Jag fortsätter att fundera kring det reformpaket som presenterades för några dagar sedan gällande sent anlända utlandsfödda elever, dvs mina elever. Del 1 finns här.

Mer tid för undervisning

  • Skolplikten kan förlängas till 18 års ålder för nyanlända elever.
  • Fler lektioner. För nyanlända kan det behövas extra tid i skolan.
  • Prioritera vissa ämnen före andra. Skolor måste kunna välja att under en period prioritera exempelvis svenska språket före andra ämnen.

 

Att förlänga skolplikten? Tanken är god helt klart, men vad får det för effekt rent praktiskt. Också viktigt att fundera på vilken sorts verksamhet som eleverna ska finnas i. Att hänga kvar i en högstadieskola som 18-åring är knappast bra. Då är det bättre att de placeras i gymnasiets språkintroduktion. Detta kanske ska ske även om de anländer som 15-åringar, då de rimligen inte kommer att nå behörighet som 16-åringar.

Fler lektioner? Ja tack, men inte längre dagar. Det kan vara utmattande att lära sig ett nytt språk och att gå i skolan mellan 08.00 och 16.30 är inget alternativ. För många som lider av PTSS är det inte sällan svårt att sova och för oss funkar det bra att börja kl 9.00. Läxläsning på eftermiddagarna, gärna med lärare som talar elevernas modersmål,  kan dock vara riktigt bra för många.

Däremot är lov inte alltid bra för mina elever. Många vill inte ens vara lediga. Under sommarlovet är det få som talar någon svenska alls och har då en sämre svenska när skolan startar på hösten än de hade när den slutade i juni. Att terminen förlängs två veckor efter terminens slut och startar 2-3 veckor innan höstterminen börjar skulle säkert uppskattas av många. Inte av alla dock och därför bör detta vara ett erbjudande och inget annat. Kanske kan det samordnas med vuxenundervisningen på SFI?

Prioritera vissa ämnen före andra. Jo, men det sker väl redan? Att bara läsa svenska tills språket blir “tillräckligt” bra är dock inget alternativ. Eleverna behöver ett vardagsspråk, men också ett skolspråk. De måste få chansen att utveckla båda dessa språk, eller rättare sagt alla dessa språk, och det får de inte om de bara läser svenska som andraspråk tillsammans med andra nyanlända.

Integration är svårare på gymnasiet. Vi samarbetar en hel del med de andra introduktionsprogrammen och vissa elever läser också gymnasiekurser på nationella program. Det är bra. Redan från början brukar bild, idrott och bild fungera ganska bra. Det finns också möjlighet att välja kök och det tycker många om. Efter ett år eller så börjar flera att läsa grundskolekurser i so och/eller no för att nå behörighet.

Ett problem som inte sällan uppstår är att mottagande lärare är ovana vid nyanlända elever. Ytterligheterna är de som  kör efter principen att de har sina lektioner och eleverna får fixa studierna så gott det går. Andra vänder sig ut och in för att förenkla och förtydliga för eleverna och risken är då att kursen blir helt urvattnad.

Så ja, lärare i svenska som andraspråk behövs. Jag tror på två svenskämnen och tycker det är tråkigt att den speciella kompetens som lärare i svenska som andraspråk besitter inte tas på allvar.  Mer om det i nästa inlägg…

 


0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.