Hur tänker du nu Björklund?

Hur tänker du nu Björklund?

Låt mig tydliggöra en sak först, jag tror inte på den skola Ylva Johansson ville ha där alla arbetar med olika saker i olika rum lite som på förskolan. Nej, jag är lite för mycket kontrollfreak för det. Däremot vill jag inte heller ha Björklunds klassrum där allt tydligen ska ske i helklass. Mycket kan jag ställa upp på när det gäller katederundervisning (detta förhatliga ord) men att all undervisning ska ske i helklass med läraren som samtalsledare är inte det jag strävar efter. Kanske för att jag tillhörde kategorin elever som avskydde långa genomgångar och visserligen snabbt lärde mig att se intresserad ut, klurade ut vilka svar läraren vill ha och därför tillbringade skoltiden någon helt annanstans i tanken.

Jag känner igen mig själv i många duktiga elever. De som verkligen är uttråkade av att behöva göra samma sak som alla andra och lyssna på en genomgång som inte ger dem någonting. Ändå är det dessa, de duktiga eleverna, som Björklund säger sig vilja få igång.Jag är tveksam.

Måste det bli kaos för att alla inte gör samma sak? Är det inte bra om eleverna lär sig olika saker och får en chans att utvecklas på sin nivå? Jag förstår inte Björklunds resonemang.

Jag arbetar med elever som misslyckats i skolan och kanske kan det bero på en fri och flummig undervisning, men jag är osäker på det. Istället verkar det beror på att de varit uttråkade och känt att de inte haft någon kontakt med lärarna. Hur blir den kontakten bättre av att läraren står och mässar  vid tavlan hela dagarna.

Så vad tror jag då på?

Som lärare är du definitivt ansvarig för att få igång alla elever och garantera minsta möjliga gemensamma kunskap.  Genomgångar, eller som jag föredrar, gemensam läsning av det viktigaste stoffet brukar vara bra. Förklara alla konstiga ord, resonera kring dem tillsammans. Fundera över vad som egentligen är det viktigaste att kunna och sätta egna ord på dessa kunskaper. Grundläggande för mig är att orden blir elevernas, inte att de lär sig dem utantill. Det värsta som finns är att rätta prov där svaren är direkt tagna från läroboken, eller min genomgång. Jag vill veta att eleven förstått.

För att säkerställa det måste min genomgång och mitt ansvar följas av elevens egna arbete och deras ansvar. Detta måste däremot inte ske i ett klassrum i kaos. Det är inte kaos i mitt klassrum bara för att eleverna jobbar själva. Däremot är det få elever i mitt klassrum. Så få att jag kan sätta mig vid var och en och se hur långt de kommit, svara på deras frågor och diskutera hur de ska komma vidare. I en klass med ett elevantal som närmar sig 30 hade detta självklart inte varit möjligt.

Med en dåres envishet hävdar jag alltså att elevantalet har stor betydelse. Björklund kan tala om katederundervisning tills han blir blå i ansiktet, men att nå elever i stora klasser på detta sätt är omöjligt. Möjligtvis kan eleverna sitta tysta och lyssna, men hur vet man att eleverna inte är som jag var? När de svarar rätt på faktaproven? Skulle inte tro det.

 

Läs också:

12 Responses »

  1. Snart har vi väl standardiserade “centralprov” där man ska klicka i “a#”, “b” eller “c”… Så oerhört tröttsamt med en debatt som hör hemma i Lgr69 eller så.

    Självklart ska vi ha lärarledd undervisning men att använda sig av begreppet katederundervisning är att medvetet välja att provocera och skapa irritation. Verkar ha lyckats ifs, frågan är om debatten leder till något gott.

    • Hoppas också att debatten leder till något gott, men är inte Björklund något bättre på att tala än att lyssna? Katederundervisning är ett vidrigt begrepp,liksom flumpedagogik. Vi borde komma på något som bättre visar vad det egentligen är för skola vi vill ha.

  2. Pingback: Björklund går för långt « metabolism

  3. Pingback: Katederundervisning | Christermagister

  4. Björklund har fel i stort, men han är inte utan poänger.

    Folkpartiet står för en nykonservativ skolpolitik som går ut på ökad styrning av skolan och klassrummet, centralisering, ökat fokus på prestation (istället för kompetens) och ett mer komparativt perspektiv.

    Socialdemokraterna däremot står för en nyliberal skolpolitik som gått ut på decentraliseringar, individuella arbeten, osynlig och relativistisk pedagogik och marknadstänk – vilket sammantaget lett till en stark medelklassdominans.

    Vänsterpartiet i sin tur står för en terapeutisk skolpolitik, också den grundad på osynlig och individualistisk pedagogik, men kompetensinriktad, problembaserat lärande och en progressivistisk kunskapssyn. Även den en modell som skapar osäkerhet för arbetarbarn och leder till medelklassdominans.

    Jag skulle vilja se…

    * Tydligare kunskapskriterier
    * Mindre specialisering och mer baskunskaper
    * Mer struktur i skolan
    * Vygotskyansk pedagogik
    * Mer kollektivism i pedagogik och skolans utformning (inkl. fler internatskolor!)
    * Mer samarbete och krav på att elever ska ta ansvar för varandra
    * Läxläsning i grupp, mixade efter kognitiv kapacitet (som i Kina och Sydkorea)
    * Mer kritiskt tänkande och kunskapsteori
    * Praxis-orienterad kunskapssyn (förening teori och praktik, det senare har haft en allt för underordnad roll i skolan)
    * Minskad konkurrens (inkl. att minimera de nationella standardiserade testen)
    * Bonus till lärarlag som lyckas höja elever till godkänd nivå

    • Struktur och tydlighet är a och o för en god skola om du frågar mig. Möjlighet till läxläsning på skoltid och i grupp låter som ett bra förslag. Är dock inte riktigt med på hur kollektivism och internatskolor går ihop, inte heller minskad konkurrens och minimering av standardiserade tester.

  5. Pingback: Knappast utmärkt Fjelkner

  6. Pingback: Dag 3 med #merkateder « Johan Groths hemsida

  7. Pingback: Omtvistad katederundervisning | Kunskapsbloggen

  8. Pingback: Jag blir så trött…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *