Det är lite sjukt att sitta på Twitter och diskutera skola en lördagkväll, det kan även jag tycka, men faktum är att jag gör det allt som oftast. Mitt digitala kollegium finns nämligen där även då.

Anna Kaya skriver bra om kollegor på nätet i Skolvärlden och liksom hon får jag ofta frågan hur jag hinner med att hänga så mycket på sociala medier. Jag tänker att den som frågar inte har en aning om vad som diskuteras på Twitter, Facebook och har troligen inte läst de bloggar som jag läser. Då hade de insett att det inte är en fråga om bortkastad tid, utan om väl investerad tid och en utmärkt kompetensutveckling.

Anna är en av de digitala kollegor i mitt utvidgade kollegium som inspirerat mig mest, men det finns många fler. Jag har inte bara utvecklat min undervisning, utan också lärt mig att sätta ord på det jag gör och det jag vill göra. Jag vet vilken sorts lärare jag vill vara, trots att jag inte alltid når dit.

Som Anna skriver sparar jag också en massa tid på att slippa leta upp all information själv. Är det något jag söker ställer jag frågan på Twitter och i lämplig FB-grupp och sedan dröjer det inte många minuter innan jag har länkar och/eller dokument att jobba vidare med. Visst är det rätt fantastiskt om man tänker på det?

Så ja, jag har tid att “hänga” på Twitter och Facebook. Jag har tid att läsa bloggar om utbildning och litteratur. Hade jag inte prioriterat det skulle jag varit en mycket sämre lärare och en mycket mer ensam sådan. Jag är så glad över mitt utökade kollegium på nätet.

 

Läs också:


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.