Läste Sven Järgerstedts inlägg och blev inspirerad att skriva en replik. Skulle jag rekommendera andra att välja mitt yrke? Ja och nej. Jag vill hävda att jag väldigt ofta har världens bästa jobb. Jag har turen att ha fantastiska kollegor och fina elever. Mina elever har ofta haft det tufft, men responsen jag får av dem är spontan och varm. Så många skratt och så många kramar.

Jag älskar att planera och genomföra lektioner där eleverna lär sig och utvecklas. Jag tycker om att tillsammans med dem tydliggöra kunskapsutveckling. Det är något av det mest spännande och givande man kan syssla med. En lyckad lektion ger definitivt energi, inte bara till mig utan förhoppningsvis också till eleverna.

Den här veckan fick  alla mina elever en dator. Att se de helt nyanlända ta emot sin dator med glädje och stolthet. Höra deras skratt när de satte igång den. Underbart. Samtidigt är det mitt ansvar att springa med dem till datatekniker, se till att alla kontrakt blir underskrivna och inte minst översatta. Många samtal och många timmar som går åt till saker som knappast är egentliga lärarsysslor.

Där har du mitt jobb i ett nötskal. Lektioner och planering i alla ära, men det är inte det jag ägnar större delen av veckorna åt. I perioder är det mest dokumentation och en hel del bärande av lådor. Läraren är något av en allt-i-allo och visst finns det en viss charm i det, men kanske är det lite bortkastade pengar.

Jag har löjligt många högskolepoäng. Förutom min utbildning på 4,5 år har jag läst ett år engelska, en termin religion respektive geografi på kvällstid, ett år svenska som andraspråk eller egentligen två år på halvtid och nu lärarlyftet för att få gymnasiebehörighet i svenska. För mig är det inte okej att som lärare klaga över att man inte får någon fortbildning. Man får inte mycket som lärare. Man fixar det själv. Det är den bistra verkligheten.

Och så lönen då. Jo den är väl ett kapitel för sig. Jag ligger förhållandevis bra till om man jämför och det brukar vara ett argument under lönesamtalen. Inte okej. Nu brukar jag inte tänka så mycket på lönen än just i lönesättningstider, men visst är det rätt illa att lärare inte värderas högre?

Det finns många fördelar med läraryrket och det är därför jag fortfarande tycker att mitt jobb är ett av de bästa. Den dagen nackdelarna överväger kommer jag att byta yrke och de som redan gjort det tillhör knappast de sämsta inom lärarkåren, utan tvärtom är det de bästa som försvinner. Det är en fara inte bara för skolan, utan för Sverige. Det tål att tänkas på.

 

Läs också:


3 kommentarer

Sven Järgenstedt · 23 september, 2012 kl. 16:40

Tack för repliken:)
Men jag håller förstås med om det mesta. På många sätt ett förträffligt yrke men också ett yrke där man ofta ägnar sig åt saker man inte är utbildad för.

T ex lådbärning, bokbärning, planskrivande kring områden som faktiskt är tämligen meningslösa. Åtminstone i förhållande till de två viktiga sakerna i läraryrket: nämligen att eleverna mår bra oc att de lär sig så mycket som möjligt.

Alla andra saker tycker jag är underordnade och av mindre vikt och bör prioriteras bort vid en prioriteringskonflikt hur svårt det än kan vara.

    Linda O · 23 september, 2012 kl. 19:53

    Det mest irriterande är egentligen inte att bära lådor, men att vi gör en jäkla massa saker som bara verkar vara till för att skolledningen ska checka av alla viktiga områden under ett läsår. Inget djup och inget långsiktigt tänk. Gör mig lite sur. Men eleverna, de är de som gör jobbet så himla bra! Och med det vill jag inte ha sagt att vi har för få undervisningstimmar. 😉

      Sven Järgenstedt · 23 september, 2012 kl. 21:36

      Man måste ju kunna diskutera konstiga arbetsuppgifter utan att hävda att undervisningsmängden ska ökas 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.