Gymnasiet är en ny plats. En frivillig skolform med elever som börjar bli vuxna. Trots att IM handlar om att bli färdig med grundskolan är jag och mina kollegor väldigt noga med att få våra elever att förstå att de är hos oss för att de valt det, inte för att de har skolplikt.

De första veckorna har mycket tid gått åt till att lämna över ansvaret till eleverna. Inte så att de ska fixa undervisningen och jag rulla tummarna självklart. Istället vill jag att de ska bli medvetna om sina styrkor och svagheter, göra sina mål tydliga och förstå att de lär för sin egen skull. Vi har pratat kompetenser som ansvarstagande, motivation och självförtroende, satt upp målbilder och alla har fått fundera på hur de lär sig bäst.

Några har visserligen mest blivit nervösa och rädda. De vill att jag ska säga till dem exakt vad de ska göra och att övningarna ska bestå av små käcka luckor där de kan fylla i ett enskilt ord utan att behöva tänka. Detta har de gjort tusen gånger och de gör det utan att tänka och utan att lära. Det är skillnad på att göra och att kunna. Det har vi också pratat mycket om.

“Jag har gjort fem kapitel i boken” är ett helt ointressant uttalande och kunskaperna inte har fastnat. Många är dock vana vid att göra och att kanske inte tänka så mycket. Något jag kan se en viss funktion med, men som jag möjligen låter vara läxa och då i webbform. På lektionerna vill jag att vi gör något vettigare.

Idag har vi haft “pratlektion” på engelskan och eleverna har intervjuat varandra. Igår hade vi prov, eller rättare sagt “prov” och det visade sig då att många tyckte att det var svårt att formulera frågor. Alltså övade vi på det idag. Jag säger “prov” för att det handlade om uppgifter där eleven fick en chans att se vad de lärt sig under de senaste veckorna och vad de behövde träna mer på. Jag gick igenom provet med varje elev och resultatet blev att det (förhoppningsvis) blev tydligt vad de lärt sig och vad jag förväntade mig att de skulle ha lärt sig.

På svenskan hade vi meningstävling. Eleverna fick tvåordsmeningar, t.ex. Hunden springer. och fick sedan göra en så lång mening som möjligt. En mening lät ungefär så här “Den bruna hunden, som heter Felix, springer snabbt runt i den stora trädgården tillsammans med den snälla kvinnan som han bor tillsammans med.”

Mycket kreativt arbete och dessutom tydlig fokusering på vad som kan vara svårt med att konstruera korrekta meningar. Nästa vecka tränar vi adjektiv, adverb och konjunktioner, för att meningarna ska bli ännu bättre.

Den viktigaste lärdomen mina elever fort under den första månaden på IM är dock att de nu kan svara på frågan “Varför är jag här?”. Jag hoppas att de dessutom trivs i den miljö som ännu är ganska ny för dem. Och inte minst att de förstår att jag finns där för deras skull, men att de inte ska plugga för att göra mig glad.

Läs också:


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.