Jag ska nu lyssna på Inger Lindberg och Kenneth Hyltenstam, dessa giganter som ingen lärare i svenska som andraspråk kan ha missat.

Föreläsningen inleds med en kort historisk bakgrund. Det har varit en lång kamp för att komma dit vi är idag. Nu ska svenska som andraspråk vara ett eget ämne, inget stödämne och inte heller en ersättning för modersmålsundervsining, utan ett ämne som är likvärdigt med svenska. Varför är detta erkännande så viktigt? För att behovet finns hos eleverna och för att lärare i svenska som andraspråk har en speciell kompetens, men inte är speciallärare.

På mitt förra jobb fungerade samma lärare som speciallärare och lärare i svenska som andraspråk. Det blev verkligen så att de som var “dåliga” fick separat undervisning. Viktigt är att stärka flerspråkigheten hos våra elever, men inte att se det som att de kan sämre.

Hur ser det ut nu? Forfarande finns det stora organisatoriska problem för ämnet svenska som andraspråk. Ämnet har fortfarande dålig status och ses definitivt som ett stödämne, som ska hjälpa eleverna att klara alla ämnen. Studiehandledning på modersmålet är dessutom fortfarande bristfällig, eller helt frånvarande. Undervisningen i andra ämnen har inte heller anpassats för att flerspråkiga elever ska utvecklas optimalt. Faktum är att situationen på många håll har försämrats och det är allt för vanligt att den som undervisar i svenska som andraspråk inte ha formell kompetens. Tyvärr har ämnet dålig legitimitet hos både elever och föräldrar som gärna väljer “vanlig” svenska. Hur vänder vi det? Elever som läser svenska som andraspråk är inte “svaga” elever (detta hemska uttryck), utan elever som behöver en annan form av undervisning än den som har svenska som modersmål. Så länge det svenska upplevs som norm är det svårt att komma ifrån synen på svenska som andraspråk som ett slaskämne för dem som inte klarar av att läsa “riktig” svenska.

Inom gruppen av elever som inte är behöriga för grundskolan finns en stor spridning självklart. Det handlar om vistelsetid, men också om andra faktorer som kön och socioekonomiska förhållanden. Flickorna klarar sig generellt bättre än pojkar och de som kommit till Sverige efter skolstart klarar sig sämre än andra. Faktum är dock att gruppen pojkar som kommit till Sverige innan skolstart har gått om flickorna i samma grupp.

Återigen påminns vi om hur viktig föräldrarnas utbildningsnivå är för elevernas resultat. Det är där den stora skillnaden finns. Det har mer betydelse än viselsetid och kön.

Klass har självklart betydelse inte bara för elever som är födda utomlands, utan också för elever som har svensk bakgrund. Klass mäts dock ofta utifrån utbildningsbakgrund, men det är en svår variabel att mäta. De som kommer hit är barn till föräldrar som lämnat ett land för ett annat för att få ett bättre liv, de är alltså kanske inte representativa för en hel grupp. Till exempel kan höga förväntningar också påverka elevernas resultat.  Trots allt är det dock bara 53% av de elever som kommit till Sverige efter skolstart, som blir behöriga för gymnasiet. Vad gör vi åt det?

Hur kunde det blir så illa att så få flerspråkiga elever blir behöriga för gymnasiet? Nyckeln är återigen att ALLA lärare måste utbildas för att möta denna elevkategori för att anpassa undervisning utifrån deras behov. Många tror att det räcker med “sunt förnuft” men det behövs liksom lite mer än så.

Det finns också ett bristperspektiv som baseras på att elevens misslyckanden beror på att det finns en brist hos eleven, t.ex. bristande språk istället för att se deras kunskaper och erfarenheter som tillgångar.

Hur kan eleverna använda alla sina språk i alla ämnen. Hur kan modersmålet användas? Hur kan vi integrera modersmålsundervisning i ämnesundervisningen?

Att läsa svenska som andraspråk blir att inte vara som alla andra, vi stävar efter normalisering  och trenden är att det ska vara lika för alla. Mainstreaming rättfärdigas ofta av strävan efter likvärdighet och rädslan för att vara rasister. I Storbritannien har man valt mainstreaming där elever placeras i “vanliga” klasser med stöd av en andraspråkslärare, medan man i USA har ambitiösa separata program för andraspråkselever. I Australien och Canada finns det enligt Lindberg bra modeller att sträva mot.

Likvärdighet, är det samma undervisning eller samma möjlighet? Om man ser avsaknad av anpassning som bevis för likvärdighet kan resultatet bli att eleverna definitivt inte får samma möjligheter.

I Kanada finns väldigt tydliga nivåer, nivå 1 till 5, som anpassas till vilken årskurs det handlar om. Det finns en mängd undervisningsmaterial och bedömningsanvisningar centralt samlat. Just det har jag efterfrågat i Sverige. Visst finns SFI, men för mina elever som arbetar mot målen för år 9 är vägen orimligt lång innan de får något officiellt kvitto på vad de kan. Tänk om vi kunde ha nivåkurser med nationella kriterier även i Sverige.

Kenneth Hyltenstam tar över för att presentera ett förslag på hur en modell för flerspråkiga elevers utbildning skulle kunna se ut. Först delar de på elever som anländer innan skolstart, eller under skoltiden.

De rekommenderar förberedelseklasser i ungefär ett år, med successiv inslussning till ordinarie klass. Under den första tiden behövs mycket modersmålsundervisning och definitivt studiestöd på modersmålet.

Trots allt är det dock bara 53% av de elever som kommit till Sverige efter skolstart, som blir behöriga för gymnasiet. Vad gör vi åt det?  Ämnet svenska som andraspråk ska finnas kvar, med fem klart avgränsade kurser anpassade efter ålder. Det här är exakt det jag efterfrågat. Även under denna fas behövs både modersmålsundervisning och handledning på modersmålet.

Efter kurs 5 ska eleverna ingå i svenskämnet, men ett reformerat sådant där det tas hänsyn till att vissa elever är flerspråkliga.

Språkhandledning av lärare med svenska som andraspråk ska erbjudas även därefter. Kanske kan de kallas svenska för skolframgång, eller språkgym.

Hyltenstam talar om begreppet språkgym. Vad kan det innebära? Dit kan man komma om man har särskilda intressen eller behov. Ett erbjudande och något slags individuellt bemötande för att eleverna utvecklas de färdigheter de behöver utveckla. Vad vill man göra och  vad har man för behov? Mycket jobb gör eleven själv, men med en professionell tränare.  En hjälp och ett stöd i den mer avancerade språkutvecklingen. En sådan skulle vi ha i vår studiestuga! Kanske något att prata med chefen om, men i år hinner jag inte, i alla fall inte förrän min föräldralediga kollega kommer tillbaka. Det skulle kunna vara ett sätt att nå de elever som går på nationella program, men som inte har ett språk som räcker för att lära på svenska.

I ett språkgym kan eleverna träna strategier för lärande, få stöd med läxor gärna även på modersmålet. Det kan också finnas ämneslärare som är specialutbildade även i svenska som andraspråk.

För att detta ska fungera måste den uppfylla kraven på legitimitet. Det måste finnas evidensbaserade diagnosmaterial som Skolverket måste ta fram. Även underlag för dialog med elever och föräldrar om vad ämnet svenska som andraspråk är och vad syftet med språkgym är.

Nu blev jag riktigt tänd på att utveckla en liknande verksamhet hos oss. Måste tänka vidare på det! Jag tror att det skulle hjälpa många elever att lyckas betydligt bättre.  Visst är det ökad måluppfyllelse som vi ska ha som mål. Det gäller bara att det finns ett bra system för att  organisera en sådan här verksamhet och det får inte vara ett straff, utan en möjlighet. Det måste ske ett aktivt arbete mot bristsynen på elever med annat modersmål och inte se dem som sämre. Vem vet hur långt de hade nått utan språkliga hinder? Vi måste ha höga förväntningar och dessutom

Hyltenstam talar alltså om tre steg, först en förberedelseverksamhet, därefter svenska som andraspråk upp till och med avancerad nivå, dvs nivå 5 och därefter språkhandledning som skulle kunna kallas språkgym.  Material för språkhandledningsverksamheten måste finnas centralt och gärna webbaserat.

Behörighetskraven måste också öka.  Inga eller 15 hp i svenska som andraspråk för år 1-3 är alldeles för lite. I all lärarutbildning måste också kunskap om flerspråkiga elevers inlärningssituation ingå.

Nu jäklar är jag inspirerad. Det här känns som en himla bra modell. Hoppas att sen blir verklighet väldigt snart!

Läs också:


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.