Jag skulle också kunna välja Metta Fjellkners och L:s rubrik Nu får det räcka med lärarförakt. Nu börjar jag mer och mer luta åt att ett förstatligande av skolan är nödvändigt med tanke på hur SKL fungerar som lärarnas arbetsgivare. Eller fungerar är väl att ta i. Tala om att motarbete och misstro sina anställda. Nu ska jag erkänna att jag inte själv läst artikeln där Ingela Gardner Sundström, ordförande i Sveriges Kommuner och Landstings förhandlingsdelegation, säger “om fem år är läraryrkets själ inte sommarlovet utan elevernas resultat”.  Ursäkta?

Okej att jag kan få kommentarer om sommarlov och hur lyxigt det är är ibland, men mer och mer sällan måste jag säga, men att min arbetsgivare säger så är under all kritik. Dessutom samma person som tycker att det är helt okej att höja politikers lön rejält, runt 10% får ordföranden i hennes förra kommun och dessutom sin makes arvode med 331%. Vad är deras drivkraft? Sommarlovet antagligen. Att riksdagsmännen är lediga tills riksdagen öppnas sent på hösten vet ju alla och kommunalpolitiker sitter säkert också och rullar tummarna hela sommaren. Eller?

En lika rimlig slutsats som den att lärare drivkraft är sommarlovet. Självklart drivs inte politiker av en vilja att förändra samhället. De gör det för lönen och den långa ledigheten på sommaren. Liksom lärare absolut inte arbetar för att de faktiskt brinner för sina elever och sina ämnen.

Det är definitivt på plats att fråga om kommunerna verkligen vill ansvara för skolan. Något aktivt arbete för att öka lärarnas status för de i alla fall inte.

Metta Fjellkner ställer frågan ”Vem vill blir lärare – och varför?” och konstaterar att det inte är för att bli trampad på. Jag håller med. Däremot blir jag oroad över den strid som piskas upp mellan lärarnas två fackförbund. En inre strid inom lärarkåren är definitivt inte vad vi behöver.

Jag blev lärare för att jag tycker att det är vansinnigt roligt att arbeta med ungdomar och få följa deras utveckling både när det gäller kunskap, men också när de som mina går från att vara barn till att bli vuxna. Jag tycker om mina ämnen och jag gillar utmaningen att servera dem så att eleverna vill sluka dem.

Jag blev inte lärare för den höga lönen, de många förmånerna, de fina lokalerna, den fantastiska arbetsmiljön eller ens för sommarlovet som nu är hela sju veckor. Och förresten, handen upp alla lärare som inte jobbat något under detta det sk. påsklovet.

Ärligt talat börjar jag bli så trött på all skit från SKL att jag funderar på varför jag är lärare över huvud taget. Det räcker definitivt nu.

Läs också:

Kategorier: Media

8 kommentarer

Sture Eriksson · 20 april, 2011 kl. 16:51

Den nya läroplanen LGR11 har en allvarlig brist då den reflekterar “enhetselevens” utveckling enligt Piaget´s stadieteori men saknar de differentialpsykologiska principerna för en genuin individualisering av undervisningen.

Vi behöver en skoldebatt där fakta accepteras i stället för att sopas under mattan. DIVERGENSPRINCIPEN och dess konsekvenser bör stå i centrum likaväl som den svåra frågan om hur undervisningen skall INDIVIDUALISERAS.

TVÅ HUVUDUPPGIFTER FÖR DEBATTEN OM FRAMTIDENS SKOLA.

Utifrån existensen av betydande intelligensskillnader mellan eleverna men framför allt utifrån divergensprincipens giltighet bör den skolpolitiska debatten som första steg syfta till att lösa följande problem av helt avgörande betydelse för utformningen av framtidens skola:
1. Hur skall läroplansmålen definieras för olika elevgrupper så att de inbegriper både den momentana kunskapsvariationen och variationen i utvecklingstakt?
2. Hur skall läromedlen konstrueras så att de optimalt är anpassade både till den momentana kunskapsvariationen och variationen i utvecklingstakt hos olika elever?

Se ”Sture Erikssons hemsida”: http://home.swipnet.se/StureEriksson/

    Linda O · 20 april, 2011 kl. 17:22

    Jo tack, jag har fått exakt samma kommentar från dig till ett annat inlägg. Konkretisera gärna.

      Morrica · 25 april, 2011 kl. 19:58

      Det är så tråkigt när diskussionen kring ett inlägg försvinner i trollande, men jag vill gärna försöka ta upp den igen, ty det du tar upp i inlägget är viktigt.

      Först och främst – om man ser till debatten så förstår jag att t ex sommarlovet framstår som ett större fokus för lärarkåren än elevernas lärande och kunskapsutveckling. Det är, om man ska vara ärlig, en försvinnande liten del av debattutrymmet som ägnas åt elevernas situation. Om man däremot nämner sommarlovet exploderar det av kommentarer i kommentarsfälten (vilket är trevligt i och för sig), så om man ser debatten utifrån kan jag fullt ut förstå hur man kan få den bilden.

      Det är upp till oss, lärarebloggare och skoldebattörer, att ändra på den saken. Om vi lyfter fram elevernas situation i debatten blir det synligt även för politiker och andra utomstående var vårt fokus ligger. Inte bara den konstruerade och ganska tråkiga måluppfyllensediskussionen, utan lärandesituation, arbetsmiljöns betydelse, elevernas skolvardags betydelse för kunskapsutvecklingen och, som ett litet tuggben till snälla politiker, då och då ett par ord om hur dessa frågor påverkar just måluppfyllelsen.

      Det ÄR rätt lyxigt med tio veckors sommarlov, och det är dessutom en av de få statusmarkörer lärare har idag. Vi har ingen som helst anledning att sticka under stol med att detta är ett privilegium vi har gjort oss förtjänta av och att det gör oss till bättre lärare. I stället för att näst intill ursäkta sommarlovet, som ofta görs i debatten idag, borde vi stå stolta och förklara att ja, vi har tio veckors sommarlov. Det innebär inte att vi har tio veckors semester, utan att vi har tio veckor under sommaren då vi själva styr vår tid (jfr förtroendetiden under läsåret) och kan välja att t ex ägna nätterna (som jag gärna gör, eftersom jag inte kan tänka varma sommardagar) åt att planera kommande läsår och uppdatera oss på forskningsområdet, fortbilda oss, samla material till kommande läsår etc. Vi har också, som de flesta andra, semester att ta ut under sommarlovet.

      Och det borde vi vara stolta över, inte skamset och harmset försöka förklara bort.

      Att jag personligen hellre skulle se tre terminer, med tid för planering och fortbildning under läsåret, förminskar inte det faktum att den fria arbetstiden är ett privilegium vi förtjänar.

      Förlåt, vilken dödligt tråkig och lång kommentar! Nå, nu har jag skrivit den, så jag postar den, men jag lovar att hålla min svada i hårdare tyglar framöver.

        Linda O · 26 april, 2011 kl. 18:19

        Men har ni tio veckor ledigt kvar? Vi är lediga sju under sommaren, eller sju och två dagar som det bli i år. Det är inte mycket att bråka om, men visst är det ett privilegium att vara lediga mesta tiden våra barn är det. Ledigheterna under våren tror jag dessutom är nödvändiga för att överleva för många lärare som ständigt är på väg att skrapa näsan i väggen. Det är egentligen ingen hållbar situation heller.

        Så ja, jag håller med ledigheten är ett privilegium absolut och vi ska helt klart försöka fokusera på annat i debatten, som till exempel elevernas resultat. Och dina kommentarer är aldrig tråkiga!

          Linda O · 26 april, 2011 kl. 19:39

          Fast tio på ett år blir det ju förstås och det må vara nödvändigt, men helt klart lyx!

          Johan Malmqvist · 3 maj, 2011 kl. 08:46

          Lyx är det inte. Det är bara tid mot tid.
          Jobbar du 45,5 timmar i veckan (egentligen mer) så ska du ha ut den tiden i antingen pengar eller tid. Den lärare som har ferietjänst får de inarbetade dagarna ledigt. Logiskt.

          Så du är egentligen inte ledig mer än någon annan. Därtill har du ingen möjlighet att ta semester när du vill, som andra yrken kan. Du måste ta semestern under skolloven, alternativt begära tjänstledigt utan lön…

          Så “lyx” skulle jag verkligen inte kalla det.

          Linda O · 3 maj, 2011 kl. 13:44

          Håller med Johan om att lyx är fel ord, men kanske behöver vi vara ännu bättre på att föra fram varför vår arbetstid ser ut som den gör och vilka för- och nackdelar det innebär. Det är ju synd om till och med SKL tror att vi blivit lärare för att få sommarlov.

Addi · 29 april, 2011 kl. 12:31

Jag upplever inte att det är lärarna som ständigt återvänder till att diskutera sommarloven, utan det är övriga debattanter – de som inte arbetar inom skolan som tror att vi har 10 veckors sommarlov och “ledigt nästan jämt”.
Det tycks inte gå in att sommarlovet definitivt inte är 10 veckor långt för lärarna och att all ledig tid är inarbetad flera gånger om.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.