I onsdags var jag och lyssnade till Johan Kant. Han talade om sin bok Yrke: Lärare som jag tidigare skrivit om här, här och här. Han talade, bland mycket annat, om vikten av att ha ett språk.

Dagen innan hade jag och min kollega en informationsträff kring möjligheter och svårigheter när man undervisar elever med ett annat modersmål. Vi talade mycket om skillnaderna mellan ett fungerande vardagsspråk och ett skolspråk. Båda måste finnas för att eleverna ska fixa skolan.

Vår speciallärare brukar säga att det tar 5000 timmar att bli en god läsare och att man där kan inkludera den tid som man blivit läst för som liten. Jag kan inte länka, bara tro på henne. Det låter mycket om man tänker på att mina elever läser skönlitteratur kanske 2-3 h varje vecka. Vi startar tis-fre med 20 minuters läsning och just nu när vi har ett litteraturprojekt läser de mycket mer. Förhoppningsvis också hemma. Om inte kommer det att dröja många år innan de blir goda läsare om de någonsin blir det.

Johan Kant gav alla sina elever läsläxor att göra tillsammans med sina föräldrar. Alla har inte föräldrar som fixar läxläsning, men tanken är god. Läsning behöver tränas och det behöver ske regelbunden, ja dagligen.

Johan Unenge skriver om lästräning i en krönika publicerad på LitteraturMagazinet.  Att lästräning är lika viktig som idrottsträning. Den som inte tränar på att läsa kommer efter dem som gör det. Det betyder inte bara att det går sämre med just läsandet i svenskan, utan ganska snart också i andra ämnen. Så här skriver Ungenge:

 

Idag är de flesta forskare överens om att det finns en tydlig koppling mellan läsförståelse och resultat i de allra flesta skolämnen. Det är helt enkelt så att många barn sitter och kliar sig i huvudet inte fattar vad de läser när Pär och Pål ska bygga ett staket runt ett hus som är fyra gånger fem meter. Det är inte matten som är problemet utan svenskan. Men det är ju inte så konstigt om man aldrig läser.

 

Att få elever som är 16 år och som i princip aldrig läst att bli läsare är en utmaning som heter duga. Att starta morgonen med läsning har gett en del gratis resultat. Lärarna läser tillsammans med eleven oavsett om hen ska undervisa i svenska, matte eller engelska därefter. För mig som älskar att läsa är det en guldstund och jag har fått börja tipsa kollegor om bra böcker att läsa under lässtunden. Eleverna då? Jo de läser. De läser inte snabbt och ibland kommer böcker bort, men de läser.

Inte sällan dyker det upp kommentarer från elever om att de har dyslexi och därför inte behöver läsa. De säger “jag är en sån som inte läser”. Ibland är det verkligen dyslexi, men oftast handlar det om att de är otränade. De har inte läst böcker på hur många år som helst. Tro katten att det känns motigt när de väl gör det. Det går långsamt, kanske stakar de sig, troligen får de ont i ögonen och kanske i huvudet.

Om de inte brukar jogga skulle de knappast dra ut och springa en mil obehindrat. De skulle säkert bli andfådda, få ont i kroppen, troligen behöva börja gå redan efter någon kilometer. Nästa gång de springer blir de lite bättre, gången därpå lite bättre och efter månader av träning kan de troligen springa en mil.

Det gäller att inte ge upp. Eleverna ska inte börja med en tegelsten med superliten text. Då lär de dö av utmattning efter bara några sidor. Inte heller är det säkert att de klarar sig utan en PT. De behöver en coach som kan pusha de,. hjälpa den, kanske till och med springa bredvid dem ett tag.

Nu läser vi en bok gemensamt i gruppen. Den är ganska svår, svårare än några av dem skulle ha klarat på egen hand. Vi utmanar deras proximala utevcklingszon och stöttar dem så att de når längre än de skulle gjort på egen hand. Det är jobbigt. Ibland har de träningsvärk. Men det går framåt, de tränar och de blir bättre.

 

 

Läs också:


2 kommentarer

Helena von Schantz · 19 mars, 2012 kl. 21:45

Så bra och så viktigt, Linda. Det är inte bara i skolan man är handikappad utan läsning. Man är det i hela sitt vuxenliv. Jag har precis läst Zlatan-biografin, därtill närmast tvingad av mina elever. Jag blir litet kluven av det. Dels är jag glad över en bok på 420 sidor som mina minst läsmotiverade elever läser med glädje och entusiasm. Dels blir jag ledsen över en ungdomsförebild som föraktfullt avfärdar laglydiga personer som ordningsmän och själv säger sig bara ha läst en bok; Paul Coelhos alkemisten.

    Linda O · 19 mars, 2012 kl. 22:32

    Gillade Zlatan-boken, men det finns mycket att diskutera och problematisera kring den med eleverna. Liksom med en annan elevfavorit, Snabba Cash. Tror att det är viktigt att vi som lärare läser de böcker som lockar eleverna så att vi kan fånga dem i litterära samtal. Lura dem till lite analys!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.