Igår var jag och handlade i min lokala mataffär och utanför träffade jag en gammal elev. Kram, hej och förvisning av ny bil med imponerande baslåda i bagaget (hans), lite småprat och en allmänt trevlig stund. Jag tycker oftast att det är rätt trevligt att träffa elever på fritiden då det i 99,9% är positiva möten. Detsamma gäller Facebook, där elever i sommar har skickat meddelanden till mitt lärarkonto och där jag faktiskt bestämt mig för att släppa in dem på mitt “vanliga” konto, men vissa restriktioner. I veckan kom meddelanden som “Hej Linda bra sommar” och “Hej min bäst lärare mår bra”. Mina fina elever tränar svenska genom att skriva till mig och jag inser hur mycket jag kommer att sakna dem i höst.

På introduktionsprogrammen där jag jobbat har jag haft en bra relation både till elever och föräldrar. De vet att vi alla gör allt för att våra elever ska lyckas. De vet också att ansvaret inte bara ligger på oss, utan i högsta grad på eleverna. De få som inte insett detta, och då menar jag föräldrar, har inte heller barn som ännu lärt sig att ta ansvar. Äpplen och päronträd ni vet. En gång på sex år har jag hamnat i negativa samtal med föräldrar om deras barns skolgång. Något som tyvärr var mycket vanligare då jag tidigare arbetade på grundskolan.

Nu är jag lite nervös inför att återigen arbeta på grundskolan. Min utgångspunkt är självklart att jag vill att alla elever ska lyckas, men det betyder inte detsamma som att alla elever kommer att lämna grundskolan med minst E i betyg. Det betyder inte heller att jag har allt ansvar för att eleven ska nå ett E. Mycket ansvar är mitt, men jag kan inte göra jobbet för mina elever. Jag kan inte vara deras motor.

På Twitter fick jag länken till en tråd på Familjeliv som handlar om när det är okej att ringa en lärare och många ansåg att lärare har jour dygnet runt och att det är okej att ringa i princip när som helst. De flesta tyckte dock inte så. Fler skrev om vikten av att som lärare faktiskt kunna vara privat. Att i mataffären kunna säga att man inte är där som lärare och alltså inte vill diskutera någons betyg vid fruktdisken. Jag hoppas att de föräldrar jag möter i höst har respekt nog för mig så att de låter mig handla i fred. Än så länge har jag trivts bra med att jobba i mitt närområde och jag hoppas att det förblir så även med yngre elever.

 


2 kommentarer

Hanneles bokparadis · 4 augusti, 2013 kl. 09:00

Präster har inte heller personlig jour dygnet runt…

    Linda O · 4 augusti, 2013 kl. 10:39

    Nej, kan tänka mig att många tror det också.

Lämna ett svar till Hanneles bokparadis Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.