Är du den schysste kompisen, den auktoritäre, den försiktiga, den obegriplige eller den trötte? Det finns säkert fler typer av lärare. Den auktoritäre har jag mött ett flertal av. Ofta lite äldre som gillar Björklunds snack om hårdare tag. Rädda elever är okej, det viktigaste är att de lär sig veta hut. Jag vill dock gärna vara en auktoritet utan att vara auktoritär. Självklart utgår jag från att mina elever respekterar mig på samma sätt som jag respekterar dem.

Någon kompis kommer jag aldrig bli. Lite för gammal för det tror jag. Idén i sig är inte så dum egentligen om kompis betyder att man försöker lyssna till eleverna och vara personlig. Om kompis däremot betyder att inte ställa krav eller följa kursplaner och istället leka är det självklart inte lyckat. Tror inte att det förekommer bland behöriga lärare, eller?

Den försiktige läraren är ofta ny. Osäkerheten lyser igenom och av rädsla att stöta sig med eleverna kanske han eller hon anpassar sig lite väl ofta efter vad eleverna tycker. Det är inte för inte som det kallas lärarroll, är du inte säker så fejka. Fejka järnet! Tillslut växer du in i säkerheten. Det tar ett tag att bli bekväm som lärare, men spela säker inför eleverna, de luktar sig till rädsla och vet precis hur de ska göra för att knäcka osäkra stackare. Nej, eleverna är inte onda, men det här är inte ovanligt. Gråt gärna, det har jag gjort ofta, men aldrig inför eleverna utan hos någon trevlig kollega!

Den obegriplige kanske inte är så vanligt förekommande på grundskolan, men troligen på gymnasiet och universitet.  Jag tänker på lärare som älskar sitt ämne så mycket att de glömmer av att anpassa innehållet efter eleverna som kanske inte kan lika mycket och inte blir totalt upphetsade över ”vackra” uträkningar som min mattelärare på gymnasiet blev. Den obegriplige kan ibland bli begriplig och bara vara entusiastisk. Då kan det bli riktigt bra! Jag föredrar i alla fall den obegriplige framför den trötte som räknar ner till pensionen trots att det är minst åtta år kvar. De som varken gillar ämnet eller eleverna speciellt mycket längre. Värre är när det är 20 år kvar till pension.

Vem är jag då? Jag skulle nog definiera mig som en ganska auktoritär lärare som är schysst mot de schyssta och hård mot de hårda. Det är viktigt att bry sig om, glada, nöjda och sedda elever mår bättre och presterar bättre. Därmed inte sagt att jag är deras kompis eller ens morsa. Jag är lärare och jag ställer andra krav på eleverna än vad både kompisar och föräldrar gör.Jag kan explodera, men det är sällan det behövs. Jag tror att jag är ganska tydlig med vad som gäller, enkelt uttryckt sitt ner och lyssna först, sedan får du vissa friheter om du kan ta dem. En klass kallade mig för ”Så-fröken” då jag ofta inleder lektionen med ett  vilket enligt dem betydde ungefär ”sitt ner och var tysta nu för nu börjar lektionen och jag blir väldigt irriterad om ni inte gör som jag säger”. Jag tror tyvärr också att jag ibland blir obegriplig, eller ibland lite överentusiastisk. Trött är jag inte och sällan osäker, jag tror att jag har jobbat ganska lagom länge. Jag har fått säkerheten, men inte tröttnat.

Vilken sorts lärare är du och vilka har du mött?

Läs också:

Kategorier: Lärartankar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.