Jag läser Johan Kants bok och redan i inledningen slås jag av hur mycket jag känner igen mig i hans syn på eleverna. Han talar om respekt och om att det inte är något man får automatiskt. Att det krävs ett gäng strider och en tydlighet för att eleverna ska veta vad som gäller och vem det är som bestämmer. Läraren måste vara en tydlig ledare. Det betyder inte att man på något sätt ska trycka ner eleverna, tvärt om förtjänar de all respekt, men det betyder inte heller att elever mår bäst av att bestämma allt själva.

Elevernas respekt får du när du är tydlig med vad skolan är till för, när du tar konflikter, drar gränser för vad som får sägas och göras, låter eleverna ta konsekvenserna av sitt handlande, när du använder humor och skojar med eleverna och visar dem kärlek – visar att du bryr dig om dem. Det innebär att när en elev gjort något dumt, när det som hänt är utrett, då ska det inträffade släppas och du ska i ord och handling visa att du tror på eleven och dennes möjligheter. En dumhet ska inte ligga en elev i fatet för all framtid. Det är då läraren har förtjänat sin respekt.


2 kommentarer

Morrica · 27 november, 2011 kl. 12:36

Så enkelt och så svårt!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.