Jag måste ju fundera lite kring reformpaketet som presenterades igår och skissa på min egen lösning.

Nyanlända elevers kunskaper ska kartläggas

  • Prov och bedömning vid ankomst. Idag placeras nyanlända elever i allmänhet i den årskurs de åldersmässigt tillhör, även om elevens kunskapsnivå är betydligt lägre. Regeringen ger Skolverket i uppdrag att föreslå hur nyanlända elevers kunskaper ska kartläggas för att kunna ligga till grund för placering i lägre årskurser.
  • Kunskapsutvecklingen i svenska de första åren ska mätas.

Skolverket får i uppdrag att utforma dessa system.

 

Proven måste finnas på elevernas modersmål och/eller genomföras av någon som talar modersmålet. Vi har alltid ett samtal med eleven, eventuella föräldrar och en tolk för att utreda hur mycket utbildning eleven har i sitt hemland. Följdfrågor i detta samtal är A och O. En elev kanske säger att hen gått i skola i sju år. Det låter ändå ganska bra. Det gäller dock att få fram mer om skolgången.

Vilken sorts skola rör det sig om? I många fall handlar det om rena koranskolor och ämneskunskaperna i andra ämnen torde därför vara begränsade. Inte sällan har skolterminerna haft uppehåll då stridigheterna  i hemlandet varit som mest intensiva. Vissa har kanske varit borta från skolan i långa perioder, eller stora delar av dagarna, för att de arbetat med annat. Jag har elever som hjälp föräldrar i affärer eller restauranger, någon som vallat getter, några som knappt kunnat gå utomhus för att städerna de bott i varit riktigt farliga. Jag har också elever som gått många år i skolan, läst alla tänkbara ämnen och därför har riktigt bra förkunskaper. Några har till exempel haft all undervisning på engelska. Coolast är den elev som gått tre år i skolan, men sedan pluggat hemma med hjälp av sin äldre bror och  efter ett år på språkintroduktion började läsa på naturvetenskapligt program.

Har eleverna studerat engelska är det lättare att testa just dessa kunskaper. Slutsatsen är att antal år även här spelar väldigt liten roll då kvaliteten på undervisningen varierar enormt.

Att placera eleverna i lägre årskurser för att de ska komma ikapp kunskapsmässigt torde vara ett sätt att säkerställa att de får den skoltid de har rätt till. Betänk dock de sociala konsekvenserna. Att som 18-åring läsa med 14-åringar i år 7 eller 8 är inte alltid bra. Jag har ett tydligt exempel på detta i min närhet. Ett år kan funka, men sällan fler. Betänk också att elever från t.ex. Afghanistan inte alltid har fått rätt födelseår i sina papper. Någon som är 16 på pappret kan vara både yngre och äldre. Bedöm därför från elev till elev och placera inte någon i en lägre årskurs slentrianmässigt, vilket sker i den kommun jag arbetar i.

Sedan är det intressant det här med hur kunskap ska mätas. Den europeiska språkportfolion fungerar ganska bra, men strävar inte riktigt mot de mål som eleverna ska nå för att få betyg G för år 9, vilket krävs för att kunna studera vidare på gymnasiet, eller komvux. Jag har tidigare spånat kring behovet av nationella styrdokument för nybörjare i svenska indelat i steg, där steg 1 är en kurs som kanske motsvara nivå A1 i ESP. Därefter bör en styrning mot de kriterier som redan finns för svenska som andraspråk ske. De behöver då brytas ner och nivåanpassas.

En första tanke, men det kommer mera…

Läs också:


1 kommentar

» Jag leker expert för ett ögonblick del 2 Ordklyverier · 11 maj, 2012 kl. 11:26

[…] för några dagar sedan gällande sent anlända utlandsfödda elever, dvs mina elever. Del 1 finns här. Mer tid för […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.