Sigbrit Franke skriver i DN om debatten kring skola och undervisning som varit livlig under våren efter Jan Björklunds utspel om katederundervisning. Precis som jag tycker menar hon att det finns en hel del onödiga fel i Björklunds resonemang, samt ett flertal formuleringar som definitivt gjorde mig och många andra irriterade. “Den förhatliga katederundervisningen” måste tillbaka menar Björklund och i sin artikelserie säger sig Maciej Zaremba älska katederundervisning, trots att den undervisningsmodell han hänvisar till och imponeras av är något helt annat.

Någon som kommenterat Frankes artikel menar att Björklund inte alls av misstag talat om katederundervisning utan att han verkligen vill ha tillbaka en skola där läraren är aktivt och fyller den passiva eleven med kunskap. Jag har svårt att tro att det är så. Hoppas verkligen inte att det är så.

Hur som helst så är Sigbrit Frankes text intressant och läsvärd.

 


7 kommentarer

Morrica · 1 juni, 2011 kl. 19:14

Jag har inte sett något tecken någonsin på att Björklund skulle önska en skola med passiva elever som gapar som fågelungar och bara tar emot. Han underskattade läsarnas förståelse för skillnaden mellan katederundervisning och “katederundervisning”, det gjorde han, men det faktum att han faktiskt skrev “katederundervisning” visar att han redan från början avsåg att understryka att han inte alls förespråkar kadaverdisciplin, korvstoppning eller skolaga, utan snarare mer Vygotsky än Piaget.

    Linda O · 2 juni, 2011 kl. 16:50

    Jag tror inte det heller egentligen, men främst när det gäller hans tankar på nationella prov och mätbara kunskaper blir jag oroad.

      Morrica · 2 juni, 2011 kl. 19:43

      Varför? Tomma betyg, satta av missriktad “snällhet”, efter ekonomiska påtryckningar eller sociala påtryckningar, är ett mycket verkligt och mycket allvarligt problem. Betygsinflation är ett annat problem, och dessa måste han som utbildningsminster göra vad han kan för att åtgärda. De nationella proven är en kontrollstation, precis som vanliga prov är en kontrollstation för läraren för att försäkra sig om att eleverna faktiskt kan det läraren tror att de kan, och har det de behöver i form av förkunskaper för att kunna gå vidare.

      Ingenstans, någonsin, har jag hört honom eller någon annan från utbildningsdepartementet säga ett ljud om att de mätbara kunskaperna och nationella proven är det enda skolan ska syssla med.

      Läroplanerna ger gott om utrymme för mycket utöver de kunskapskrav som anges, ändå låter det i debatten som om dessa krav vore så omehult tunga att det utöver dem inte ens finns tid för en kopp kaffe under ett läsår.

      Det bekymrar mig mer än alla nationella prov i världen.

        Linda O · 8 juni, 2011 kl. 09:13

        För att svenska som andraspråk och svenska ska hjälpas av nationella prov måste de testa fler mål. Nu är det fullt möjligt att klara proven och ändå ha väldigt många kriterier kvar att nå. Har gjort att jag hamnat i många onödigt jobbiga betygsdiskussioner. Därför har jag inte den tilltro till nationella prov som du har, trots att jag tycker att det är riktigt viktigt med kontrollstationer. I engelska funkar det bättre.

          Linda O · 8 juni, 2011 kl. 09:17

          Och nej, tomma betyg vill jag inte att någon elev ska få. http://wp.me/p1nsEh-60

          För att de ska minska tror jag att kunskap måste diskuteras, lärare måste samarbeta mer och våga sätta rätt betyg. De måste också få lov att göra det och inte tvingas ge efter för påtryckningar från rektorer eller föräldrar. Du blir en mer populär lärare om du sätter G än om du inte gör det. Tyvärr.

          Morrica · 18 juni, 2011 kl. 22:29

          Jag uttryckte mig illa om jag gav dig intrycket av att jag upplever dagens nationella prov som optimala – där finns gott om utrymme för förbättringar. Men nationella prov som fenomen är ett nödvändigt instrument om vi vill ha ett nationellt betygssystem.

          Linda O · 19 juni, 2011 kl. 11:33

          Vi måste ha nationella prov, men de behöver ses över och vi behöver fundera på hur stor betydelse vi kan ge dem. Jag tycker att provet i svenska är bra på många sätt, men då det testar så få kriterier blir det lite konstigt att säga att betyg på prov och i betygsdokumentet mer automatik ska vara detsamma. Skolverket säger att det inte ska vara så, samtidigt som vi i förra granskningen fick kritik för att np-betyg och ämnesbetyg inte alltid stämde överens. Det räcker ju inte med bara ett prov och om det skulle göra det måste provet se helt annorlunda ut.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.