvärr räcker det inte att jag bor och arbetar i en kommun styrd av Moderaterna, för de verkar tänka betydligt mer kortsiktigt än Björklund i detta fall. Problemet med kommunal budget är att det är just kortsiktig.

 

 

Läs också:

Vad är det vi testar?

Årets läsförståelse i Nationella Provet för år 9 i svenska som andraspråk och svenska var lite annorlunda upplagt jämfört med tidigare år. Förr har eleverna fått läsa texterna i klassrummet inför provet och det har funnits tid för samtal kring texterna.

I år hade de istället längre provtid där texthäftet först skulle läsas, för att i direkt anslutning till läsningen svara på läsförståelsefrågor. 60 + 140 minuter totalt.  Motiveringen till detta är att alla elever ska få samma förutsättningar. Ett väldigt konstigt resonemang, då provet för mina elever mer testade uthållighet än läsförståelse.

Jag var egentligen inte överraskad över att mina elever fick svårt med det här upplägget. Inte bara för att de är långsamma läsare, utan också för att deras ordförråd än så länge är lite för begränsat. Det är alltså inte alls säkert att de klarat provet ens med de gamla förutsättningarna. Ändå kan jag inte hjälpa att jag känner att elever med annat modersmål än svenska kom lite i kläm när reglerna ändrades om. Det räcker nämligen inte att slå upp svåra ord i en text. Ibland behöver man hjälp att förklara det i texterna som handlar om svenska vanor och traditioner. Sådana saker som den som bott hela sitt liv i Sverige inte alls reflekterar över, men som inte är självklart för någon som inte gjort det.

Det kan handla om musik, tv-program, böcker som hör till de svenska elevernas referensram, men som är helt okänt för mina elever. Att lämna eleverna själva med texterna är alltså inte alls att ge alla elever samma förutsättningar.

 

Läs också: